Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senhösten nedfallna boknötterna. Veden är något rödaktig och kallas derför Rödbok, till skilnad
fråu Afvenbok som äfven kallas Hvitbok; bränd ger han inga kol men mycken aska, och
användes företrädesvis till pottaska. Kastanieträdet växer i södra Europa, dess frukter ätas, samt
äro både goda och födande. — Afvenbok är ett mindre träd; dess ved är cn af de hårdaste
och starkaste vi ega. — Hassel och dess nötter samt öfrig brukbarhet äro bekanta saker. —
Tall och Gran aro hemma i vårt luftstreck, och trifvas måhända bäst här; veden innehåller
Kåda, af hvilken, vid olika beredningar, fås Tjära, Beck, Harts, Terpentin, Beckolja, Lack m. m.
Tall (P. sylvestris) kallas äfven Fur, och somliga begagna detta namn för virket. Gran (P. abies)
har ett lätt och löst virke, som bland annat begagnas till resonnansbottnar i musikaliska
stränginstrument. — Lärkträdet är hemma i östra Europa, men finnes planteradt hos oss; liknar
något tallen, men har kortare och mjukare barr, som mot vintern affalla. Veden är rödaktig, fin
och seg; af kådan fås jemväl Terpentin. — Cederträdet (/’. cedrus) växer i Mindre Asien och
Syrien, är ett högt och ansenligt träd, hvars virke har en angenäm kådaktig lukt, för hvilken
insekter sky och således ej skada veden; derjemte utmärker sig detta träd för den höga ålder det
kan uppnå; på berget Libanon grönska ännu cedrar, som anses hafva stått der sedan Salomos
tid, och uti hedniska tempelbyggnader finnes timmer af cederträd, som troligen är minst 3000 år
gammalt. — Bland många andra arter af detta trädslägte nämnas här: Dvärgceder (P. cembra),
som ger Karpatisk Terpentin, samt Pignolträdet (P. pinea), som biigge växa i sydliga Europas
bergstrakter och bära ätliga frnkter. — Cypress är ett i Österländerna allmänt träd, som fordom
uppsattes vid sorghus och deraf fått symbolisk betydelse; virket täflar i varaktighet med cederns.
— Lackmus (Crozophora tinetorium) är en ört, hvars saft ger den bekanta blå färgen; växer i
Frankrike. Beslägtadt är Lackaträdet (C. laccifera), af hvars kåda beredes Gutnmilacka, samt
Talgträdet (C. sebifera), hvars frön i fröhuset omgifvas af ren talg; båda växa i Ostindien. —
Kautschuk eller Gummi elastieum är ett slags kåda, som tappas ur vissa växter, deribland
Kautschukträdet (S. elastica) i Sydamerika. — Ricin växer i alla varma länder; en art (Ä. communis)
har stora frön, af hvilka den bekanta Ricinoljan pressas. —• Gurkväxterna äro örter, hvilkas
stjelkar krypa på marken eller andra föremal; alla hafva jemförelsevis stora frukter. Gurka
(Cucumis sativus) och Melon (C. melo) härstamma från Ostindien. Koloqvint (C. colocynthis)
kallas det ganska bittra innaumätet i en frukt, som liknar klara och vackra äpplen, växer i
Orienten och begagnas på apotek; det tros vara denna frukt, som blifvit inhemtad då folket utropade
»döden i grvtone» (2 Kon. 4: 40). Pumpa (Cucurbita pepo) är äfven från Ostindien.
Kalabass-pumpa (C. lagenaria) är hemma i Amerika, men odlas på många ställen för sina frukter, hvilka
till formen likna buteljer och hafva hårdt och starkt skal, samt begagnas till vatteukarl o. d.
sedan innanmätet är uttaget. — Hundrofva är en apoteksväxt som träffas hos oss vid
gärdes-gårdar, plank och väggar, har hvitgröna blommor och svarta bär.
Palmträden blcfvo af Linné kallade Växtrikets Furstar, af deras ovanliga, enkla men
prydliga utseende. De hafva vanligtvis en smal rak stam, utan grenar, med en knippa af stora blad
högst i toppen, och der sitta äfven blommor och frukter. Stainmeu växer hvarje år på längden,
men obetydligt på tjocklekeu; somliga arter kunna uppnå en höjd af 100 alnar och deröfver;
bladen äro stundom så kolossala, att de kunna uppgå till 16 å 18 fots längd och motsvarande
bredd. Undantag fmnus dock; några palmarter hafva greunr, och den så kallade Dvärgpalmen
utgör blott en buske. Palmträden växa endast i de varma länderna, emedan ingen art bland
dem tål frost. Deras fruktsamhet är ofta ofantligt stor: pä ett enda träd har man hos vissn
arter räknat ända till 600,000 blommor. Den måhända mest nyttiga af alla är Kokospalmeu,
ursprungligen från Indien och Söderhafvets öar, men odlad i de flesta tropikländer, särdeles
längs hafskusterna, der på måuga ställen hela byar och stora städer omgifvas af vidsträckta
kokos-planteriugar. Han bär frukt hela året, och på ett fullvuxet träd kan pil en gång finnas ända till
300 nötter, hvardera af ett barnhufvuds storlek. En sådan nöt är kantig, inom ett tuunt skal
ligger ett tjockt lager af tradigt bast, hvaraf starka tåg kunna göras; derinnanför påträffas ett
klotformigt, benhårdt skal, hvilket kan begagnas som kärl, eller till förfärdigaude af svarfvade
eller på annat sätt tillverkade arbeten. Inpå delta skal sitter kärnan, som är ihålig och så länge
nöten är omogen fyld med ett oklart något sötaktigt vatten, hvilket man kallat Kokosmjölk och
vid fruktens mognad eller torkning förenar sig med kärnan, som har en mnndellik smak och är
temligen hård samt innehåller en tjock olja (Palinolja, Kokosnötolja). En art (C. butyracea) har
blifvit kallad Smörpallll af fruktens rikedom på sådant fett, hvilket begagnas liksom annat smör.
Utom frukten kunna många andra produkter erhållas ur Palmerna: genom stammens borrning
fås en saft, som kan användas till en smaklig och lnskande dryck, meu hvaraf äfven genom
kokning kan erhållas socker, och medelst jäsning med nudra tillsatser en sprithaltig dryck, kallad
Palmvin. Späda blad och blommor ätas såsom kål och sallat, och de stora bladen användas till
solskärmar, tintning af mattor, taktäckning o. d. — Arekapalmens frukt innehåller garfiimnc;
tuggas jemte betel af malajerna. — Kålpalmeu, i Vestindien, får företrädesvis tillsläppa sinn
blad-knoppar såsom kål till matlagning. —- Sockerpalmen, i Ostindien, lemnar den till socker- och
vin-beredning tjenligaste saften. — Oljepalmeu, i Guinea, ger mesta oljan ur det kärnan omgifvande
fruktköttet, på samma sätt som Oliver. — Växtelfeubenet är en af de märkvärdigaste företeelserna
i växtriket, meu som först på senare tider blifvit känd. En i Sydamerika växande Palm bär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
