Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniskan en ersättning för. den skada, vissa af dem såsom larver förorsakat.
Såsom fullbildade djur förtära många af dem ingenting, andra lefva endast af
den honungssaft de upphemta af blommorna, för hvilket ändamål deras mun
ut-göres af en lång spiralformig snabel eller tunga, och de kunna således hvarken
bita eller egentligen suga någonting. Do hafva fyra stora vingar, besatte med
ytterst fina fjäll, af olika men oftast sköna och lifiiga färger. De högst talrika
arterna af dessa djur delades af Linné, efter den tid på dygnet då de allmännast
äro i rörelse, i tre klasser, hvilken indelning ännu bibehälles och är: 1)
Dagfjärilar (.Papilio), som flyga om dagen, vanligast blott i solsken; då de hvila
hållas vingarne rakt uppslående. 2) Aftonfjärilar (Sphjnx) hafva när de på
sommaraftnarne flyga så snabba vingslag, att ett surrande ljud höres; vid hvila
hålla de .vingarne horisontalt utbredda. 11) Nattfjärilar (Noctua) hafva då de
hvila vingarne nedlagde, oftast korsvis öfver hvarandra; de visa sig’ mest på
aftnarne och under natten, äro af mångfaldiga slag, arter ocli storlekar, samt
kallas vanligen med ett gemensamt namn Nattfty. En del af dem benämnes
lipinnarc (Bombyx), emedan deras larver spinna sig in i ett silkeslikt ämne, uti
hvilket de som puppor sedan hvila.
I de heta länderna finnas fjärilar som hafva 7 till 8 tums vingbrcdd. Bland de hos oss
mest bekanta äro af Dagfjärilar: Pupilio machaon, en af de störste, gul, svart- och blåkantad,
med spets på bakre vingarne: Kålfjäriln (P. brassicie), hvit med ett par svarta fläckar på de
rundade vingarne; Nässelfjäriln (/’. urticie), röd med svarta och blå fläckar; Brakvedsfjäriln
(P. rahmni), citrongul; Hagtornsfjiiriln (/’. cratiegi), hvit. med svarta ådror. (Anm. De svenska
namnen äro tagna efter de växter, af hvilka larverna lefva.) — Aftonfjärilar: Sphinx liguslri,
bakvingarnc röda med svarta band; S. atropos, vingarne brokiga af brunt, svart och gult, på
ryggen en teckning liknande en dödskalle; S. populi, gråspräckliga vingar, med en hvit fläck på
midten af de frumre. — Nattfjärilarno uro i allmänhet grå, och bland dem märkas:
Tall-spinnaveil (liombgx pini), hvars larv förtär tallbarr, stundom i så stor skala att trädet skadas;
andra liknande arter finnas, hvilkas larver i fruktträden spinna de bekanta maskbona;
Blad-rullaro (Tortrix), hvilkas larver sammanrulla trädens löf; Mal (Tinea sarcitella och pellionella),
hvilkas larver kallas Mått, skada pels verk och yllekläder; Sädesflyet (T. granella), hvars larv
är den bekante Kornmasken, med många flera. Hit hör en af de fä fjärilar, som äro menniskan
till direkt nytta, nemligen Silkfisfjäriln (Bombyx mori), smutsigt hvit med brunaktiga ådror.
Larven, som kallas Silkesmask, blir af omkring ett fingers storlek och lefver af det hvita
mul-bärsträdets löf, hvaraf han hvarje dag måste hafva färskt förråd, ty han är storätare. Efter -1
å 5 veckors förlopp upphör han att äta, går in bland torrt ris eller dylikt och spinner in sig i
en hylsa af fin tråd, hvartill ämnet tages ur hans kropp genom öppningar vid munnen, och som
består af en seg vätska, som hårduar i luften. En sådan hylsa kallas kåkång (coeon) och är
af ett mindre dufäggs storlek, till färgen matt hvit eller gul. Denna upphasplas innan den
deruti liggande puppan börjar röra sig; af hvarje kåkång kan fås en 500 alnar lång tråd, men
så fin, att flera måste hoptvinnas för att få en brnkbar tråd. På detta sutt fås allt silke. Till
ett skålpund erfordras 2,300 dylika kåkånger. Ur dem som lemnas orörda utkommer fjäriln
efter ett par veckors förlopp; han är trög och flyger knappast, förtär ingenting, sysselsätter sig
blott med att para sig och lägga ägg samt dör inom några dagar. Hvarje hona lägger minst
300 ägg, liknande små frön, hvilka bevaras till påföljande år, då de af solvärmen utkläckas..
-Silkesfjärilns hemland är Kina; fordom kom derifrån allt silke, och betaltes då dyrare än guld. Ar 532
ankommo till Europa några vandrande mnnkar, hvilka besökt Kina, och medförde några silkcsfjäril-ägg
inlagde i deras vandringsstafvar. Nu började silkesafveln drifvas i Grekland och Italien, men fördes först pä
1600-talet öfver till Frankrike. Derifrån har denna industri sedan spridt sig till de flesta Europeiska länder,
och på de sista årtiondena äfven hit till Sverige, då det visat sig att mulbärsträdot kan växa Uven i vår jord.
De trådar som lemnas af öfriga spinnande insekter (undantagandes ett par andra arter
Silkes-fjärilar), deribland äfven spindelväfven, äro af samma natur som silket, men kunna ej
tillgodogöras, emedan de dels förekomma i för ringa mängd på hvart ställe, dels äro för trassliga eller
sköra att kunna redas.
5:te Ordningen: Sliilldor (Neuroptera). Kroppen, särdeles abdomen, mycket
lång och. smal, vingarne hinnaktigt genomskinliga, med nätformiga ådror. Bland
hit hörande slägten räknas Trollsländorna (LibclMa), Dagsländorna (Ephemera),
Myrlejonet (Myrmeleo fornuoarium), Florsländorna (Hemerobitu), Skorpionsländorna
(Pamrpa), Termiterna (Termen), Sjösländorna (Phryganea) m. fl.
Trollslän dorna, af allmogen kallade Braxenstyng, flyga nästan ständigt och jaga smärre
insekter, hvaraf de lefva. — Dagsländorna äro mindre, larverna lefva i vatten och tjena till
föda för småfisk; fullbildad lefver insekten blott ett dygn, stundom endast några solskenstimmar,
hvarunder han lägger sina ägg; träffas i början af sommaren vid alla åar och sjöar. — Myr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
