276 DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN göra intet uttag från banken, de bara samla hos sig motsvarande sedlar, som redan äro ute i rörelsen, med avsikt att genast, kanske samma dag, insätta dem i banken, och då böra de ju icke heller behöva förlora någon ränta. Men härav skulle följa att den kringlöpande sedelmassan, så långt som man gjorde så, skulle vara lika fri som nu för växling, köp och alla möjliga ändamål. En affärsman kunde ju vilja använda de under dagen inlupna sedlarna till ett köp. Det kan han mycket väl göra, men då får nan i stället på sitt konto i banken först liksom taga ut det under dagen inkomna beloppet, för att sedan sätta in det igen, dock med avdrag då av tio procent, som banken levererar till skattecentralen. Så vitt man kan se, komme detta maskineri att verka åt alla håll alldeles som det skulle. Egentligen är hela historien bara en stämp-ling på tre ställen, eller kanske bara på två. För köparen kan hela besväret inskränka sig till, att han framlämnar sin stämpel, och för detta lilla omak får han ändå på köpet en så ovärderlig skatt, som en exakt bokföring är, för att icke tala om att han får tillbaka en del av vad han betalat, får sin skatt betald och får åtnjuta sin andel av den välsignelse, som en reglering av penningvärdet och skatterna skulle innebära. Hade man inte en sådan där kontokurant från banken, ja, då finge man avstämpla den sedelsumma man fått på en större sedel, eller på varje sedel som inkommit, om man icke hade någon större inne. Och även om man på det sättet komme att ligga inne med bara avstämplade sedlar, så kunde man mycket väl utnyttja deras värde ändå när som hälst. Man kan bara utskriva en check å beloppet, och detta återigen är ju en åtgärd, som i dessa tider anbefalles i och för sig, för att minska sedelbehovet. Utskriv checker även för affärer i samma stad, hette det i ett nyligen från en affärsorganisation utgånget cirkulär. Garantien för checken — en sak som eljes orsakar mycket bekymmer — ligger i detta fall i de inskrivningar, som finnas i affärsmannens motbok å raderna ovanför den rad, som talar om checkens utlämnande. Förfalskningar kunna helt enkelt ej äga rum, och hela systemet är så litet upplagt för förfalskningar, att staten utan någon egentlig risk kan erbjuda full skadeslöshet åt den, som möjligen kunde bliva utsatt för någon sådan. Vida större är risken för förfalskningar under den myntanarki, som nu råder. Man vet, huru under kriget olika krigförande kastade