Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till kejsare Lothar, hertig af Saehsen, 1125—.1137. Alskad i Tysklaud såsom rättvis och mild,
men mer än" tillfiorllgt eftergifven för påfven var han den förste kejsare, som nedlät sig att
kyssa dennes fot och hälln hans stigbygel, då han steg till häst, samt lät anse sig såsom påfveus
vasall. /Efter houoin kom Konrad III, af slägten Hohenstaufen, på tronen. Lothars måg, Henrik
•den Stolte, som ville bli kejsare, fråndömdés sina länder Baiern och Saehsen, hvaraf ettJuig
uppstod, som efter Henriks död fortsattes af hans bror Welf. Efter honom kallades hans
med-hållare Welfer eller Guelfer och kejsarens trupper Ghihelliner (ett föräudradt uttal af Wuibliuger,
■efter Hohenstaufernas i Wiirtembérg belägna stamgods). Dessa bägge partier, af -hvilka det förra
var påfveus nitiska anhängare, fortforo sedan i 300 är att skaka Tyskland och Italien. Af
Hohenstaufiska husets kejsare utmärkte sig i synnerhet Fredrik I Barbarossa (deu rödskäggige),
1152—1190. och Fredrik II, 1212—1250. Bägge voro visa, rättrådiga oeli kraftfulla, men
hindrades mycket T sina liemödaudeh för rikets väl genom sin oupphörliga strid mot påtliga
■väldet. Æfter Fredrik II:s död inträdde ett fullkomligt regeringslöst tillstånd, hvilket blifvit
kalladt’ Stora. Interregnum. Furstar, grefvar och andra mäktiga persouer, numera icke tyglade
af uågof" ofverhufvud, företogo inbördes krig, hvarigenom landet förhärjades och allting råkade
i förvirring. Detta fortfor i 20 år. Städerna ledo mest af dessa oordningar, hvarför dessa
blefvo betänkta på något medel att skydda handel och industri samt upprätthålla landsfreden
mot den rofgiriga adeln, som från siua borgar störde deu allmänna säkerheten. Så uppkommo,
redan under Fredrik I:a tid, de Fria Riksstäderna, mot hvilkas befästade murar adelsmännen
föga förmådde, uträtta. Omkring Rhenfloden bildade sig det så kallade Rhenförhundet. hvilket
bestod af mer än 60 särskilda städer; för handeln på norden ingicks det s. k. Hanseförbundet.
hvars första början antages till 1241, då öfverenskommelsen afslöts mellan Hamburg och Liibeck.
Snart ingingo deri de flesta större handelsstäder; utom Tyskland räknades hit bland andra
Visby på Gotland, Novgorod i Ryssland, Bergen i Norge samt Venedig och Genua i Italien.
1 början af 1400-talet stod detta förbund pä sin mest blomstrande höjd, var i uteslutande
besittning af hela östersjöhandeln och utöfvade ett mäktigt inflytande på de nordiska staternas
•öden. Det betungaude och skadliga för dessa länder, som låg i hanseaternas privilegier, blef
likväl slutligen insedt, och då började först Engelsmän och Nederländare samt sedaa äfven andra
nationer att täfla med dem; vid medeltidens slut var förbundets omfång och makt i starkt
aftagende, och snart upphörde detsamma. — Efter den 20-åriga anarkien öfverenskommo ändtligeu
furstarne att ånyo välja en kejsare. Valet föll på grefve Rudolf af Habsburg, 1273—1291.
Denne egde den kraft och vishet, som behöfdes för lugnets återställande. Rikets besittningar uti
Italien öfvergaf__hani under yttrande att han såg många tyska fjät vända åt Italien, men högst
få derifrin. I stället egnade han sin kraft åt rikets iure angelägenheter, fråntog furstarne hvad
■de orättmätigt tillvällat sig och förstörde alla röfvareslott, deraf ensamt i Thuringen mer än 60
•stycken. Af de tyska länderna gaf han åt sina söner Österrike, hvilket deu Hahsburgska ätten
alltsedan bibehållit. Efter Rudolfs död föreföllo åter tiere oroligheter, bland hvilka de vigtigaste
voro: Rudolfs son Albrekt I. 1298—1308. förorsakade genom sitt begär att vinna enskilda
länder åt sin ätt, att Schweiz begynte skilja sig från Tyskland och bilda en egen stat. Henrik
VII, 1308—1313, försökte upplifvu de gamla anspråken på besittningar uti Italien, men lyckades
icke. Karl IV, 1347—1378, var en god regent; såsom kännare och älskare af vetenskaper
stiftade han 1348 fuuiversitefet i Prag, det första i Tyskland. Af allmänheten sökte han göra
sig fortjent genom en lag, som bestämde sättet för kejsareval; endast sju skulle härvid få afgifva
röster, nemligen furstarne af Mainz, Trier, Köln, Saehsen, Böhmen, Brandenburg och Pfalz;
dessa fingo häraf titeln Kurfurstar, jemte vissa högre värdigheter. Denna förordning fick namnet
Gyllene Bullan deraf, att det vidhängande kejserliga sigillet förvarades i en förgyld dosa i form
af en brödbulla. Sigismund, 1411—1437, lät 1414 hålla ett kyrkomöte i Constanz (se sid.
599 under Religionshistorien) dervuT han begick deu förrädiska obetänksamheten att 1415 låta
lefvande bränna professorn i Prag Johan Hus, som yrkat förbättring i de genom främmande
tillsatser vanstälda religionslärornB, oaktadt han ditkommit på kejserlig lejd, d. v. s. försäkran
om lif och frihet. De påfviska hade inbillat kejsaren, att han hvarken behöfde eller borde hålla
sin ed mot en kättare. Denna skändliga handling väckte den största harm och Hussitema,
landsmän till Hus och anhängare af hans lärosatser, grepo till vapen; anförda af Johan Ziska slogo
de alla de kejserliga trupper som utsändes mot dem, och hämnades med eld och lvärd sin älskade
lärare. Det säges att Ziska vid sin död 1424 befalt att hans kropp skulle flås och af huden göras
en trumma, hvars ljud skulle injaga förskräckelse hos Hussiternas fiender. Först 1434 nedlade
de vapen, mot vilkor att erhålla fri religionsöfning. Sigismund efterträddes af sin måg Albrekt II,
som dog efter 2 års förlopp. Fredrik III regerade i 53 år, 1440—1493, var god men kraftlös,
slaf under påfven, ät hvilken linn öfverlät flera af sina rättigheter, och lät för öfrigt riket mest
styra sig sjelft. Hans son Maximilian I, 1493—1519, använde deremot alla sina krafter till rikets
bästa. De hittills brukUguTstrider, der näfrätten var den afgörande, afskaffades gonom påbud om
en evig landsfred, alla fejder staterna emellan förbjödos, alla tvistigheter skulle häuskjutas ti(l en
for detta ändamål i Speier stiftad Riks Kammar-Rätt. För lättnad vid skatternas uppbörd delades
riket i 10 kretsar, och ett ordentligt postväseude infördes i hela riket. Österrikiska huset var
vid denna tid ett af de rikaste, som någonsin funnits; genom sin gemål Maria, född prinsessa af
Burgund, var Mazimiliau herre öfver Nederländerna, Flandern, Artois och FrancfiF Comté; hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
