Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Walther Rathenau synes vara en meningsfrände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
343
Ännu alltjämt spökar den föreställningen att lyxen för ut
pengar bland folk, att förbrukningen är en privatsak, och att
människorna icke skulle få något att göra, om man förde dem över från
sådana yrken, som föröda värden, till sådana som skapa.
Man betraktar inkomstskatten som någonting självklart, och är
böjd att ge den en viss moralisk anstrykning, i det man säger, att
den, som fått sig mycket tilldelat, också lätt bör kunna avstå något.
I samma anda sluter man helt naturligt vidare, att vad någon lägger
upp, det varigenom han ökar sin förmögenhet, måste beskattas. Men
vad en person förbrukar, det vågar ingen röra vid.
Visserligen är inkomsten skattepliktig liksom besparingarna, men
mest värt att beskatta är dock förbruket, som onekligen borde
beskattas så, att utöver en rimlig minimalsumma för varje individ, för
varje krona, som ytterligare förbrukas, åtminstone en krona borde
komma staten till godo.
Vi utgå från att beskattningen gärna får vara hur kännbar som
hälst, blott därigenom avgjort uppnås förminskning, inskränkning i
det, som mer än allt annat skadar den allmänna inkomsten, jag
menar det otillständiga förbruket.
Arbetslöshet, nöd, endemiska sjukdomar skulle kunna utrotas,
men det kostar för mycket. En del av folket bor i rum, som äro
ovärdiga människor, och skulle med en utgift av några hundra
miljoner kunna förläggas till trädgårdsstäder, men var ta pengar från?
Man må icke förgäta, att ingen införsel kan betalas på annat
sätt än genom utförsel. För att betala ett enda pärlhalsband måste
man åt utlandet frigiva fem arbetarefamiljers arbetsvärde under tio
år.
På tobak och sprit, på dyrbara textilvaror, plymer, trävaror,
stenar, framförallt på förfärdigade lyxvaror måste man upptaga tull
och avgifter, som stiga till värdet många gånger om.
Omsättnings-avgifter måste erläggas för all inom landet förfärdigad lyx,
galan-teri-, utstyrsel- och modevaror, så vida de icke äro avsedda för
utförsel.
Landets allmänna välstånd skall för all framtid stiga till det
dubbla eller tredubbla, därigenom att sysslolösa händer dragas till
arbetet och alstringen i det hela taget rationaliseras.
Landets alstring och välstånd måste stiga, om allt slöseri
före-bygges, överflödig alstring omlägges till nyttig alstring, sysslolösheten
avskaffas och varje användbar kraft dragés till den andliga och
materiella produktionen. Den fria tävlan och den enskilda
företagar-andan vill R. vidmakthålla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
