Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Tolfte vinsten: slut med de förödande arbetskonflikterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
355
Här vilja vi först erinra, att vårt egnahems- och
småbrukssy-stem blir en verklig regulator av lönerna. Om vilken duktig man
som helst, och när som helst, kan få ett småbrukslån, så arbetar han
icke för vad som helst hos en annan. Han begär hellre att få mera
än han kan åstadkomma genom intensiv drift för egen räkning. Vid
konflikter blir han icke heller, om han har ett eget hem och en
jordlott att trygga sig till, så beroende som nu. Han kan således bättre
än någon annan kämpa för hög lön, och på det sättet reglera lönerna.
De medeltal, som utvisas av bokföringen, böra ock kunna göra
sitt till för en reglering av lönerna, såväl hos de statsanställda, som
hos de privatanställda. Detta gäller också detaljer på lönemarknaden.
Det var någon, som sade, att våra medeltal icke alltid kunna bli så
tillfredställande. En man i visst yrke, en dikesgrävare exempelvis,
behöver flera par stövlar än en annan och skulle kunna bli lidande på
medeltalet, som grundas på, låt oss säga, ett enda par stövlar. Men man
kan ju komma till ett helt annat slut. Av våra fullständiga
bokfö-ringsnoteringar framgå ju också medeltalen för dessa särskilda
behov i särskilda yrken, och då säger sunda förnuftet, att dessa
särskilda behov skola tillgodoses genom att komma under rubriken
produktionskostnader för det yrket.
Men så blir det strider ändå, säger man. Nej, sägar!vi. Dessa
strider måste avlysas. Liksom kriget måste avlysas, så måste
inbördeskriget upphöra. Det kan icke bli fråga om annat.
Arbetsgivare och arbetare få naturligtvis ställa sina krav till varandra som
förut, men till strid får det icke komma. Skiljedom måste fram
även här.
Illa är det ställt med vår ekonomi förut, och så komma
lockouter och strejker i oupphörlig följd och ödelägga miljoner gång på gång.
När stridslynnet riktigt rinner på, så tycks man kunna vilja störta
hela samhället över ända för att få sin vilja fram. Hur kan ett
sådant system tolereras? Det kan ju lika väl som kriget ödelägga
landet och allas vårt välstånd. Vi måste givetvis ha obligatorisk
skiljedom också här.
Arbetskonflikterna under 1920 beräknas ha minskat
produktionsvärdet med 100 till 150 miljoner kronor, vartill komma understöden
från båda sidor, beräknade till 30 å 40 miljoner kronor. Är sådant
rimligt? Blanche sade visserligen att inbördeskrig är att föredraga
framför annat krig, ”därför att pengarna stanna inom landet”, men
det sade han bara som ett skämt.
Nu komma vi tillbaka till vår första tanke, om
representationsreformen. Vi skola ha representantförsamlingar både för riket och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
