Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När lyckan beskärt oss sa mycken egendom, som till vår skäliga utkomst är behöflig, böra
vi vara nöjda och genom njutande af vårt goda och våra nu lediga krafters användande på nyttiga
företag ådagalägga vår tacksamhet för den oss tilldelade lott. Om vi af lyckans håfvor erhålla
mer än vårt eget behof kräfver, är det vår pligt att använda detta till deras tjenst, som fått
mindre än de behöfva; dock bör härvid en sträng urskilning göras. En så kallad allmosa, i hvad
form och storlek den än begäres och utdelas, är sällan annat än ett hyende under lättjan och den
oförskämda liderligheten; derernot är det ett värdigt bruk af öfverflödiga egodelar att bereda
arbetsförtjenst och derigenom hederlig bcrgning åt behöfvande, samt befordra sådana allmännyttiga
företag, som af sina uppfinnare ej kunna utföras af brist pä behöfligu medel. En sådan
bisträckning blir aldrig olönt; ty utom medvetandet af det goda man åstadkommit, är det sällsynt att ett
väl genomtänkt och ändamålsenligt utfördt företag så totalt misslyckas, att förlust dervid är att
befara. — Hedern består i andras goda omdöme om våra egenskaper, och detta omdöme kan ej
tvingas, men väl missledas. Vi böra vinnlägga oss att bibehålla ett godt namn, om vi det ega; i
annat fall att förtjena det. Både lycka och heder böra för öfrigt emottagas såsom belöning för
uppfylda pligter, men ej utgöra våra gernihgars ändamål.
Piifpfer e*nut nmlrtt. Grunden för dessa är följande regel: behandla
alla menniskor såsom dina likar, det vill säga såsom förnuftiga varelser, livilkas
ändamål är att fullkomna sig sjelfva och andra. Hvad vi i sådana afseenden
äro skyldige att iakttaga indelas i gemensamma pligter, hvilkas fullgörande åligger
hvarje menniska, utan afseende på stånd, ålder eller belägenhet, samt särskilda
pligter, som äro beroende af en menniskas samhällsställning.
Våra gemensamma pligter emot andra innefattas i de bägge orden rättvisa
och välvilja.
Rättvisa är aktning för andras rättigheter, och hennes lag lyder sålunda:
allt hvad du icke vill att andra skola göra emot dig, det bör. du icke heller göra
emot dem. — De pligter rättvisan oss ålägger äro: 1) Att icke skada någon till
lif, lemmar eller helsa. 2) Att icke beröfva honom hans personliga frihet. 3)
Att icke beröfva någon hans ärliga namn. 4) Att hvarken uppenbart och med
våld eller hemligen och med list fråntaga någon hans egendom. 5) Att icke med
falska löften bedraga någon eller bryta en ingången öfverenskommelse. 6) Att
icke störa de förbindelser, som ega rum emellan makar, emellan föräldrar och
barn, emellan husbönder och tjenare. 7) Att icke dölja för någon en för honom
vigtig sanning och icke rubba någons öfvertygelse om de sanningar, som upphöja
och förädla menskligheten. — Härtill komma de allmänna ’medborgerliga
plig-terna, eller med andra ord pligterna emot samfundet, hvilka bestå uti: 1) att
villigt efterkomma de till borgerlig ordnings bibehållande stiftade lagars bud; 2)
icke söka egennyttig vinst på det allmännas bekostnad och icke hvarken af
fruktan, äregirighet eller någon annan bevekelsegrund lemna bifall till det, som man
inser vara skadligt för fäderneslandet; 3) att vid alla tillfällen befrämja
fäderneslandets nytta och i farans stund uppoffra egendom och lif för dess välfärd.
Välvilja eller menniskok^rlek uppenbarar sig i nit för andras väl, begär att
bidraga till andras fullkomnande och verksam ifver att befordra andras lycksalighet.
Välviljans lag lyder sålunda: allt livad du vill att andra skola göra emot dig,
det bör du ock göra emot dem. — Menniskokärlekens pligter äro: 1) Välgörenhet,
som äfven kallas barmhertighet, gifmildliet, ädelmod, frikostighet och består uti
att med sin egendom på tjenligaste sätt bistå den nödlidande; med sina insigter
råda och upplysa den okunnige; antaga sig den förtrycktes försvar; trösta den
bedröfvade; rätta och förbättra den felande, m. m. dylikt. 2) Tacksamhet, eller
sorgfällighet att i hjertat erkänna det goda man åtnjutit och begär att då
tillfälle yppas bevisa återtjenster mot välgöraren. 3) Fredsamhet, eller omsorg att
bibehålla vänskaplig förening- med menniskor och undvika allt slags split och
oenighet. 4) Försonlighet, beredvillighet att förlåta oförrätter och icke hämnas
förolömp-ningar. 5) Saktmodighet, benägenhet att icke förtörnas vid motsägelser eller förifras
öfver obetydliga saker. 6) Billighet, benägenhet att eftergifva något af enskilda
meningar och rättigheter, för att förlika dem med andras. 7) Höflighet, aktsamhet
att i umgänget undvika allt som kan vara stötande eller sårande för andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
