Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karlö (på finska Hailuoto)7 i medlet af 1600-talet bildande friherrskapet
Karlo, Ur en flack etor ö, som jemte de med densamma numera, sedan
sunden igengrundats, förenado Hanhinen och Sautonen utgör don största af
Bottniska vikens öar. Sundet mellan ön och fastlandet på södra sidan är
grundt och växer år för fir igen. Karlö bildar en socken rör sig, med
kyrkan på öns sydvästra sida. På den västra stranden höjer sig Marjaniemi
fyrtorn, vägledande vid infnrton till Uleåborg. Befolkningen idkar ett
betydande hafsfiske och sälfångst, hvilkot utgör en viktig del af dess näring.
— Socknen är i slutet af 16UO-talet afskiljd från Salo pastorat. Kyrkan af
1620 är försodd med rika tak- och väggmålningar af Gallenius 1690; kor,
predikstol och läktare äro dekorerade af Mikael Toppelius 1756; i kyrkan
förvarade helgonbilder vittna om äldre traditioner — Under stora ofreden
ödelados äfven Karlö genom fiendens omenskliga framfart; 1743 var ön
besatt af en rysk styrka om 4—500 man, hvilken don 27 maj efter en kort
strid tillfångatogs af ett kompani svenskar under kapten Löfving.
c) Strandvägen från Vasa till Uleåborg.
Denna väg, som erbjuder turisten pa velociped en
den mest angenäma linje på utmärkta vägar-, för genom
trakter rika på historiska minnen och erinringar från
det af ålder kultiverade strandområdets forntid.
„Strand-vägen“ går nu isynnerhet i sin södra del på ett
betydligt afständ från hafsknsten, hvilken dook ännu för tre
sekler sedan nådde ända till vägen. Den starka
landhöjningen vid Bottniska vikens stränder har låtit
kustlinjen draga sig åt väster. Befolkningen i de socknar,
som_ passeras, är svenska talande, utom i Lillkyro och
Vörå (delvis) ända till Lochteå, norr om Gamlakarleby,
hvaretter finska trakter följa. — G-ästgifverien äro snygga;
gårdarna välmående.
1. Vasa—Nykarleby. Landsvägen löper jämsides med
järnvägen till Gamla Vasa (sid. 296), hvarför lämpligen
järnväg följes hit. Här tages häst till Studd gästgifveri
vid Kyro älf, 6 km, dit vägen går genom Höstvesi by,
som genom en nu upptorkad, men för 300 år sedan
fiskrik fjärd (Grundtjäraen) varit skild från gamla Vasa,
och öfver steniga skogfattiga backar, egendomliga för
Mustasaari socken.
Något nedanom nämnda gästgifveri Jigga vid äifvon byarna Stafvers
och Voitby, hvil ka sägas hafva namn af finnars och svenskars strider i forna
dagar. Vid Voitby var äifvens mynning på Gustaf Wasas tid och
JTrwf-holmen vid byn är ett minne af den forna kruttillverkningen på stället.
Från Studd följer landsvägen den mäktiga äifvens
odlade vänstra strand uppåt till Salmi gästgifveri vid
IJllkyro kyrka, 12 km. Pa vägen passeras Merikaarto by
med en fors, i hvilken kronan ännu 1561 hade ett
laxfiske och där enligt namnet och traditionen ännu
tidigare äifvens mynning varit belägen, samt Saarenpää hy,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
