Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjeltekraft; Theseus, Jason m. fl., utmärkte sig liksom Herakles genom lijeltebragder.
hvilka hufvudsakligast bestodo i utrotande af vilda skadedjur och våldsverkare.
Enligt sagan rar Denkalion den ende som öfverlefde den stora floden, bibelna syndaflod:
hans son Hellen blef stamfader för Hellenerna; han hade tre söner, Doras, /Kolus och Xnthns,
samt denne senare två, Achmus och lon; efter dessa delade sig Hellenerna i fyra stammar: Dorer,
Æoler, Achæer och Joner. — En del Pelasger flyttade öfver till Italien; dessas anförare hette
Grek, och efter honom fingo de här det sedermera allmänt antagna namnet Greker.
Ehuru Greklands inbyggare bestodo af så många olika stammar, ansågo de
sig likväl såsom ett enda folk, hvars föreningsband var Amfiktyonernas Rad,
bestående af deputerade från särskilda stater, som sammanträdde två gånger om
året och egde att bilägga uppkomna tvistigheter. Apollos tempel och Orakel
i Delfi var en gemensam helgedom, och Olympiska spelen allmän nationalfest.
Orakel var en religiös inrättning, genom hvilken en inneslnten och således osynlig person
ofta i tvetydiga ordalag besvarade framstälda frågor. Dessa svar ansågos komma från gudarne
och fingo icke betviflas. Sådana orakel omtalas flera, men det i staden Delfi har blifvit mest
namnknnnigt. — Olympiska Spelen bestodo af täflingar i hvarjehanda öfningar, såsom
kapplöpningar, brottande m. m. Segrare härvid kröntes med olivkransar och tirades med stora
ärebety-gelser. Sådana spel anstäldes på flera ställen, men det i dalen Olympia, belägen i landskapet
Elis, var det förnämsta; hit strömmade folk från alla trakter, och dessa öfningar värderades så
högt, att Elis ansågs som en helig jord, den ingen fiende fick antasta, och om några sins
emellan förde krig, måste de upphöra dermed så länge spelen varade. Sådana täflingslekar ansågos
vara inrättade af Herakles, och anstäldes hvart fjerde år; år 776 f. Kr. började de
segervinoan-des namn upptecknas, och fr|n denna tid lades dessa spel till grnnd för en gemensam tideräkning
på det sätt, att de fyra åren från den ena högtiden till den andra kallades en Olympiad.
Af de särskilda staterna i Grekland, hvilka, ehuru förbundna med
livar-andra, likväl hade hvar sina styrelser och lagar, vore de förnämsta: Sparta, Athen.
Thessalien, Theie, Bäotien, Korint, Argos, Elis, Achaia och Arkadien.
Sparta låg på Peleponnesos, nu Morea, och kallades äfven Lakedemonien eller Lakouien.
efter hvnrs invånares egenhet, att alltid vara mycket fåordiga, man kallar ett kort och kärnfullt
uttryck lakoniskt. Här lefde den store lagstiftaren Lykurgos, 880 f. Kr. — Athen, i Hellas,
nu Livadien, styrdes af konungar till dess Kodrus, till följd af orakelsvar, lät 1068 f. Kr. döda
sig sjelf för att skona sitt folk. Ingen ansågs värdig bli en så högsint konnngs efterträdare,
ntan regeringen fördes derefter af för viss tid valde höfdingar, kallade Arkonter. Bland dessa
framstå tvänne lagstiftare, Drako 622 och Solon 594 f. Kr. Drakos lagar voro så stränga, att
de bestämde dödsstraff för äfven det minsta brott, så att man om dem sade, att de “voro skrifna
med blod“, och ytterligt stränga författningar kallar man häraf “Drakoniska lagar". Solons
der-emot voro mönster af den största vishet och blefvo sedermera antagne af flera andra folk. En
domstol kallad Areopagen, tillsatt af afgångna Arkonter och andra vise män, ålåg att vaka öfver
lagarnes efterlefnad. — Arkadien bestod af många småstater, och besjöngs såsom lugnets och de
enkla sedernas hemvist.
Bland de mera utmärkta bedrifter, för hvilka Grekerna blifvit namnkunniga,
framstå isynnerhet tvänne, nämligen Argonautiska tåget och Trojanska kriget.
Konung Athamas i Bäotien hade förskjutit sin första gemål Nephele och förmält sig med
Kadmos dotter Ino; denna ville röja Nepheles söner, Phrixus och Helle, ur vägen, men de flydde
öfver hafvet på en vädnr med gyllene skinn. Helle drunknade i det snnd, som sedan blef
kal-ladt Hellesponten, men Phrixus kom till Kolkis, nuvarande Mingrelien, på knsten af Svarta
hafvet, och blef väl mottagen af dervarande konungen Æetes, som upphängde det gyllene
vädurs-skinnet, hvilket ansågs som en stor skatt, i en helig lund, der det blef bevakadt af en drake. En
grekisk konung, Pelias, som inkräktat regeringen från siu bror, ville också nndanrödja dennes son,
Jason, ocb befalde honom derför att fara till Kolkis och derifrån hemta det gyllene skinnet. Till
detta företag förenade sig de flesta af Greklands då lefvaude ryktbara hjeltar, Herakles, Thesens,
Orpheus m. fl., jemte deras män. I Thessalien byggde de ett skepp, det största som hittills
funnits, och på detta anträddes färden, under Jasons anförande, 1350 f. Kr. Skeppet hette Argo
och resan deraf Argonautiska tåget. Många äfventvr mötte dem på vägen, och först efter tre år
hunno de till mynningen af floden Phrasis, der Kolkis var beläget. Konung Æetes’ dotter Medea
fattade kärlek till Jason och hjelpte honom att uppfylla fadrens vilkor, nämligen att tämja ett
par vilda tjnrar, med dem plöja ett it krigsguden helgadt fält och döda de krigare, som der
nppväxte. Derefter besegrade han draken, tog det gyllene skinnet och flydde åtföljd af Medea.
Konnng Æetes förföljde de flyende, då Medea dödade sin bror och kastade den stympade kroppen
åt fadren, som vid dess åsyn blef uppehållen så att Argonanterna undkommo på sitt skepp, med
hvilket de seglade uppför Donau, drogo det öfver land till Adriatiska hafvet och foro sedan
omkring på Medelhafvet till dess Medeas brodermord blef försonadt, hvarpå Jason blef konnng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
