Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lafart som kallas renmossa; lionan, benämnd llenko, har äfven små horn, men
alla de öfriga hjortarternas honor uro liornlösa. Dofhjorten (C. dama) är mindre,
gulbrun, något fläckig, med hornen platta i toppen; hålles i djurgårdar; men
finnes numera ej vild i Europa. Rådjuret (C. capreolus) är föga större än ett får,
men med längre ben, har små gaffelformiga och knottriga horn, men ingen svans.
Giraffen eller Kameloparden (Camelopar dalis girafa) utmärker sig för sin
slcapnad: han är omkring fyra alnar hög öfver ryggen, bogen står betydligt högre
än länden; halsen iir längre än sjelfva kroppen, och med denna bär han hufvudet
så högt, att man kan räkna ända till 18 fot från marken till hornspetsarno;
han är således högst af alla landtdjur, med ett ståtligt utseende men af ett
fromt lynne, lefver mest af löf, som han biter af trädgrenarne; färgen är gulhvit
med rostbruna fläckar, och både hanne och hona hafva 5 ä 6 tum långa horn,
som likväl ej äro nakna utan öfverklädda med skinn och hafva en ringformig
hårtofs i öfra ändan. Träffas i södra och mellersta Afrikas öknar.
Kamelslägtet (Camelus) är af hästens storlek, har lång hals, inga horn,
hufvudet eller rättare nosen liknar fårets och fotternas begge tår äro förenade genom
en _stark och tjock hud, som bildar en mjuk och spänstig sula under foten.
Arterna af detta slägte äro: Egentliga Kamelen, af Europeerne kallad Dromedaren
(Carnelus dromedar tus), som på ryggen har en stor puckel; han tillhör sydvestra
Asien och norra hälften af Afrika. Mongoliska Kamelen (C. bactrianus), har två
pucklar, och finnes i Asiens steppländer, från södra Ryssland och Persien till
Japanska hafvet. Båda begagnas som hus- och lastdjur, men finnas numera icke
veterligt vilda. Laman [C. lama) i södra Amerika är mindre samt utan puckel;
hon träffas vild i Andiska bergländerna. Till samma slägte höra Alpacan och
Vicunian, från nämnda trakter, som hafva långt och silkeslent hår, hvaraf det
dyrbara vigonjklädet tillverkas.
Kamelen ur fnl till skapuaden, men ett af de för menpiskan nyttigaste djur på jorden;
utan honom sknlle det vara nästan omöjligt att färdas genom de stora sandöknarne i Afrika
och Asien, hvartill han synes liksom skapad: hans fötter lida ej af att trampa i lös sand, hans
mun har invändigt så tjock hud, att han utan olägenhet kan förtära tistlar och andra
sandök-narnes välter, med hvilka han nöjer sig till föda; uti hans mage linnes en mängd större körtlar,
der vatten samlas då han dricker och förvaras, så att han i nödfall kan uågra dagar uthärda
både hunger och törst. En kamel kan bära 10 u 12 lispunds tyngd, och dermed uuder längre
tid tillryggalägga 5 till 6 svenska mil dagligen. Dromedaren är något mindre och klenare, men
snabbare, och begagnas derför företrädesvis att rida på; hans namn kommer af grekiska ordet
Sgofiåf, springare.
Myskdjuret eller Desmansbocken (Mosehus moschiferus) liknar rådjuret, meu
har inga horn; hannen har långa utstående betar, och vid nafveln en påse af en
valnöts storlek, som innehåller det dyrbara ämne som kallas mysk eller dosman.
9:de Ordningen: 3IållgklÖf‘vade (Belluæ). Dessa äro stora, oviga och
klumpiga djur, som i allmänhet bäst trifvas på sumpiga ställen nära vatten, och tycka
om att vältra sig i gyttja. Deras tår äro försedda med hofvar eller klöfvar.
Hithörande djur benämnas äfven tjockhudade, emedan de hafva ganska tjock
hud, som är antingen naken eller glest beväxt med styfva borst. Hit höra
släg-tena Svin, Elefant, Noshörning, Tapir och Flodhäst m. fl.
Soinslägtet (Sus) har på hvarje fot fyra tår, af hvilka blott två nå marken,
kroppen beväxt med hår eller borst och nosen utbildad till ett rörligt tryne,
tillräckligt starkt att rota upp den hårdaste gräsvall, då djuret söker rötter och
dylikt till föda. Tama svinet (Sus scrofa domesticw) finnes som husdjur i de
flesta länder, i många olika racer och varieteter, men är af samma art som
Vildsvinet (S. scrofa vulgaris) i södra Europas och Asiens skogar, hvilket dock är
större och svart till färgen. Ujortsvinet (S. babirussa), på Java, har långa ben
och är derigenom högre än andra svin, samt här så stora betar, att de kröka sig
upp öfver hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
