utvecklingen av ett industriellt företag, kommer så småningom in på den väg, som leder till uppställandet av en verklig metod i stället för den gamla nedärvda »på-måfå»-praktiken. När personer, vilka genom uppfostran fått vana att draga följdriktiga slutsatser och att över allt spana efter lagar, finna sig stå inför en mängd problem, sådana som förekomma inom varje yrke, och som hava en allmän likhet sins emellan, så söka de med nödvändighet först att samla dessa problem i vissa lo- giska grupper och därefter utforska allmänna lagar eller regler, som kunna leda till en lösning. Det har förut framhållits, att efter prin- ciperna för den driftledning, som är baserad på arbetarnas initiativ och eggeisen i bättre avlöningsvillkor, lösningen av alla dessa problem över- lämnas åt varje särskild arbetare, under det att det nja systemet krä- ver, att de lösas av ledningen. Arbetarens tid är hela dagen upptagen med att utföra det arbete han har för händer, så att han, även om han hade erforderlig bildning och vana att tänka logiskt, saknar tid och tillfälle att upptäcka dessa lagar, emedan ett studium, som omfattar t. ex. en undersökning av handgrepp, kräver samarbete av två personer, i det den ene måste utföra arbetet och den andre göra observationer med ett tidtagarur. Och till och med om arbetaren skulle upptäcka lagar, där det förut endast härskade en praktik på måfå, så skulle hans personliga intresse nästan oundgängligen förmå honom att hem- lighålla sina upptäckter, så att han genom sina speciella kunskaper kunde utföra mer arbete än andra och därigenom få högre avlöning. Det nya systemet åter gör det till en plikt och samtidigt till ett nöje för en var, som tillhör ledningen, att ej blott utforska metoder, som kunna ersätta »praktiken på måfå», utan även att opartiskt lära alla underlydande arbetare det snabbaste sättet att arbeta. De nyttiga re- sultat, som vinnas, tack vare dessa lagar, äro alltid så betydande, att varje bolag gott har råd att betala den tid och de experiment, som fordras för att utar.beta dem. Sålunda skola under det nya systemet exakta teoretiska kunskaper och metoder med säkerhet på alla områden förr eller senare ersätta det på en slump bedrivna arbetet, varemot un- der de gamla organisationsformerna arbete i överensstämmelse med rik- tiga teoretiska lagar är en omöjlighet. Utvecklingen av konsten att skära metaller är ett gott exempel på detta förhållande. På hösten år 1880, ungefär vid den tid, då jag bör- jade med de experiment, som förut omtalats, för att bestämma, vad som utgör ett lagom dagsverke för en grovarbetare, fick jag också tillstånd av Mr. William Sellers, direktör för Midvale Steel Company, att göra en serie experiment för att utröna, vilka vinklar och former vore de riktiga för verktyg, avsedda att skära stål, samt även för att försöka — 61 —