Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Samhällsreformen. Jag måste själv vara med vid de stora besluten - Under världskriget har sanningen mognat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
45
Jean Jacques Rousseau, som ju nu av många anses som en verklig
laggivare för den moderna tiden.
Alldeles klar och bestämd på denna linje är han ju icke, men så
såg han icke heller de tekniska möjligheter att lösa frågan, som
vi snart skola påvisa. Hade de funnits då, kan det icke vara tvivel
om att Rousseau lagfäst även dem.
Sida efter sida i hans bok ”Samhällsfördraget”, kapitel efter
kapitel, hava ingen mening, om man icke förutsätter ett direkt
inflytande av folkviljan. Vi se också sedan, hurusom professor
Sigfrid Wallengren, ordförande i den nya svenska valformsutredningen,
i ett av sina monumentala verk om våra valrättsfrågor fått alldeles
samma grepp på Rousseau.
Nu äro emellertid våra argument alls icke heller tagna från
”Samhällsfördraget”, vars bevisföring vi först senare kommit att
stanna vid. Våra argument äro skapade av förhållandena nu runt
omkring oss.
Nu under världskriget och revolutionerna har man också på alla
håll börjat inse, hur illa det är, att den verkliga folkviljan icke kan
få taga sig uttryck.
Ej långt efter krigets utbrott sade Haase i Tyskland, att 90
procent av folket i skyttegravarna var emot, att man skulle gå
krigets väg, trots allt som sagts officiellt och i riksdagen och i pressen.
De hemmavarande männen och alla kvinnorna hade han ändock icke
räknat.
Senare har Miljukov sagt ungefär detsamma om förhållandena
i Ryssland. Nittio procent av folket äro emot den styrande delen
där, har han förklarat. Wilson lär sedan ha uppgivit antalet av de
bestämmande i Ryssland till 34 personer.
Så går det till att allt kommer på sned och att länderna
ödeläggas. Det sker för att en minoritet till höger eller vänster får
husera, okontrollerad av folket.
Slutsatsen borde vara given. Vi skulle alla samla oss om ett
system, som vore i stånd att säga, vad folket i visst fall verkligen
vill.
Under välvningarna i Ukraina synes man ha varit på spåren
efter ett sådant system. — Säg icke något om vår parlamentarism,
hette det från en av dess statsmän för ett par år sedan. — Vi skola,
sade han, bli i stånd att ögonblickligen kunna se, var
folkmajoriteten i en viss fråga befinner sig.
Ingen har närmare kunnat upplysa om denna form. Om den
har något gemensamt med förslaget i vår skrift, veta vi ej. Ett
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
