Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den sociala naturlagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättfärdighetsbegreppet. De påstå, att ett "allas krig mot alla" har varit det enda "naturliga" samhällstillståndet i en avlägsen forntid, och att krigens sonande genom upptagande av krigsskadeersättning och plundring var den ursprungliga formen för vederlag.
Detta är emellertid ett misstag. Människan hör icke till de varelser, som äro så väl utrustade med naturliga stridsvapen eller fysisk styrka, att de kunna antagas ha fört en isolerad tillvaro. Ensamt hänsynen till ett gemensamt försvar måste ha gjort det nödvändigt, att man slöt sig tillsamman med andra. Därigenom kunde de första människorna få bukt med en sådan jätte som mammuthen. Och vilken rikedom på för människan nyttiga hjälpmedel företedde icke en mammuth! Dess kött, tänder, hud, allt var användbart. Vidare kunde människorna genom att sluta sig tillsamman rödja skog, bygga broar, o. s. v. "Medan hos djuret", säger Ihering [1], "behov och förmåga täcka varandra, är så icke fallet hos människan, och det är just detta, som tvingar henne att söka förbund med andra människor för att nå det mål, som hon ensam icke kan ta sig fram till".
Därför påträffar man också så långt tillbaka i tiden, man kan följa människornas spår, flera tecken på fredlig, social samverkan. Att grottmänniskorna för flera tusen år sedan kände till arbetets fördelning är otvivelaktigt. "Floderna i Dordogne rinna fram i djupa kritdalar med vanligen lodrätt stupande stränder. I dessa klippväggar förekomma synnerligen ofta små grottor, som i forna tider beboddes av människor vilka efterlämnat talrika vittnesbörd om sin tillvaro. Då civilisationen steg, nöjde sig icke människorna längre med de av naturen bildade, obekväma vistelseorter, som de funno bland kritklipporna. De urholkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
