Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för påfven i llom öfver sina kristendomsbröders nöd; lian anmodades af honom
att draga genom ’Italien och Frankrike och uppmana folken till krigståg mot de
otrogna, tor att befria det heliga landet från dem och deras våldsgerningar.
Alla sinnen kommo i rörelse; riddarne ansågo sig förpligtade att till ett så högt
och heligt ändamål låna sina svärd. Påfven, som insåg hvilka utsigter härvid
öppnade sig för honom att hefästa och utvidga sin makt, förstod att skickligt
begagna denna sinnesstämning. Urban II, som då regerade, utlyste 1095
kyrkomöten, först i Piacenza, sedan i Clermont. Hit samlades både andliga och
verlds-liga af alla grader i stor mängd. Med lågande vältalighet framstälde påfven
nödvändigheten af att befria den heliga grafven från de otrognas välde, jemte
de timliga och eviga fördelar, som väntade alla dem, hvilka deltogo i detta heliga
värf. Alla begångna synder, så försäkrade påfven, skulle vara förlåtna dem,
som för det heliga kriget grepo till vapen; och föllo de i striden, så skulle kyrkans
förböner följa dem in i evigheten. Allas ögon fuktades, alla händer grepo till
vapen. Man beslöt en härfärd, och alla som bestämde sig att deri deltaga, fäste
ett rödt kors utanpå sina kläder å högra skuldran, hvaraf dessa, krig erhöllo
namn af Korståg. Den allmänna hänryckningen, fostrad af den tidens krigiska
och religiöst svärmiska anda, flög som en löpeld kring hela då varande
kristenheten och fattade alla stånd och åldrar. Ett så stort företag, ordentligt utfördt,
erfordrade naturligtvis längre förberedelse; många, som voro missnöjda med
fur-starues dröjsmål, eller af dem ansågos odugliga att deltaga i tåget, förenade sig
under sjelfvalda anförare och drogo genast åstad. Till dem sällade sig en mängd
slödder, som tagit korset af roflystnad eller af hopp att vinna någon förbättring
i sin ställning. En sådan hop anfördes af Peter af Amiern, en annan af en
Fransk riddare, för sin fattigdoms skull kallad Walter Tomhändt. Dessa
sammanrafsade skaror, utan begrepp om ordning och lydnad, begingo under vägen alla
möjliga oordentligheter; men då de kommo in i Ungarn och der ville lefva af
plundring, samlade sig Uugrarne och Bulgarerna samt nedgjorde största delen af
dem; blott en ringa del ankom till Konstantinopel, der grekiske kejsaren
understödde dem; men då de äfven här ville begå oordningar, öfverskickade han dem
till Asien, der de blefvo nedhuggna af Turkarne och blott 3,000 man uudkommo.
Så hade omkring 200,000 meuniskor förgåtts, långt innan de fingo se det land,
som utgjorde målet för deras resa. Detta skedde år 1096.
Första Korståget. I Augusti 1096 satte sig de förenade furstarne med sina
ordnade krigareskaror i rörelse mot det heliga landet. Dessa furstar voro:
Gottfried af Bouillon och hans broder Balduin, anförande folkslagen från Rhenstranden
och Lothringen; Raymond af Toitlouse, med krigarne från Provence och Languedoc;
Hugo af Vertnandois, Franska konungens broder; Robert af Normandie, i spetsen
för Normander och Engelsmän; Stephan af B/ois, med blomman af nord-franska
adeln; grefve Robert af Flandern, följd af sitt lands krigare; Bohemund af Tarent
och hans systerson Tancred, anförande de Italienska krigarne. Genom fördrag
erhöllo de franska trupperna fredligt tåg genom Ungarn och alla möttes i
Kon-stantiuopel, der de blefvo öfverförde till Asien. Antalet af de nu vid Bosporens
stränder samlade korsfararne skall hafva stigit till 600,000, deribland 100,000
harueskklädda riddare. Under sitt tåg genom Asien uppstodo många motgångar:
grekerna, fastän sjelfva kristna, visade sig ofta trolösa; en Seldschukisk här af
150,000 Turkar öfverfoll dem, men blef slagen; uppståndna tvister mellan
befäl-hafvarne förorsakade splittring af styrkan och var nära att omintetgöra hela
företaget. Vid belägringen af Antiochia uppstod så svår hungersnöd, att hästarne
måste slagtas till föda; af 70,000 sådana återstodo blott 2,000, då underrättelse
ingick att Emir Kerboga från Mosul med 200,000 man var på vägen att angripa
dem. Genom en grekisk invånare i staden lyckades väl korsfaranle dit inkomma,
men slottet var ännu ointaget, och på tredje dagen blefvo de inspärrade af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
