Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Samhällsreformen. Jag måste själv vara med vid de stora besluten - En dansk samhällsfilosof, som också sett hur det hänger ihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
De två verken föreligga på svenska under titeln Social etik. Vi
hade dock icke gjort bekantskap med dem förr. Våra argument äro
således icke tagna därifrån. Men Severin Christensens klara satser
äro så sammanfallande med våra, att själva ordställningen ibland
blir densamma. Vi citera här litet, något sammandraget.
Nästan alla äro eniga om att representationssystemet har svåra
skuggsidor, säger Christensen. Frågan är, om dessa äro olösligt
knutna till systemet.
En av de största olägenheterna är att väljarna icke rösta om
särskilda föreliggande frågor, utan om enskilda personer, som
endast i stora drag kunna antyda sin ställning till vissa
huvudpunkter och kanske icke alls få tillfälle att ange sin ståndpunkt i frågor,
som oväntat kunna dyka upp mellan två val.
Antar man att väljarna intressera sig för saken mer än för
personen, och sådana väljare kunna icke sägas vara de sämsta, kan det
lätt inträffa, att en väljare sluter sig till den ena representantens
sätt att avgöra en sak och till den andres i en annan sak, men att
med röstsedelns hjälp ge eftertryck åt denna avvikande uppfattning
är icke möjligt; man kan endast välja mellan A och B och måhända
C, av vilka ingen har väljarnas fulla tillslutning.
Alltså kan under nuvarande förhållanden i de flesta
demokratiska stater i) väljaren icke alls få sina eventuella åsikter
representerade, 2) och även om han tillfälligtvis skulle få in en kandidat,
som delar de flesta av hans åsikter, har han ingen kontroll över,
hur denne ställer sig till de nya saker, som dyka upp, eller till dem,
som han icke haft tillfälle eller funnit det lämpligt att i förväg intaga
ståndpunkt till, 3) Men härtill kommer att icke ens representantens
förhållande till de frågor, om vilka han på valmötena bestämt
uttalat sig, står under väljarnas omedelbara kontroll.
Även om man bortser från de fall, då kandidaten för att hålla
en utväg öppen rör sig med så svävande vändningar, att man icke
gärna kan anklaga honom för att ha svikit förtroendet, visar
erfarenheten att även klart uttalade åsikter och oförbehållsamma löften
till väljarna kunna svikas, utan att dessa ha någon rättighet att
inskrida och hindra detta, eller innan valperioden är till ända utbyta
denna riksdagsman mot en annan, som bättre förtjänar deras
förtroende.
De tre- eller femåriga perioder, under vilka riksdagsmannen
släppes lös, innebära med andra ord, säger Severin Christensen
vidare, en stor fara för att den valde icke längre känner sig som
representant för vad hans väljare ge till känna som sin vilja, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
