Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inspector, lector m. 11., må hafva sina skäl; men att skrifva sådana ord och namn, som härleda
sig frän Grekiskan, med c, t. ex. catalog, Hectoi’, Creta m. 11., bevisar just motsatsen af lärdom,
emedan bokstafven c ej finnes i grekiska språket, utan har genom Latinet, der bokstafven k ej
linnes, inkommit i Svenskan. Uti grekiska språket iiunas äfven några andra bokstäfver, hvilkas
rätta ljud ej ansetts ega några motsvarande figurer i Latinet, såsom bokstäfverna Chi /, Theta O1
och Phi (/. Rätta grekiska ljuden af / och äro antagne skilja sig från Koppa x och T au r
genom en viss likhet med /i-ljud, och <p har i några, ehuru ej alla, ords uttal ett ljud som närmar
sig Pi 7r, hvarför dessa i latinet skrifvas med dubbla tecken, / med ch, d- med th ochrpmeåph,
derifrån detta bruk hitkommit; men då ifrågavarande bokstäfvers ljud i Svenskan numera ej det
ringaste skilja sjg från k, t och /, och vi hafva enkla för dessa ljud bestämda tecken, linnes intet
skäl att bibehålla dessa bokstäfvers dubbla skrifvande. Emellertid kunna ursprungligen grekiska
ord tecknas på sådant sätt, utan att detta kan i sträng meniug kallas oriktigt, t. ex. cliaos, archiv,
clior, C hr istus; apothek, mathemalhik, theologi, thron: alphabet, amphibie, philosophi o. s. v.;
äfven-som i några fornsvenska ord, såsom Götha (Göthaland, Östergöthland), Thor, ( Tliordön, Thorsdag),
ehuru h i dessa ord är både öfverllödigt och egentligen oriktigt. Men att skrifva ursprungligen
hebreiska ord, der /-ljudet förekommer, med pli, t. ex. Pharao, Philisteer, i stället för Farao tfc.,.
är i alla afseenden orätt, emedan tecknet för /-ljudet i detta språk är bestämdt och sjelfständigt.
Häraf är klart, att den, som vill begagna främmande ords stafning efter grOndspråken, bör känna,
både hvarifråu orden härleda sig och huru de i hemspråken stafvas; i motsatt fall blottställer man
sig för att bli löjlig genom att vilja synas lärd, utan att vara det. För att undvika alla slag9
förtydningar och missförstånd är derför bäst att följa efterstående regel, som synes vara rättast:
Om ur främmande språk förekommer ett motto, en ordterm, en sentens, ett
citat eller dylikt, böra dessa alla ord stafvas efter det språk, hvarur meningen
blifvit tagen; men då ett främmande ord begagnas såsom svenskt, d. v. s. står i
en svensk mening, uttrycker ett svenskt begrepp och har ett svenskt uttal, bör
det också stafvas på svenska; motsatsen är i bägge fallen lika oriktig.
Äfven vid rent svenska ords stafning förekomma ofta olika meningar; och det enda, som i
detta fall kan yttras om det rätta, är, att de bokstäfver helst böra begagnas, som vid ett klart
och redigt uttal tydligast höras. — Ett häfdvunnet, ehuru oriktigt, bruk gör dock härifrån talrika
undantag. Dessa hafva visserligen på senare tiden betydligt förminskats genom mera
förnufts-enliga åsigters inverkan; men hvad de ännu qvarstående beträffar, får man ej gå sin tid i förväg,
utan man måste i liera fall följa bruket, till dess det oriktiga deri af sig sjelft försvinner.
För underlättande af begreppet om riktiga stafningen torde vara nyttigt att
känna följande indelning af i ett språk förekommande ord.
De särskilda orden äro antingen stam-ord “Primitiva** eller härledda ord
“Derivata**, antingen enkla “Simplicia“ eller sammansatta “Compöstta**.
Stamord kallas de, som ej kunna härledas från något annat ord, t. ex. barn, fri;
härledda eller derivater äro de, som bildas af stamord, t. ex. barndom, frihet. — Enkla
ord äro sådana, som ej kunna upplösas i flere, t. ex. hand, händighet; sammansatta
åter de, hvilkas särskilda stafvelser innehålla egna ord för sig, t. ex. berg-verk,
upp-rätt-hålla. För tydlighetens skull anföras här några exempel på derivaterna
och kompositerna, af primitivema Man, Svart, Stå och Ut.
Härledda eller Derivater äro: af Man: mandom, manlighet, menniska, mensklighet m.
fl.-af Svart.’ svartna, svar taktig, svärta m. fl.; af Stå: stanna, stod, stånd, ställa, ställning m. fl.;
af Ut: ute, yta, ytterlighet, yttra, yttre, yttring ra. 11. Sammansatta eller kompositer iiro:
af Man: förman, ordningsman, mannamod, manlighetsprof, skogsmenniska, menniskokropp,
omensk-lighet, öfvermanna m. fl.; af Svart: svartkrita, svartgrå, kolsvart, bensvärta, nedsvärta m. 11.; af
Stå: bildstod, afstå, förståndsutveckling, marknadsstånd, beställning, föreställa m. fl.; af Ut:
utanför, utvärtes, utvisa, bakåt, kraftyttring, ytterkläder m. fl. — De ord, som till stamord hafva ett
Nomen (sid. 15), kallas Nominala, t. ex. manlig af man och kolsvart af svart, och de, hvilkas
stamord är ett Verbum (sid. 23), få namn af Verbala, t. ex. ställa af stå.
Uti några sammansatta ord är den ena eller andra delen obrnklig som eget ord, ehuru vanlig
i hopsättningar, t. ex, miss, van, talig och makare i orden missnöje, vanmakt, fulltalig, skomakare.
Likasom rätta uttalet ej medels uppsatta reglor, utan endast genom öfning
kan inhemtas, så är äfven samma förhållande med stafningen. Hvad som härom
på detta sätt kan till rättelse anföras, är hufvudsakligast följande:
1:0. öm Vokillerilit. A, U och ö skrifvas alla hvar för sig endast der deras egna
ljud höras, vare sig kort eller lånet, öppet eller slutet. — I tecknas, utom der dess egentliga
ljud höres, äfven i somliga ord som hafva e-ljud, t. ex. dricka, qvick, gift, bedrift m. fl., samt uti
några främmande der a höres efter o, t. ex. memoirer, toilett, voile m. fl. (numera skrifves ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
