Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Om Sverges hem vore skuldfria...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN 417
OM SVERGES HEM VORE SKULDFRIA . . .
Våra egna hem i Eskilstuna äro långt ifrån vad de kunde vara,
och långt ifrån så många de kunde vara, men det är dock något att
se dem. Kanske till och med att vi, som äro vana vid att se dem, icke
uppskatta dem nog. När vi tänka över vad vi själva sett av detta
slag på olika håll i världen, så måste vi erkänna, att vad arbetare och
småbrukare här hemma åstadkommit tävlar med det bästa.
En storfurste av Ryssland var här en gång. Han var bror till
dåvarande hertiginnan av Södermanland och hade kommit hit för
att hälsa på henne. Nuvarande landshövdingen i Södermanland ville
visa honom något vackert, och då arrangerade han besök vid några
av de egna hemmen här. Vi veta icke närmare, vad storfursten
tänkte om dem, men själva tänka vi nu, att om ryska storfurstar velat
länka utvecklingen åt samma håll, så hade det nog sett annorlunda ut
i Ryssland än i dag.
Hertigen av Mongoliet var på besök i ett eget hem här för
åtskilliga år sedan, och man visade oss det fönster, där han satt och
såg ut över den kolonien. Hans besök hade ju också sin förklaring,
han hade en gång under sitt sagolika liv, innan han blev rådgivare
åt den kinesiska regeringen och hertig av Mongoliet, passerat
Eskilstuna som murare. Men trots allt, vad han sett och varit med om
sedan dess, måtte han ha fäst sig vid platsen, ty för ej så länge sedan
var han här igen och besökte samma hem och samma koloni.
Våra backar, våra skogsdungar, våra vatten äro vackra. Vad
skulle man ge i Paris och Berlin, om man hade något motsvarande!
Vad äro Boulogneskogen och Tiergarten mot dem! Vi minnas en
vandring i Picadilly, nöjesstaden i London. Mellan vita
marmor-kolonnader där strålade otaliga ljus. Vi voro i sällskap med en
svensk, som på tjugu år icke sett sitt fädernesland, men under tiden
flackat omkring överallt på jorden. Medan vi så gingo där
tillsammans, stannade han plötsligt och sade: Nu skulle jag vilja vara på
Djurgården. Ja, sade vi, Djurgården utanför Stockholm är ju också
en vacker plats. Nej, sade han, jag menar Djurgården i Eskilstuna.
Han hade varit där en enda gång i sitt liv, och dit längtade han
just nu.
Men vad är då Djurgården i Eskilstuna? Jo, en vanlig svensk
backe, en sådan, som vi äga i miljoner. Där finnas några ekar
visserligen, men björkarna i de andra backarna äro väl ändå vackrare.
I åtskilliga backar kring Djurgården i Eskilstuna ligga några
egna-hemskolonier. Det finns ett dussin sådana kolonier i Eskilstuna, och
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
