Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verldar, om man så vill kalla dem, hvilka hålla på att utbildas, och att skapelsen
således fortgår än i dag. Deras ämnen hafva samlats i verldsrymden under för
oss oberäkneliga tidlängder, möjligen milliontals år; lika länge fortfar måhända
deras öfvergående till klotform, livaråt de skenbariigen närma sig; genom
hop-tryckning öfvergå de slutligen till fast form, och medelst en redan från början
erhållen svängrörelse skilja sig större och mindre stycken från hufvudmassan,
men fortsätta sedan på egen hand den erhållna rörelsen, hvilken oupphörligen
fortfar likformigt, emedan ingenting utom dem hindrar densamma. På detta sätt
är det högst sannolikt, att alla de nu befintliga planetsystemen från början
utbildat sig, bland alla andra äfven vårt eget. Man måste då föreställa sig en
nebulösa så stor, att den uppfyllt hela den rymd, som nu upptages af vårt
planetsystem. Dess ämne, samladt i verldsrymden, har i början varit luftformigt,
men genom en af rörelsen förorsakad sammantryckning blifvit allt mera fast och
antagit en glödande hetta. Prån denna massa ha tid efter annan planeterna
med sina månar blifvit lösslitna, liksom ett löst stycke skiljer sig från ett starkt
svängande hjul; den rörelse de med detsamma bekommit hafva de bibehållit,
men ej kunnat aflägsna sig åt rymden, emedan hufvudmassans attraktionskraft
hållit dem qvar och tvingat dem att gå omkring sig. På detta sätt har hvar
och en af dem börjat de rörelser, som han ännu fortsätter.
Dessa åsigter om verldskropparnes tillkomst må ej anses såsom tomma inbillningsfoster,
helst i hela denna föreställning finnes ingenting öfverdrifvet, ingenting som afviker från de af
vetenskaperna nppdagade naturlagarne. Om alla kroppars grundämnen finnas i rymden i
tillräcklig mängd, men på så långt afståud från förut befintliga större kroppar, att de hvarken
påverkas af deras ljus eller störas af deras dragningskraft, så är en förening dem emellan icke blott
möjlig utan äfven sannolik. Denna förening af döda ämnen, syrgas, vätgas, klorgas, kol, kalium,
natrium m. m. kan genom en skapelseblixt, d. v. s. inverkan af elektriciteten, sättas i den lifligaste
vexelverkan, förena sina olika beståndsdelar och genom den friktion, som härigenom uppstår,
antaga en all vår föreställning öfverträffande hetta samt ett deremot svarande ljus. Allt detta kan
af kemien i smått efterbildas, och dess riktighet alltså icke betviflas; men den tid, som åtgår
för allt detta samt massans sedermera skeende hopdragning och formering till ringar och klot af
olika storlek och form, kan efter vårt beräkningssätt icke med någon sannolikhet uppgifvas.
Bland de rön vetenskaperna lemnat till förklaring öfver hvad fordom varit fördoldt anföres
här följande fysiska behandling, som på ett öfverraskande sätt åskådliggör tillkomsten af planeter,
månar ra. m. Man färgar först bomolja grön genom att förvara henne i kopparkärl. Emedan
bomolja flyter på vatten, men sjunker i sprit, så göres af begge dessa en blandning så afpassad,
att dess egentliga vigt blifver lika med boraoljans; med denna blandning fylles en något rymlig
glaslåda, uti hvars lock en kork blifvit fastsatt. Man kan äfven begagna en något vid flaska, af
klart genomskinligt glas. Genom korken nedgår ett glasrör, som i begge ändarne är böjdt i en
vinkel; den nedre vinkeln är kortare och räcker till midten af lådan, den öfre bör vara längre
och i ändan formad till en liten tratt. Röret bör ej sitta hårdare fast i korken, än att det lätt
kan vridas omkring. Sedan lådan blifvit fylld med spritblandningen, som kan intappas genom
glasröret, hälles i detsamma den färgade boraoljan. Emedan oljan hvarken sjunker eller flyter i
spritblandningen, fäster hon sig omkring glasröret utan att släppa detta och samlar sig
deromkring till en äggformig kula, som i den färglösa vätskan liknar ett klot af smaragdfärgadt glas.
Begagnar man nu rörets ofvan locket befintliga del såsom vef och kringvrider röret, så bringas
oljemassan i rörelse och hennes äggform blifver först klotrund, sedan mer och mer afplattad,
efter hastigheten vid kringvridningen, till dess hon liknar en rund skifva. Okas omsvängningen
ännu mera så brister skifvan i stycken, då det mellersta i ögonblicket åter bildar sig till ett mer
eller mindre plattadt klot kring röret; den lösslitna delen sammanhänger stundom som en ring
omkring klotet, någon gång bilda sig flere ringar utom hvarandra, men ofta brista de yttre
rin-garne i stycken, hvilka genast sammandraga sig till smärre knlor, som fortfara att kringlöpa i
ringens ställe. På detta sätt kan man få en tydlig afbild af alla både planeter och månar. När
rörets kringvridning upphör, aftager omloppshastigheten genast, och efter hand återfalla de små
kulorna och ringarne till den stora, hvilken, då alltsammans stannar, snart återtager samma
äggform, den först hade. Hela experimentet kan alltså förnyas så många gånger man behagar.
Yi hafva sett huru första upprinnelsen sker af de kroppar, som finnas uti
himlarymden; om deras vidare utveckling och mångfaldiga ändamål lemna alla
historiska och vetenskapliga afhandlingar vittnesbörd, så vidt sådant af menskliga
kunskaper kan utrönas. Hvad angår de tidlängder, under hvilka sådana skola
fortvara, blifva dessa säkert för alltid outgrundliga; och på hvad sätt de skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
