Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten ri ket (Mineralogi).
Uti vidsträcktaste bemärkelse hänföras till mineralriket alla de ting, som
flnnas på jorden ocli icke hafva lif, det vill säga icke fortplanta sig och icke
genom egna inre rörelser tillväxa eller förändras; således höra hit icke allenast
alla slags stenar, salter, jordarter och metaller, utan äfvon vatten och andra
flytande kroppar. Åtskilligt af det som vanligen räknas till denna vetenskapsgren
hafva vi redan i det föregående afhandlat; de olika bergarternas bildning och
utseende omnämnas under Geologien (sidd. 173—176); metallerna stå.uppräknade
uti Naturläran (sid. 179), der äfven metalloiderna och deras allmänna egenskaper
äro anförda, hvarefter äfven vatten och luft omtalas (sid. 182 o. f.). »Således
återstår hufvudsakligast att kasta en blick på de olika enskilda förhållandena hos
de fasta kropparne uti den oorganiska naturen.
Uti egentlig eller strängt votonskaplig mening förstås med ordet Mineral endast sådana fasta oeli litlösa
kroppar, som tillkommit genom naturens egen verksamhet, men icko do flytande, ieko organiska »ivarlefvor
och icko de som med konst blifvlt förändrade. Efter denna uppfattning kunna således ieko vatton. bergolja
eller dylikt räknas bland mineralierna, icke liellcr stenkol eller andra potrltikat; till mineralierna höra
väl kalksten, men icko bränd kalk : väl alla slags malmer, men icke arbetade metaller, o. s. v. Här vilja vi
dock införa Mineralogiens tillhörigheter efter den ofvanför nämnda vidsträcktnsto bemärkelsen. Alt
sådana döda ting, som härstamma från organiska naturen och icke undergått någon Inro förvandling, såsom
trävirke och dylikt, i hvilkotdora fallet som helst icke räknas till mineralierna, faller af sig sjelf.
Mineralierna iiro naturkroppar, som icke likt de organiska tillkommit genom födelse och
utveckling, utan danats derigenom att likartade ämnen fogats intill och öfver hvarandrn; de
förekomma aldrig enstaka, utan det ena är alltid omgifvet, inneslutet, uppbnret, uuderstödt af
det andra, och sålunda bilda de hvad vi kalla jordytan; men de finnas likväl icke ensamt i
jorden, utan ingå tillika i större eller mindre grad som beståndsdelar äfven i den organiska
naturen, och stannar alltid qvar då en växt eller ett djnr som sådant slutat sin verksamhet. De
ntgöra, kort äagdt, vilkoret för andra varelsers tillvaro. Huru nödvändiga de alltså varit för
menniskans fysiska lif, och fastän vissa af dem varit begagnade så långt historien går tillbaka,
har dock en systematisk beskrifning lika litet fnnnits på dem, som på djnr och växter, och först
under de tvännc sist förflutna århundradena började en sådan framträda. Bland personer i vårt
fädernesland, som utmärkt sig i denna vetenskapsgren, och dervid tillika i större eller mindre
mån blifvit förebilder äfven för andra nationer, nämnas hnfvudsakligast: Professorn i Upsala
Sigfrid Aron Forsius, död i sin födelsestad Helsingfors 1627, omkring 70 år gammal; Arkiatern
ocli Landshöfdingen Urban Jljärne, född d. 20 Dec. 16-11, död d. 22 Mar» 1724; Arkiatern och
vice Presidenten Magnus von Bromell, född 1679, död 1731; Assessorn i Bergs-Kollegiet K manuel
Svedenborg, född i Stockholm d. 29 Jan. 1688, död i London d. 29 Mars 1772; Bergmästaren
Axel Fredrik Cronstedt, död d. 19 Ang. 1765, 43 år gammal; Assessorn i Bergskollegiet Daniel
Tilas, född d. 23 Mars 1712, död d. 27 Okt. 1772; Med. Doktorn Johan Gottskalk Wallerius,
född 1709, död d. 16 Nov. 1785. De afhandlingar uti ifrågavarande veteuskap, som af dessa
med flera ntgåfvos, grundade systemet hufvudsakligast pä yttre egenskaper, hvilket äfven följdes
af Linné. En Tysk vetenskapsman, läraren vid Bergsskolau i Freiberg, Abrah. Hottlob Werner,
född uti Wehrau i Öfra Lausitz år 1750, död i Dresden 1817, uppfattade Miuerulogicn i
vidsträcktare omfång och gaf den en ny gestalt, genom att jemte kropparnas yttre utseende äfven
betrakta deras sammansättning. En Fransman, llené-Just Jlaug, född i Picnrdie 1743, död i Paris
1822, utgick ensamt från synpunkten af mineraliernas grhudämnen och sammansättningar, på
hvilken grund han bestämde deras slagten och arter efter egenheterna uti deras nntur; med
användande af den elektro-keiniska teorien (se under Naturläran) och läran .om bestämda
proportioner hafva dessa slägtförhållanden mellan mineralierna sedermera erhållit ett rent vetenskapligt
skick af vår landsman, Professorn Jakob Berzelius, född i Väfversunda i Östergötland den 29 Ang.
1779, död den 7 Aug. 1848.
Efter det kemiskt vetenskapliga systemet indelas kropparna i två klasser,
nemligen sådana som i sin enklaste sammansättning iiro bildade af endast 2:’ne
element, ocli de som bestå af flera. Dessa klasser indelas ytterligare i
Ordningar och. »Slägten, efter de i dem rådande elementen och deras sammansättningar.
För att rätt kunna uppfutta detta erfordras närmare kunskap uti den oorganiska
Kemieh, hvarför vi här förbigå detta indelningssätts vidare utveckling, och
framställa Stenrikets alster blott ur naturhistorisk synpunkt.
De af tingens grundämnen eller elementen (sid. 179) bildade oorganiska
kroppar, hvilka vi kalla mineralier, äro af många slag och af olika beskaffenhet,
För att få en ordnad öfversigt deraf indelar man dem efter deras j7ttre egenskaper
i fyra klasser, nemligen Stenar, Salter, Metaller och Brännbara Mineralier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
