Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gap, långa vingar och korta fötter. Kråkarterna hafva stark och långsträckt näbb, samt på marken
stadig gång med jemna steg (sparfvur och trastar gå icke, utan hoppa eller springa). Lärkorna
sjunga merendels flygande.
Sparfslägtet (Emberiza). Arter hiiraf äro Kornsparfven (Emberiza miliaria),
och. Gulsparfven (E. citrinella), hvilken om sommaren uppehåller sig i skogssnår,
mon vintertiden kommer fram till husen för att söka föda. Finkslägtet (!• ring illa)
innehållor en stor del af våra allmännaste skogssångare; bland dessa äro Bofinken
(IringUla coelebs), Hämplingen (Fr. cannabina), Grönsiskan (Fr. spinus),
Steg-litsan (Fr. carduelis), Gråsiskan (Fr. linaria), Gråsparfvcn (Fr. domestica) och
den hos oss endast i tamt tillstånd förekommande Kanariefogeln (Fr. canaria).
Domherren (Pyrrhula vulgär is). Korsnäbbarne (Loxid).
Sparfvarne eller som de äfven kallas Spiukarne stanna mestadels qvar hos oss hela året och
göra ofta skada på sädesåkrar och fruktträd. Några af finkarna, t, ex. Boiinken, äro flyttfoglar.
Hämplingeus sång liknar flöjttoner, och så väl denne som Grönsiskau och Steglitsan hållas tama
för sin behagliga sång, samt kunna äfven läras små konststycken. Domherren är något större,
låter lätt både fånga och tämja sig. Korsnäbbarne hafva sitt namn deraf, att näbbets öfre och
undre käkar äro i spetsen böjda åt livar sitt håll, så att de bilda ett kors.
Trastslägtet (Turdus). Hithörande arter *kall as öfver hufvud Krams fogel, och
jagas för sitt läckra kött. hland arterna äro: Taltrasten (Turdus musieus),
Koltrasten (T. merula) och Snöskatan (T. pilaris). Sångaresliigtct (Sylvia) räknar
bland sina arter Näktergalen (Sylvia luscinia), llotgéln eller Rödhaken (S.
rube-cula), och Rodstjerten (S. phoenicurus). Af Ärleslägtet (Motacilla) träffas hos oss
2 arter: Sädesärlan (Motacilla alba) och Gulärlan (M. Jlava). Af Törnskator
(Lanius) finnas i Sverige också två arter: Allmänna Törnskatan (Lanius collurio\
och Varfögeln (L. cxcubitor). Sidensvansen (Bombycilla) är en vacker men dum
fogel. Af Mcsarne (Parus) förekomma allmännast Talgoxen (Parus major),
Blå-mesen (P. cceruleus), Mesjuittan eller Entitan (P. palustris), in. fl. Till denna
afdelning höra dessutom: Stensqoätlan fSaxicola), Strömstaren (Cinclus),
Flug-snapparen (Muscicapd), Kungsfogeln eller Tummeliten (Ilegulus) och Gärdsmygen
(Troglodytes).
Taltrasten, äfven kallad Sångtrast, Nattvaka och Nordisk Näktergal, är allmänt känd för
den melodiska sång, i skönhet täflande med näktergalens, som han på sominaraftnarne låter höra,
vanligen från högsta toppen af något barrträd. Koltrasten är äfven mycket, god sångare.
Björktrasten eller Snöskatan sjunger föga; han stannar hos oss öfver vintern. En trastart {T.
pohjglot-tus) i norra Amerika kallas Gäckfogel, emedan han eger förmåga att förvillande likt härma undra
foglars och äfven däggdjurs läten, och liksom gäckas med alla. Näktergalen anses som den
förnämsta sångaren af alla foglar; kommer till Sveriges sydligaste orter i början af Maj, och låter
höra sig i buskar och småskog, mest om aftuarne och stundom hela natten, till midsommartiden;
i September flyttar han sin kos. Ariorna kallas iifvcn vippstjertar, emedan deras långa
stjert-fjädrar nästan alltid äro i rörelse upp och ned. Törnskatan har den egenheten att på törnbuskar
omkring sitt bo uppspetsa allehanda större insekter, hvaraf hon lefver; hon benämnes Niodödaren,
emedan det trötts att hon aldrig började äta förr än hon på sådant sätt dödat nio djur, meu detta
är falskt. Varfögeln låter höra ett eget ljud då någon roffogel nalkas, och begagnades derför
fordom tam af falkjägarc. Den vanlige Kungsfogeln (11. cristalus) är den minste fogel som träffas
i Sverige, knapt 3\ tum lång; sjunger icke.
Klättrare (Scansores) är benämningen på några småfoglar, som flitigt och
med lätthet klättra på trädens stammar. Till dem höra Nölvfickan (Sitta europæa)
och Trädkryparen (Certhia familiaris).
Svalor (Hirundo). Af dessa angenäma och nyttiga foglar vistas sommartiden
tre arter i Sverige, nemligen: Hussvalan (Hirundo urbica), Ladusvalan (II. rmtied)
och Strand- eller Backsvalan (II. riparia).
Svalorna lefva af mygg och andra små insekter, dem de fånga under flygten, och härigenom
göra de mycken nytta, på samma gäng de utgöra väderleksspåmän; du luften är torr hålla sig
myggen högt i luften, men vid fuktig väderlek närmare jorden; af svalans flygt kau man alltså
sluta till den närmast blifvande väderleken. En gammal siigen är att svalorna om vintern ligga
i dvala på sjöbottnen, men detla eger ingen grund, utan de flytta om hösten at södra länderna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
