Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans efterkommande förvarade dock minnet deraf på det sätt, att han i Indien
upprättade det rike, som under namnet Stora Mogol sedan länge bibehöll sig.
Efter Bajazets fall var Osmaniska riket nära sin upplösning, genom hans fyra
söners inbördes strid om herraväldet; men sedan de äldre omkommit uppträdde
den yngste, Muhammed I, 1413 på tronen, återförenade allt hvad hans fader
besuttit, och Europa började åter bäfva för Osmanernas makt, särdeles under hans
son Amurat II, 1421—1451, hvilken utvidgade landets gränser, isynnerhet sedan
en af de kristna heligt besvuren fred i följd af påfvens uppmaning blifvit
skamlöst bruten 1444. Kristna hären blef fullkomligt slagen; så väl det besvurna
men brutna fredsdokumentet, som den öfvervunne kristne anförarens hufvud,
buros i hånfull triumf, uppsatta på stänger, genom turkarnas led. Emellertid
uppträdde mot dem en oväntad fiende; då turkarna intagit Epirus eller Albanien
fördes dervarande furstens söner till Amurats hof, att der uppfostras i Islam.
En af dem, Georg Castriotto, för sin tapperhet af turkarne kallad Scanderbeg, eller
Alexander, begagnade sig 1443 af ett tåg mot Ungam för att fly till sitt
fädernesland, der återtaga kristna läran och göra sig till sjelfständig furste. Uti 22
fältslag besegrades turkarna af denna hjelte, som efter 23 regeringsår dog
oöf-vervunnen 1466; under ett misslyekadt fälttåg mot honom hade Amurat aflidit
1451 och efterträdts af sin son Muhammed II, hvilken ändtligen lyckades fullborda
sina företrädares länge hysta plan att tillintetgöra grekiska kejsaredömet
der-igenom att han Pingstdagen d. 29 Maj 1453 intog dess hufvudstad
Konstanti-nopel, hvarigenom’ turkarna erhöllo fast fot i Europa, den de sedan behållit.
Hade folks och staters förhållanden fortfarit sådana de hittills varit, sknlle sannolikt ett
ännn djupare moraliskt mörker, än det som förnt funnits, nedsänkt sig öfver menskligheten.
Genom Turkarnas framgång i Europa hotades hela denna verldsdel med. en folkvandring, rysligare
än någon föregående, emedan den nu hotande svärmen bestod af råa barbarer, fanatiskt tillgifna
en religion, som ej ullenast utlofvade paradisets ljnfligaste fröjder till belöning för de mest
grymma och omenskliga handlingar, utan derjemte fördömde och motarbetade all kultur, frihet
och mensklig förädling. Men det väsende, som frambragt allt och ej alleuast styr menniskors
och stnters öden, utan i sin hand håller hela skapelsen, hadc i sin allvishet tillåtit hittills
slumrande strålar af sitt i menskliga naturen nedlugda ljus nu uppvakna och visa sig verksamma,
hvarigenom medel erhölls ej allenast till motande af barbariets fasor, utan äfven till uppresande
af det i blod dränkta och i vantrons svarta mantel insvepta Europa. Dessa medel hestodo i
krutets och skjutgevärens uppfinning, hvarigenom krigskonsten förundrades, boktryckerikonsteus
uppfinning, medelst hvilken allmän upplysning hastigt kunde utspridas till folket, samt kristna
religionens rensande från det gröfsta af det slagg, hvarmed den af påfveväldet blifvit bemängd.
Dessa stora tilldragelser, hvilka alla inträffade pä mindre uu ett århundrude, ej allenast
grundläde Europas sjelfständighet, utan bildade en ny tid, nnder hvilken denna verldsdel blef deu
förnämsta på jorden genom oupphörligt stigande i fullkomning, medan Asien och Afrika, forntida
bildningens hemländer, syntes af upplysningens genins öfvergifna.
Nyare tittenn Hintar is». Under loppet af 1400-talet hade såväl det
mäktiga feodalväsendet (adelsväldet), som den ännu mäktigare hierarkien
(prest-väldet) blifvit rubbade i sina grundvalar. Det förra hade genom missbruk af sin
makt väckt allmänt missnöje, och genom städernas stigande välmåga samt det
deraf uppkomna tredje ståndet fingo regentema kraftiga medel till inskränkning
af den öfvermodiga adelns välde. Prestväldet hade likaledes genom sin makts
missbruk förlorat betydligt af sitt anseende: den helighet, som länge omgifvit
påfven och från honom spridt sig till alla andra kyrkans tjenare, hade förbleknat
genom dessas osedliga och ofta lastfulla lefnad, och den lära som predikades väckte
misstro och tvifvel genom de friare åsigter, som började alltmera göra sig gällande
och äfven stundom offentligen uttalades af till själen kraftfullare personer, i följd
hvaraf rop om förbättring i kyrkoväsendet hördes från alla sidor. Under samma
tid skedde flera vigtiga uppfinningar, bland hvilka boktryckerikonsten var den
till sina följder Vigtigaste, äfvensom förut okända länder upptäcktes (se sidd. 360,
420). Vi skola längre fram under Religionshistorien närmare anföra hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
