Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Överflödsgränsen, den oskattbara tionde vinsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
333
våra varor, vårt välstånd och vårt sedelvärde. Det har han
underlåtit. Han skall sona även denna underlåtenhetssynd. Han skall
betala 10,000 kr. till, och denna andra gång skall han väsentligen
åtaga sig våra skatter.
Det hjälper som sagt icke att man säger, att om denne
överförbrukare vistats i landet, så hade han förstört pengar, varor och
arbetsprestationer även då. Ty det är ju rakt icke meningen, att
överför-brukama inom landet skola slippa undan heller. Vi ha förlagt vårt
inledande exempel utom landet bara därför, att man då så mycket
tydligare ser vad som försiggår, ävensom därför att i de enskilda
fallen förstörelsen utomlands blir så mycket större. Men allt vad
det kostar få vi andra betala med vårt välstånd och vårt sedelvärde.
I själva verket är ju lyxen inom landet av samma art och bör
av samma orsak ersättas. Det är icke meningen att träffa den, som
inom landet ligger i arbete, och ej heller den, som utom landet arbetar
för vårt gemensamma bästa. Men den, som lever i överflöd, och
kanske ingenting gör, han skall träffas, vare sig han finnes inom
landet eller utom dess gränser. Härom äro nog alla förståndiga
människor ense, och ha alltid varit det. Man har bara förut icke
haft något medel att träffa dem. Med stämplingen har man fått
medlet. Nu kan man träffa dem, överföra skatten på dem, och här
kunna skatterna läggas utan att göra skada.
Här är en person, i de undre samhällsklasserna, som har litet
gott om pengar för tillfället, och som köper, vad han strängt taget
icke behöver. Hela hans överskott skall utan tvivel gå denna väg.
Man gör ingen skada åt produktionen av våra stora
nödvändighetsartiklar, som är villkoret för allas vår tillvaro och vårt
välbefinnande, om man låter honom betala för sin överkonsumtion. Han har
aldrig för egen del tänkt på någon produktion och icke på att spara
pengar heller. Om vi nu väcka honom till att spara, så ha vi gjort
honom själv den största nyttan.
Ä andra sidan, vad gör det en mycket rik man, om han får
betala sin finare rock med ett extra pris, två, tre gånger mera än de
andra? Han köper den nog i alla fall. Men han får betala den
skada, som han gör sina medmänniskor, genom att sysselsätta
skräddare och tygtillverkare med de superfina varorna. Hade han inte
gjort det, så skulle de ha ägnat sina krafter åt den stora
allmänhetens klädesbehov, där det finnes mycket, som brister.
Vi sade, att man nog alltid insett grundsanningen i detta, men
dock icke så klart som nu. Det var kristiden, som öppnade
människornas ögon. Då blev tydlig den skada och förödelse, som lyxför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
