Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemnar några grobara frön, med mindre hon blifvit befruktad. Man vet t. ex. att om ett starkt
regn inträffar under det ett fruktträd står med utslagna blommor, så blir derpå föga eller ingen
frukt; orsaken är klar: frömjölet bortsköljes innan pistillerna deraf fått nytta, hvarför blomman
vissnar ocb bortfaller. Här förut är nämndt, att om olika djurarter paras så får afkomman någon
likhot med bägge föräldrarne, t. ex. mulåsnan af bäst ocb åsna (sid. 239); så äfven med växterna:
om man t. ex. i en röd tulpan borttager knapparne på alla sex ståndarne innan de släppt sitt
mjöl, och öfverströr märket med mjöl från en hvit tulpan, så ger denna blomma frö, af hvilka
då de sås uppkomma tnlpanstånd, hvilkas blommor äro både röda och hvita. Detta exempel är
nog talande, och kan måhända tillämpas äfven på andra; vi känna icke med huru manga växter
Skaparen först beklädt jorden; det är möjligt att vi hafva att tacka det trägna biet, de skimrande
fjärilarna och andra djur, som flyga från blomma till blomma, för många af de varieteter i blommor
och frukter, som vi ega, helst det lätt låter tänka sig, att frömjöl fastnar på en sådans kropp i
en blomma och sedan afskakas i en annan. Detta får likväl ej tagas i alltför vidsträckt bemärkelse,
ty säkert är att jordmån och andra förhållanden nnder en af frö uppkommen växts första lefnadstid
ganska mycket inverkar på sedan blifvande både stånd, blad, blomma och frnkt. Af kärnor från
de bittraste vildäpplen kan t. ex. genom plantering i tjenligt gödslad jord, de späda plantornas
omflyttning m. ro. erhållas äppleträd med ganska goda frukter. På samma sätt kan varieteter
af blommor bekommas af blomsterväxter, olika beskaffade blad af bladväxter o. s. v.
Naturens egen indelning af växterna, anförd på sid. 226, blir stundom af
der nämnde förhållanden upphäfveu; det oaktadt torde några ord derom vara
till nytta för begreppet om växtlifvet i allmänhet.
Tiden för växternas iefnadsperiod delar dem i flera grupper: somliga både gro,
tillväxa, blomma, sätta frö och dö ut på kortare eller längre tid under samma år,
såsom Korn, Lin m. fl., och dessa kallar man ett-åriga; andra tillväxa det ena året
men blomma och sätta frö först det påföljande, såsom Kål och Rofva, och dessa
kallas två-ånga; andra åter, såsom alla slags träd och buskar, benämner man
mångåriga. Till dessa senare räknas äfven de som hafva flerårig rot, d. v. s. att den
öfver jord befintliga växten väl dör bort, men ånyo uppväxer påföljande år, t. ex.
Bolmört och Pion. Af mångåriga växter blomma väl de flesta hvart år, men
sådana finnas som visa blommor först efter längre mellantider, såsom t. ex. Aloe.
Beskaffenheten af växternas beståndsdelar bestämmer deras nytta; alla bildas
af ett slags eellväfnad, hvars mellanrum äro fylda med olika ämnen, som göra
dem mer eller mindre hårda och tjenliga till olika bruk. Stammen består af
märgen, veden och barken; sådana äro våra träd, men hos vissa växter, såsom
palmträden, finnes ingen märg, andra, såsom gräsen, innehålla ingen ved utan
endast skal eller bark, säf har blott bark och märg o. s. v.; efter beståndsdelarne
samt storlek och läge far stammen olika namn, såsom stjelk, strå, stängel, ranka,
ref o. s. v. Roten, samt äfven grenar och qvistar, der sådana finnas, bestå
huf-vudsakligen af samma ämnen som stammen, ehuru stundom i olika
sammansättningar. Med grenar förstår man vanligen dem, som direkte utskjuta från stammen,
och med qvistar de mindre, som utskjuta från grenarne. Somliga växter hafva
ingen stam, följaktligen hvarken grenar eller qvistar, utan blad och blommor
utskjuta omedelbart ifrån roten; hos andra kunna hvarken blad eller blommor synas.
Växternas blad äro äfven af olika utseende: de som äro mycket smala kallas barr,
såsom på våra granar; andra äro bredare, än tunna och torra, än tjocka och
saftiga; glatta, släta, ludna, jemna, veckade, tandade o. s. v.; hvart år affallande
och vissnande, såsom på björken och apeln, eller alltid gröna och qvarsittande,
såsom på tallen och lingonriset, m. m.
Fröredningen är växtens liufvudsakligasto del, då afseende göres på dess
fortplantning. Blomman är sätet och vilkoret för denna förrättning och af dess sköna
färger och starka oftast ljufva dofter kan man sluta, att växten i denna uppnår
sin högsta fulländning. TJtanför befruktnings-organen är uti hvarje blomma att
märka: blomkronan eller blommans kronblad, som är benämningen på de större
vanligen färgade blad, som bilda en inre krans och först falla i ögonen, och hvilka
hos några, t. ex. blåklocka, och liljekonvalj, äro sammanvuxne, men hos andra,
sasom gräsen, saknas; blomfodret, som utgöres af andra vanligen gröna blad, som
omgifva kronbladen, och hos en del arter bortfalla, hos andra qvarsitta sä att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
