Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heller kan vid någon eftertanke af ett sundt förnuft antagas. Dessutom finnas jordkringseglare,
som seglat åt vester och aldrig vändt utan alltid haft solen på samma sida, och det oaktadt från
öster återkommit till det ställe, hvarifrån de utgått. Om jorden haft något stöd utom sig, skulle
en sådan nödvändigt hafva stött på detta och måst vända tillbaka samma väg han kommit.
Något sådant har likväl aldrig inträffat. Intet annat hinder har mött för skeppets framkomst, än
någon gång berg eller andra vanliga stränder, och hvar den resande befunnit sig har han sett
himlahvalfvet likadant öfver sitt hufvud. Detta bevisar tydligt, att jorden sväfvar fritt i rymden,
utan att hafva hvarken stöd af eller gemenskap med någon annan kropp.
»Om man vänder omkring ett kärl med vatten uti, så rinner vattnet ut; så skulle både
vatten och annat löst på jordens undre sida falla från henne, om förhållandet vore sådant som
här är sagdt.» Denna förmodan kommer af ett missförstånd om naturens lagar; allt hvad som
finnes på jorden eller i dess grannskap drages af en egen kraft mot hennes medelpunkt, och
detta kalla vi nedåt, samt motsatsen uppåt; ntom luftkretsen finnes hvarken upp eller ned. Om
jordens och de öfriga himlakropparnes dragningskraft, rörelser m. ra. kommer längre fram
utförligare beskrifning.
Den som, allt detta oaktadt, ändå ej vill antaga det rätta, ej förstå hvad som auföres och
ej höra de enkla bevis derpå som finnas, utan fortfar att döma efter utseendet, han må gerna
lefva och dö i sin tro; hvarken vetenskapen eller meuskligheten har deraf något men.
Efter dessa körta anteckningar öfver livad vi förstå med uttrycket verlden
och bevis på tillförlitligheten af hvad deraf är oss bekant, skola vi något
närmare betrakta hvarje sak särskildt. Kosmognosi, af grekiska xo?/uo? (verld) och
yvwois (kännedom), ^ är namnet på den vetenskap, som härmed sysselsätter sig.
Yi börja med hvad hittills blifvit kändt af det stora hela, för att sedan
återkomma till den del deraf, som den menskliga förmågan kunnat närmare undersöka.
Det vore en förmäten tanke, att tro sig kunna beträda sjelfva det inre af
skapelsens helgedom; sådant må, hädanefter som hittills, öfverlemnas åt dem,
som dertill eg a nog kraft, mod och lärdom. Vi andra vilja nöja oss med att
betrakta dess yttre förgård och, om vi ej lyckas mera, åtminstone taga en
öfver-sigt af sjelfva grundritningen. Men likasom en som ämnar resa i ett främmande
land, om han deraf vill njuta något nöje eller fördel, först måste lära sig de
inföddas språk, så är det äfven nödvändigt att inliemta åtminstone första
grunderna af språket i det land, hvilket vi nu stå i begrepp att genomresa, ty
der-förutan skall största delen af hvad som yttras icke kunna förstås. En stor del
af detta språk tillhör matematiken, och är här förut, synnerligen under
Geometrien, anfördt; en annan del grundar sig på naturläran och kommer der att
närmare afhapdlas; här vilja vi anföra några termer, mera uteslutande tillhörande
astronomien.
Horisont, zenith, nadir. Om man befinner sig på en stor slätt eller på
hafvet, liknar jordytan ett af en cirkel begränsadt plan. Den yttersta synkretsen,
der jorden och himlahvalfvet synas liksom sammansmälta, kallas horisont, ett
grekiskt ord som betyder “begränsning** och uti förevarande fall kan öfversättas
med “himlarand**. (Det nämnda kallar man åskådarens “skenbara** horisont;
den “verkliga** är ett plan, som går genom jordens medelpunkt och föreställes
åt alla sidor utdraget till himlahvalfvet.) — Då man står upprätt är den punkt,
som är midt öfver vårt hufvud, hvad som kallas zenith, ett arabiskt ord, som
betyder “hjesspunkt**. Den rakt deremot under våra fötter varande punkten å
himmelen kallas på arabiska nadir, “fotpunkt**.
Verlds-axel, verlds-pol. I anseende till den dagliga rörelse, som
liimla-kropparne efter utseendet göra omkring jorden, föreställer man sig att en rak
linie går tvärtigenom jorden och med båda ändarne räcker till himlahvalfvet;
denna linie källas verlds-axöln, kring hvilken allt skenbarligen vänder sig
liksom ett hjul kring sin axel. De punkter, der denna axel träffar jordytan,
kallar man jordens poler, och der han å ömse sidor tänkes råka himlahvalfvet
verlds-poler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
