Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Metod benämnes sättet att framställa en kunskap, då det sker efter tydligen
tänkta fornuftsgrunder. Metoderna äro af många slag.
Analytisk metod, är då man från de satser, som skola bevisas, uppstiger till deras grund;
syntetisk, då man deremot nedstiger från grunden till dess följder. Dogmatisk, är en metod
som syftar på något påstående och vill bevisa detta; skeptisk, är den som framställer tvifvelsmål
emot gjorda påståenden; kritisk, är den som undersöker grunderna för uppgifna yrkanden, och
historisk, den som uppräknar satserna i en kunskap. Akroamatisk metod, är då läraren ensamt
föredrager, och erotematisk, då deu som skall läras, äfven talar; denna senare är antingen
dialogisk, då syftemålet är föreställningars bibringande och förtydligande under form af samtal,
eller kateketisk, då undersökning göres huruvida redan erhållna kunskaper blifvit riktigt fattade.
ÅtaHHUgn begreppsbestämningar.
Omfånget af de ting och föreställningar, som kunna Tara ämne för menskiig
kunskap kallas dess horisont, livarje enskilts kunskapsomfång dess privathorisont.
Tänkaren ökar sina kunskaper genom egna förståndskrafter. En slöhjerne
frambringar intet af egen förmåga, utan lär allt af andra. Snillet (geniet) stämplar
sina produkter med utmärkta drag af egenhet och djuphet i sitt ämne. Kunskaper
förökas genom att: finna, lära känna något hittills obekant; upptäcka, blifra varse
hvad förut vafit till men ej kändt, samt uppfinna, frambringa något som förut ej
funnits. Symboliska kallas de kunskaper, som bibringas genom tecken; till sådana
tecken hör språk i detta ords vidsträcktaste mening.
De kunskaper, som väl kunna fattas men ej beskrifvas. t. ex. Gud, evighet, sägas stå öfver
vår kunskapshorisont; de som ej skattas värdiga en undersökning stå under densamma, och de
som åsidosättas för den ansträngning en granskning fordrar stå utom vår horisont.
Tydlighet och klarhet i en kunskap bestämma dess fullkomlighet och
för-värfvas genom uppmärksamhet (attention); brist derpå får namn af fiyktighet eller
forströddhet (distraktion).
Uppmärksamhet är antingen frivillig, då den är undergifven viljan, eller aftvungen, då den af
objektet sjelft väckes genom retning, t. ex. buller, starkt sken, o. s. v.
Sanningen i en kunskap har till motsats misstag, som är att for sann antaga
den som icke är sann. — Skenbarhet (illusion) kallas den grund, som föranleder
misstaget. — AuJdoritet är att antaga andras tankar i brist af egna; en menniska
som så gör kallas omyndig. —- Sjelftanke är motsats till auktoritet; förmågan af
sjelftanke kallas aktivt och motsatsen passivt förstånd. — Fördom är benägenhet
till passivt förstånd; upplysning befrielse från fordom. — Konseqvent är den som
tänker enstämmigt med sig sjelf. — Enfald är brist på fattningsförmåga; dumhet
brist på omdömeskraft; slöhet brist på förmåga att mottaga sinnliga intryck;
tanklöshet brist på besinning. — Svärmeri är förvexlingen af inbillningar med verkligt
erfarande af intryck; fantasteri antagandet af tomma inbillningar för verklighet.
— Sinnessvaghet är en ringa grad af kunskapsförmåga; vanvett då man ur riktiga
åskådningar leder falska slutföljder; vansinne då man vakande anser sina
inbillningar för verkliga föremål.
Sinnessvaghet, vanvett och vansinne äro olika grader af beröfvadt förståndsbruk.
Vissheten i en kunskap delas i teoretisk, då den hvilar på vetenskaplig grund,
och moralisk, då den härledes ur pligtlagarne. — Sägen är ett yttrande, lemnadt
efter andras uppgifter; rykte är en allmänt kringspridd sägen; tradition är en
sägen, fortplantad under en fortgående tidsföljd. — Lättrogen kallas den, som
godkänner ett intyg utan att granska grunderna för dess trovärdighet; svårtrogen
dess motsats. — Otro är att betvifla ett med full grund styrkt intyg. — Vantro
är att sätta tillit till vidskepligheter.
Hypotes är en uppkastad gissning, till förklaring af något förevarande. —
Disputera är att genom uppgifvande af olika åsigter och öfvertygelser leda dessa
till sammanstämmighet. — Kommentarie är förklaring af en skrifts innehåll.
Tag vislict till dig, ty hon är bättre än guld; och hafVa forstand är ädlare än silfver. —
Ordsm-. IG: 16._____________________________________________________________________
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
