Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elektriciteten väl af silket att gå in i jernet, men detta blir i stället magnetiskt, hvilket, om
koppartråden gar flere hvarf omkring, kan nppgå till den grad, att det kan bära ett annat jern
af betydlig tyngd. Om den elektriska strömmen afbrytes, förlorar jernet i ögonblicket sin
mag-netism och släpper sin börda. Jn mjukare hästskojernet är, desto lättare både emottager och
släpper det den sålunda uppkomna magnetiska kraften, hvilken kallas elektromagnetism.
5) Elektriciteten har med framgång blifvit använd för uppväckande af ljus
till belysning äfvensom for öfverförande af drifkraft.
Om en stark elektrisk ström öfvergår mellan två kolspetsar, uppstår en Ijnsbåge, hvilken
kan lysa med ett mycket starkt sken. Det fordras dock härför att kolspetsarne äro temligen nära
intill hrarandra, i annat fall uppkommer icke någon ljusbåge. Men då kolet småningom
förtä-res, skulle afståndet mellan kolspetsarne snart ökas så mycket, att ljuset skulle slockna, om man
icke genom en särskild mekanism förde kolspetsarne mot hvarandra i samma mån de förtäras.
Många elektriska lampor äro konstruerade, med hvilka en sådan reglering eger rum, att det
alstrade ljuset blifver mycket jeinnt. Vid den af den berömde amerikanaren Edison uppfunna
elektriska glödningslampan begagnas en mycket fin i hästskoform böjd koltråd, hvilken är innesluten
i en glaskula, ur hvilken luften utpumpats. När en elektrisk ström genomgår tråden kommer
den i glödning och frambringar sålunda ljus. Det elektriska ljuset användes på många ställen
för belysning af torg, hamnar, fyrar, fabriker, teatrar och andra inrättningar. Vanligtvis
begagnas för sådana ändamål stora elektricitetsmaskiner, vid hvilka genom magneters verkan starka strömmar
alstras, och som sättas i rörelse medelst en ångmaskin eller ett vattenhjul. Man kan äfven
medelst dylika maskiner öfverföra en drifkraft, på det sätt att elektricitet med en maskin
frambringas, hvilken ledes genom en telegraftråd till en på afstånd varande andre maskin som derigenom
sättes i rörelse.
6) Kännedom om elektriciteten gifver tillfälle till förklaring af många
tilldragelser i naturen, som fordom voro och för flere ännu äro obegripliga.
Om åska, lyktgubbar, norrsken m. m., som härleder sig från ifrågavarande natnrämne, skola
vi vidare tala under meteoiologien. Många taskspelarekonster, som för den okunnige synas helt
och hållet öfvernatnTliga, blifva helt enkla, då de betraktas ur synpunkten af elektricitetens
verkningar. Då vi sett på huru många bekanta sätt den öfverallt i hela naturen befintliga
elektriciteten kan framkallas, och dessa måhända äro ännu flere, torde äfven på denna väg åtskilliga
syner och tilldragelser, som ansetts härleda sig fråu onda andars medverkan och erhållit
benäm-uingarne trolldom eller spökeri, få en ganska naturlig förklaring.
Fysik.
Detta ord, af grekiska xf/voit (natur), begagnas vanligen om naturläran uti
inskränktare mening och betecknar den gren deraf, som afhandlar de materiella
tingens yttre inflytande på hvarandra och deraf uppkommande naturverkningar.
Som så väl fysiska som kemiska verkningar tippkomma af naturkrafterna, vilja
vi först några ögonblick uppehålla oss vid dessa.
IValurhrafierna. Den förnämsta af dessa är, som förut är nämdt,
den i hela skapelsen rådande attraktionskraften, och munga af de öfriga äro
ingenting annat än förändringar eller utgreningar af denna. Ordet är från latinets
attrahere (draga, locka), ättradion (dragning). Hvarje kropp innehar sådan kraft,
men dess verkan är olika, beroende så väl på kroppens storlek, som på tätheten
af hans massa. Starkast är denna kraft i en kropps omedelbara grannskap och
kan då vara mycket stor, men den försvagas hastigt när afståndet växer. Den
berömde engelske vetenskapsmannen Newton, född år 16415, död år 1727, bevisade
att en attraktion eger rum mellan himmelskropparne samt mellan dessa och jorden,
hvilken kraft försvagas med afståndet på det sätt, att när detta blifver dubbelt
eller tredubbelt så stort som förut, blifver attraktionen endast en fjerdedel eller
en niondedel af den ursprungliga. Men en annan del af attraktionen aftager långt
hastigare med afståndet och är endast märkbar vid omedelbar beröring mellan
kropparae.
Det gifvea många tillfällen att öfvertyga sig om ifrågavarande krafts tillvaro hos alla
naturkroppar: så se vi t. ex. dam, fjun och andra lättare ämnen fastna på en lodrät vägg och till
och med på undre sidan af ett tuk, utan något stöd under sig; om en spån eller annat lättare
ämne ligger flytande i en vattenskål och kommer nära ena kanten, så drages hon hastigt intill
denna och sluter sig deremot så tätt som möjligt; en droppe af dagg eller annat flytande, som
fastnar på en fin spets, drar genast ihop sig till ett litet klot; detta kommer sig af hans egen
attraktionskraft, då ingen större kropp finnes så nära, att han på honom kan inverka; för man
en större, fastare eller flytande kropp intill honom, så öfvergår han strax till denna och hans
klotform försvinner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
