Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gevärsfaktori (borrehus), hvilket årligen levererade 160
gevär till Stockholms arsenal. Bron mellan staden och
slottsholinen. 142 m lång och 7 m bred, hade 2
vindportar och ledstänger, som hvilade på 466 svarfvade
pelare.
Ifistorik. Redan 1375, då norra Österbotten af Novgorodeina
betraktades såsom en del af Karelen, anlades på Slottsholmon ott litet fäste,
som 1377 förgäfveH belågrades af en härjande rysk ströfkår. Det torde
dock dukat under för senare anfall, emedan ryssarne veterligen 1390
innehade position vid Bottniska viken. 200 är senare 1590 befästade amiral Per
Bagge Slottsholmen ånyo med vallar och inredde där ett residens för
ståthållaren i öster- och Vesterbotten, men då furst Yolkonski 1592 med en
talrik här odelade de omgifvande socknarna, vågade hvarken Bagge med
1,400 man lämna fästet eller Volkonski angripa detta. Under klubbekriget
innehades fästet af hertig Karls fogdar (1596—8 , hvilka understödde
klubbe-hären, men fick sedan förfalla, tills det ofvHn boskrifna slottet på Karl IX :s
befallning bygdes löOT—13. Slottet var Österbottens höfdingeresidens till
1648 och sedan tidtals till 1687, med en bosättning af 15—20 man, men hade
gemensamt militärbefäl med Kajaneborg, där kaptenen eller hauptmannen
bodde. Sålänge Kajanaborgs förherskap varade (1660—80), hade Uleåborg
egen kommendant, men besättningen var redan då inskränkt till en
artillerist och några fångknektar, öfver hvilka en vaktmästare efter 1687 erhöll
befälet. Då ryssarne 1714 inryckte i Uleåborg, mötte de intet motstånd.
De nedbröto slottets murar, Dostäderna förföllo, och planerna till slottets
iståudsättande oftor freden kommo oj till utförande. Under ett häftigt
åskväder 1793 explorerade slutligen arsenalens ammunitionsförråd — enligt
uppgift 90 centner krut — och åstadkom en fruktansvärd förödelse icke
blett inom det förfallna slottet, utan äfvon i staden.
* Faattisaari, som äfven anlöpes af ångslupar från
staden (se sid, 317), är på sin västra sida upptagen af en
plantering, i hvilken finnes ett värdshus med vacker utsikt
öfver hamnpartiet från balkongen i öfra våningen.
Holmens Östra, mot Merikoski vända del är stationsort för
de fiskare, som här utöfva laxfångst i den stora och
gifvande Baattipatan.
Patan vittjas 2 gånger i dygnet kl. 5 f. m. och 5 e. m. och kan man
då genom aftal med fiskarene bereda sig tillfälle att följa mod en båt till
patan. Fångsten, som ofta kan belöpa sig till flere tiotal stora fiskar, säljes
därvid på platsen, där en liten auktion förrättas efter hvarje vitjning.
Fisket, som är kronans privilegium, är på arrende bortgifvet.
Fortsattes längs den öfver holmen, bygda hron till
älfvens strand, uppnås längs denna Tjärhofvet, till
hvilket dock en angenämare färd göres med ångslup (se
sid. 317) från staden eller Raatti. Ett besök här ute hör
icke försummas.
Tjärhofvet är upplagsplatsen för tjärb&tarnos Jastor, som häremottsgas
i gemensamma magasin under enhetlig förvaltning. Tjärexportörerna hafva
således icke enskilda upplag, utan bokföres här lör en hvar hans antal
tunnor, hvilka vid export utlevereras. Detta tjärhof, till hvilket årligen
komma 50 ä 60 tusen tunnor tjära, är näst det i Arkangelsk verldens största.
En tur hit ut fortsattes angenämt, äfven med
ångslup, till de yttre kajerna, längs hvilka en lönande pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
