Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Efterskrift. Belysning under tryckningen. Mera om sedeln och skatten Sammanfattande översikt - Årsminnet av världsfreden i Versailles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
överens med tidens anda. Det finnes intet land i Europa, i vilket icke
vägran att erkänna krigsskulderna snart kommer att bli en viktig
politisk fråga.
Det har, säger Keynes om Parisförhandlingarna, icke funnits
många förhandlingar i historien, som varit så förvridna, så ynkliga,
så ytterligt otillfredsställande för alla parter. Jag tvivlar på att någon,
som tog någon större del i debatterna, kan se tillbaka på dem utan
blygsel.
Och vart ha de fört, i sammanfattning sagt? ”Ett maktlöst,
arbetslöst, desorganiserat Europa möter vår blick, sönderslitet av inre
tvister och internationellt hat, kämpande, svältande, plundrande och
ljugande.”
Vad har då Keynes att erbjuda för botemedel i denna
”världskrigets märkligaste bok?” Man skulle kunna tro att han hade några
verkliga botemedel, så mycket mer som han har ett slutkapitel med
denna rubrik. Men i denna avdelning är han svag.
Han föreslår visserligen att de allierade inbördes skola avskriva
varandras skulder, och man skulle kunna vänta, att han då också skulle
föreslå en avskrivning av Tysklands skulder, eller åtminstone en så
radikal reglering, att den vore så gott som en avskrivning; man skulle
från honom kunna vänta förslag om en sådan allmän skuldreglering,
vilken, som vi förut sagt, inom samma höga gräns på alla håll
skyddade staternas inkomster åt staterna själva.
Men fast han är ett bra stycke på väg mot detta mål, så är han
dock icke framme där än. Tyskland skall, menar även denne
författare, betala tjogtals miljarder, om också icke flera än hälften eller
tredjedelen så många som de andra kräva.
Och hur skall det för övrigt kunna ordnas något för framtiden?
Jo, genom något slags nya lån åt regeringarna, fast, säger han själv,
han för egen del icke skulle vilja låna ett öre åt de regeringar, som nu
finnas. Hur vill han då ha det? Jo, han vill ha nya regeringar.
Men hur skall han få nya regeringar, som icke gå i samma spår som
de gamla? Ja, därom upplyser han intet. Regeringarna växla
minsann både här och där, men har det blivit bättre och tryggare för det ?
Keynes har en antydan att användningen av de föreslagna lånen
skulle kontrolleras; dock skulle denna kontroll utövas ”endast i
allmänhet.” Vad blir det för kontroll?
Han har också gripits av en känsla, att de rikes ödslande med
samhällets resurser kan bliva outhärdligt och att de kunna förlora
sin konsumtionsfrihet, men detta säger han bara i förbigående, något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
