Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla håll, men medfölja äfven deråt vattnet går: så höres också ett ljud längsta väg åt det håll
vinden blåser; nti en forsande ström kanna inga ringformiga vågor uppväckas: så kunna icke
heller några ljud på afstånd höras nti stark storm.
Ett ljud kan komma till hörseln äfven på annat sätt än genom de yttre öronen; om man
binder en tråd i en nyckel eller dylikt, tillstoppar öronen och tar tråden mellan tänderna samt
stöter nyckeln mot jern eller sten, så skall hans klingande höras starkare än på vanligt sätt. Då
man lyssnar, bör munnen hållas öppen, emedan ljud äfven inkommer den vägen.
På samma sätt som vi sett vattenvågor vända tillbaka, då de träffa ett fast
föremål, och äfven alla fasta elastiska kroppar, som äro i rörelse, då de stöta emot
andra kroppar, återstudsa, så studsa äfven ljud tillbaka, då de träffa ett berg, en tät
skog, en mur eller något annat dylikt; detta ljudets tillbakastudsande kalla vi eko
eller genljud. Är det återkastande föremålet nära, så inblandas återljudet med det
egna och höres således icke; men är detta föremål minst 60 fot atlägset, så kan en
hel stafvelse tydligt höras likadan som den uttalats; på långt afstånd kunna två
eller flere stafvelser höras komma tillbaka; finnas flere sådana föremål på olika
afstånd, så kan samma ljud återkomma två eller flere gånger efter hvarandra.
Ekon förekomma öfverallt, särdeles i bergaktiga och skogbeväxta trakter. Blaud märkvärdiga
sådana omtalas ett nära Glasgow i Skotland, der en hel uttalad mening tydligen höres upprepas
tre gånger efter hvarandra i olika tonhöjder, andra gången en hel ters lägre än förstn, och tredje
gången en ton lägre än andra. Vid slottet Simonetta nära Milano i Lombardiet skall linnas ett
eko, der ett starkare ljud kan räknas npprepadt 56 gånger.
Begreppet om eko förklarar hvarför sång och musik lättare utföras och klinga både starkare
och behagligare i ett rum än i fria luften: rummets väggar och andra hårda föremål ljuda också;
men bclinua sig i rummet många mjuka kroppar, såsom väfnader, sängkläder och dylikt, så
dämpas åter tonen. Häraf blir tydligt hvarför kyrkor, konsertsalar och dylika rum icke böra vara
invändigt tapetserade eller klädda med något slags tyg.
Emedan värme och ljus ofta visa sig förenade och i många egenskaper
öfver-ensstämma med hvarandra, har man fordom trott dem oskiljaktiga, eller, med
andra ord, ansett dem som olika verkningar af samma ämne, hvilket ansetts vara
ett element och kallas eld. Ehuru elden utvecklar både värme och ljus, veta vi
dock att många ting kunna antaga betydlig värme utan att lysa, såsom t. ex.
fuktigt sammanpackadt hö och dylikt; andra kunna lysa utan att sprida någon
märkbar värme, hvilket synes på lysmasken, månen med flere andra ting. I följd
häraf skola vi betrakta ifrågavarande fenomen er hvar för sig.
Wävtne. Detta oändligt fina ämne, om hvars rätta natur vi hafva endast
ofullständiga begrepp, men som ger sin tillvaro så mycket tydligare tillkänna i
sina verkningar, är det enda i hela skapelsen, som eger förmåga att genomtränga
alla andra ämnen. Det finnes, ehuru i olika grad, uti alla kroppar, och de vi
säga vara kalla hafva endast en mindre grad af värme.
Värme uppkommer genom gnidning (friktion); då cn flinta slår emot ett stål, utspringa
stålkulor, så små, att de ej synas för ögat, men genom gnidningen hafva de blifvit glödande och
synas som eldgnistor; om en jernbit länge hamras blir han glödhet; gnidas två hårda trästycken
starkt mot hvarandra, fatta de slntligen eld; fosfor antändes vid blott strykning mot en hård
kropp, o. s. v.
Man är numera af den åsigt, att intrycket af varme uppkommer genom att den varma
kroppen är försatt i hastiga dallringar, hvilka blifva allt hastigare ju mera kroppen uppvärmes,
men blifva långsammare vid hans afkylning. Det är af denna orsak, som man genom gnidning
kan framkalla värme.
Motsatsen af värme kallas köld, och detta bestämmes vanligen efter den värme
vår kropp har. En kropp, som har mera värme än vår egen, kallas varm eller
het, den, som är lika varm, benämnes ljum och den, som har mindre värme, säges
vara kall. Dessa uttryck äro likväl alltför obestämda, och menniskokroppen är så
mycket mindre någon säker måttstock för värme, som af två personer hvilka från
olika luft inkomma i ett rum, den ene kan tycka der är varmt på samma gång
den andre påstår der är kallt. Bland värmets egenskaper är en, att kroppar
utvidgas ju mera värme de erhålla, och sammandragas allt efter som detsamma
bortgår, och på denna grund är det instrument inrättadt som kallas termometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
