Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fås genom jäsning och annan beredning nr stjelkar och blad af en växt, som i flera arter träffas
i de flesta tropikländerna. — Klöfver, äfven kallad väppling, är af flere arter, deribland
Röd-klöfver (T. pratense), Hvitklöfver (T. repens) m. fl., alla växande vilda på våra ängar, men äfven
odlade såsom goda foderväxter. — Lncern härstammar från Österländerna och är äfven ett godt
och för all boskap begärligt foder; en art som kallas Linnés höfrö (M. falcata) träffas hör och
der på våra åkerrenar.
18:de Klassen; 31ängkulle {Polyadelphiå), hvilkas ståndare äro nedtill
hopväxta i tre eller flera stammar. Hit höra \ Kakao (Theobroma), Citron, Pomerans
oeh Apelsin (Citrtu), Kajeput {Melaleuca) och Johannis-ört (Hypericum).
Kakao-trädet, inhemskt i Mexico, blir 12 till 16 fot bögt, och har alltid gröna blad;
dess frukt liknar till utseendet en gurka, och innti den ligga 25 ända till 40 nötter, som äro
s. k. Kakaoböner, hvaraf Chokolad tillredes. Af bönorna pressas äfven en olja som kallas
K&k&osmör, brukligt i medicinen. — Citronträdet (C. medica) växer vildt i Ostindien och
Persien, men linnes nn planteradt i södra Europa. Fruktens utseende och bruk är bekant; af
skalet fås genom pressning Cedro-olja. En art Citron kallas Limon, som är ännu mer syrlig.
— Pomeransträdet (C. aurantium) har samma hemländer som Citronen; med dess frukt, lagd i
rödt vin, tillagas s. k. Bischoff. Skalen begagnas som matkrydda. Apelsin är blott en
artförändring af Pomeransen; en annan dylik har mindre, puronformig frukt, som kallas Bergamoter,
af hvilka s. k. Bergamo-oljan erhålles. — Kajeput-trädet växer i Ostindien; af dess blad
destilleras en gräsgrön olja, som utvärtes brukad skall vara ett godt botemedel för flere slags plågor.
— Johannisörten växer hos oss på ängsbackar, en till två fot hög, med gula blommor; bladen
hafva genomskinliga punkter, snarlika små hål. Örten begagnas på apotek, men har användts
till vidskepelse; allmogen har trott, och mången tror kanske ännu, att om denna ört insamlas
midsommar8natten och förvaras i huset, så skola de hela året vara säkra för trolleri,
19:de Klassen: Svagrar (SyngencsiaJ, hvilkas ståndareknappar äro
sammanväxta och bilda ett ihåligt rör, inuti hvilket pistillen är belägen. Denna klass är
mycket rik på arter, men alla hithörande likna hvarandra deruti, att många små
blommor, hvar och en med sin frukt, äro förenade inom en gemensam holk.
De bilda härigenom en naturlig familj, hvilken i det naturliga systemets första
klass, Fröblommige, utgör l:sta familjen: Sammansatta (Compositce). Hit höra:
Svinrot (Scorzonera), HufvudsåUat (lactuca), Lejontand (Leontodon), Väg värda
(Ci-chorium), Ängskära (Serratula), Tistel (Carduus), llenfana (Tanacetum), Åbrodd,
Maskfrö, Malört och Gråbo (Artemisia), Kattfot (Gnaphalium), Ilästhof (Tussilago),
Tusenskön {Bellis), Pr estkrage {Chrysanthemum), Kamomillblomma eller Sötblomster
{Matricaria), SurkaUa (Ant hemis), PöUeka {Achillea), Solros (Relianthu»), Blåklint
{Centaurea), Binyblomma (Calendula), m. fl.
Svinrot växer på sidlundta ängar, bar gula blommor; nötterna äro födande och mycket
begärliga för svin. — Hufvudsallat (L. sativa) är en köksväxt hemma i södra Europa mest
bekant under sitt latinska slägtnamn Laktuk. — Lejontand, äfven kallad Maskros, är en af våra
allmännaste vårblommor, således känd. — Vägvårda växer i södra Sverige och Tysklaud allmäut
på åkerrenar och betesmarker, har blå nästan skaftlösa blommor. Af dess mångåriga rot beredes
den nu så allmänt begagnade Cikorian. — Angskäran träffas på betesmarker, har mörkröda
blommor; af denna fås en af de bästa gula färger. — Tistlarne äro bekanta för de skarpa
taggar, med hvilka de skydda både sig sjelfva och närstående växter för betande kreatur. —
Renfanan (T. vulgäre) är en nyttig medicinsk växt, dess blommor nyttjas isynnerhet emot mask;
bladen färga grönt. — Abrodden (A. abrotanum) härstammar från Österlanden, är en stärkande
och balsamisk ört; af vissa arter, som växa i Medelhafsländerna, fås det på apoteket befintliga
Maskfröet. — Malörten är allmäut känd både till utseende och bruk. — Gråbo är ett ogräs,
men har äfven medicinsk nytta. — Kattfötterna äro tjenliga till kransar, emedan de torra
blombladen ej kunna vissna; till samma slägte hör Eternellen, äfven kallad Hedenblomster, Immortell
och Evighetsblomma (G. arenarium), med större gullgult glänsande blommor. — Hästhofven
växer pä leriga fält, der källådror finnas-, slår tidigt på våren ut sina vackra gula blommor,
men örtbladen komma efteråt; är apoteksväxt. — Tusenskönor kallas af allmogen Pytter,
blomma vid lindrig vinter hela året om; begaguas äfven på apotek, bladen kunna ätas som sallat
— Prestkrage eller Prestskalle är allmänt bekant. — Sötblomster och Surkullor likna till
formen Prestkragar, men äro miodre; Sötblomstren kallas äkta oeh Surkullorna oäkta
Kamomill-blommor; båda användas i medicinen. — Röllekan är mest känd under sitt latinska artnamn
Millefolinm, och är äfven apoteksväxt. — Till Solrosslägtet hör Jordärtskocka, som härstammar
från Virginien, och hvars rotknölar äro en god rätt på våra bord. Kronärtskockan hvaraf
blomfodret ätes, tillhör äfven denna klass, men är af ett annat slägte och heter Cgnara scolymus. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
