Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zink (Zineum) liknar till utseendet bly, men är sprödare oeh räknas derfor
till halfmetallerna; men som ban kan både bamras ocb valsas, samt äfven låter
draga sig till tråd, upptages ban bär bland de oäkta metallerna. I elden smälter
zink före glödgningen, ocb i starkare lietta brinner han med en gulblå låga, bvars
gas laster sig på andra kroppar ocb kallas Zinkblomma. Emedan zink kvarken
rostar eller ergar begagnas den mycket liksom tenn till öfverdrag på andra
metaller, såsom jern ocb koppar, hvilka då sägas vara lorzinkade eller galvaniserade;
dessutom användes zink till bild- ocb ornamentsgjutning, skeppsfdrhydning,
taktäckning, förfärdigande af dosor ocb andra kärl, samt begagnas mycket vid
färg-uing. Till matkärl är zinken likväl otjenlig, emedan han är giftig ocb lätt
upplöses af syror och salter. Utom förut nämnda legeringar med koppar till
messing m. m. utgör zink äfven beståndsdel i åtskilligt annat, såsom Gallmeja ocb
Blende, hvilka bägge äro malmer, ur hvilka zink erhålles. Zinkmalmer träffas i
Sverige, Tyskland och många andra länder.
Niclnil är till färgen silfverhvit, något stötande i rödt; bänföres vanligen till
halfmetallerna, men upptages här emedan han ren låter både sträcka sig till tunna
plåtar och draga sig till fin tråd. Ren eller gedigen träffas han icke i naturen,
utan vanligen förenad med arsenik, då han är kopparröd, eller med antimon, du
han är gråaktig, eller syrsatt, då han är grön eller bvit; i alla dessa tillstånd
är han spröd och kan pulveriseras. Mest användes Nickel vid beredningen af
nysilfver (se under koppar). Finnes i Sverige, Tyskland och England. Förenad
mod jern träffas nickel i meteorstenar, men icke i våra berg.
liillfmctallcr (Semimetalla). Med detta namn utmärkas sådana kroppar, som
likna metallerna uti tyngd och glans samt smältbarhet i eld, men äro så spröda,
att de icke kunna hamras, valsas eller dragas, utan i stället låta sönderdela sig
till pulver, hvarför de äfven kallas Sköra metaller. Sådana äro:
Vismut, äfven kallad Markasit, är till färgen gulaktigt silfverhvit, mycket
lättsmält, hvarför den begagnas vid lödningar och förtenning. Användes af
tenn-gjutare att gifva färg och fasthet åt tenn och bly.
Antimon eller Spetsglans (Antimmium) är silfverhvit och ganska hård,
användes till glasfärgning, porslinsmålning, glasering, samt uti fyrverkeripjeser m. m.;
sammansmält med tenn, bly o. s. v. tjenar den till förfärdigande af knappar,
skedar och andra saker, särdeles boktryckarestilar. Denna metall nyttjas äfven
i medicinen, och af s. k. rå antimon beredes äfven Krake alt.
Arsenik är i friskt brott metallglänsande, ljust blygrå; vid smältning uppgår
han i en hvit rök, som luktar likt hvitlök; upplöses i alla vätskor. Så väl ren
som förenad med andra ämnen är denna metall ett skarpt gift: syrsatt kallas han
Merkurium, liknar socker och smakar äfven söt; förenad med svafvel är han dels
gul och benämnes Auripigment, dels rödaktig kallad ltussgelb eller Realgar. De
båda senare användas i oljefärger, men färgens varaktighet motsvarar icke faran
af deras bruk; ren arsenik begagnas till hvarjehanda metallblandningar, i
glas-fabrikation, färgerier, vid gjutning af blyhagel m. m., äfvensom på apotek. Brytes
ymnigt i Tysklands urberg, i förening med andra mineralier.
Kobolt är en metall, som i naturen icke finnes ren, och icke heller användes
som sådan till någon betydenhet; men dess malmer äro så mycket vigtigare, ty
deraf, beredes den vackra blå färg som kallas smalts, hvarmed ej allenast glas
och porslinsglasyr utan äfven tyger blåfärgas; de klara och varaktiga
målarefärgerna koboltblått, rinmansgrönt m. fi. höra ock liit. Koboltmalm träffas i lager
och gångar i urberg uti Sverige, Norge och flera Tyska stater.
Molybden har någon likhet med blyerts, men är föga duglig till skrifinaterial;
en dess malm, kallad Molybdenglans, som träffas på gångar i gneis uti Mähren,
begagnas till polering af stål samt beredning af blå karminfärg.
Mangan är gråaktig, närmande sig jernfärg, har ingen användbarhet som
metall, men af dess malmer, funna i Sverige, Ungarn och Tyskland, beredas ämnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
