Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Samhällsreformen. Jag måste själv vara med vid de stora besluten - Att referendum finns visar att riksdagarna ej räcka till - Referendum som högsta domstol i samhällslivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN 47
I svenska riksdagen föreslog Carl Lindhagen för ett par år sedan
en utredning i fråga om referendum, initiativ och återkallande av
mandat. Någon tidning betecknade detta som nästan förståndslöst.
Sådant där hade man ju knappast hört talas om förr. Men ett par
dagar senare beslöt sig andra kammaren enhälligt för utredningen. Även
här gick det som att vända om en hand.
Det var under denna diskussion som Hjalmar Branting ställde sig
på Lindhagens sida och sade, att parlamentarismen nog bara är ett
lindebarn än. Man har, ville han säga, nya steg att taga i den
parlamentariska utvecklingen.
I fjol har Sveriges andra kammare ånyo begärt utredning om
referendum.
Nyss har svenska nykterhetspartiet återigen krävt kommunalt
referendum i nykterhets frågan, så att, som det heter, man verkligen
skall få reda på folkviljan i denna fråga. Senare har hela
förbudsomröstnings frågan på allvar kommit upp. Men det är ganska givet,
att samma anledning till referendum kan finnas vid andra stora frågor.
REFERENDUM SOM HÖGSTA DOMSTOL I
SAMHÄLLSLIVET
Referendumtanken gör som sagt ständiga framsteg. Senast
förekom den i förslaget till författning för det nya tyska riket. Vid
skiljaktiga meningar mellan presidenten och kamrarna, eller mellan
dessa inbördes, skulle referendum tillgripas.
I Bayerns provisoriska konstitution upptogs likaledes referendum
vid skiljaktiga meningar mellan presidenten och lantdagen. Det nya
Tysk-Österrike har referendum.
I Tyska riket och Bayern skulle således de allra svåraste
problemen hänvisas till folkets eget avgörande. Men kan folket avgöra
de värsta frågorna, så kan det väl också bemästra de mindre svåra.
Och därtill måste här komma ett annat inkast av avgörande betydelse.
Presidenten kan misstaga sig, menar man. Kamrarna kunna
misstaga sig. Vill man komma så rätt som möjligt, bör man i de
nämnda fallen låta folket avgöra. Mycket bra!
Men om nu både president och kamrar misstaga sig, skola de då
få gå på och leda landet till fördärvet, utan att folket tillfrågas?
Svara annat än nej, den som kan. Det är stört omöjligt att vara för
referendum i det ena av dessa fall och icke i det andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
