Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvarvarande Jakobinema ville återställa 1793 års styrelse, hvaremot ett annat
parti kalladt Eojalister, stämplade för tronens återställande, och emellan dessa
båda måste direktorialstyrelsen kryssa sig fram, hvartill behöfdes både klokhet,
kraft och lycka. Under det Franki-ike öfverallt segrat till lands, hade England
bibehållit herraväldet till sjös. Med Preussen hade slutits fred den 5 April 1795
och med Spanien den 22 Juli s. å.; endast Österrike och England egde ännu hopp
att kunna kufva Frankrike. Direkloriet utrustade da, 1796, tre härar, hvilka på
olika vägar skulle närma sig Wien-och der föreskrifva fredsvilkoreu. Den ena,
under Moreau, skulle anfalla Schwaben och Baiein; den andra, under Jourdan,
intränga i Franken. Båda dessa blefvo, efter åtskilliga framgångar, slutligen
öfvervunna och fördrifna ur. Tyskland af erkehertig Karl. Den tredje deremot,
under Bonaparte, gick öfver Alperna in i Italien, framtågade öfverallt segrande,
.intog Lombardiet och tvang hertigarne af Parma och Modena, äfvensom påfven,
att med penningar köpa sig stillestånd. Österrikes mot honom sända härar, deribland
äfven den från Bhentrakterna återkallade under erkehertig Karl, blefvo af honom
slagna, och då vapenhvila afslöts den 18 April 1797, dikterade han sjelf
freds-viikoren. Derefter tvang han Yenedig och Genua att förändra sina
regerings-sätt. Återkommen till Paris, blef han af Direktoriet uppdragen att företaga ett
krigståg åt Medelhafvet. Med 40,000 man, 30 krigsskepp och 350
transportfartyg afseglade han från Toulon den 12 Maj 1798, intog den starkt befästa ön
Malta den 12 Juni, stälde derpå sin fart till Egypten, eröfrade Alexandria den 2
Juli och snart derefter äfven Kairo, hvarefter han drog in i Syrien. Nya krig i
Europa föranledde dock hans återvändande, och den 16 Oktober 1799 ankom han
till Paris, hyllad af folket och eftersökt af alla partier. Nu föreslog han en ny
regeringsform, hvarpå hans ärelystnad länge rufvat och som nu med våld
genom-drefs. Den 10 November 1799 förklarades Direktoriet upphäfdt, och regeringen
uppdrogs åt ett Konsulat, bestående af tre s. b. Konsuler i spetsen för ett Båd,
kalladt Senat Comervateur (Bevarande Senat). Bonaparte, som sjelf blef förste
konsul, hadc i den nya konstitutionen inlagt stadganden, som gjorde honom
fullkomligt enväldig. Senaten skulle icke väljas af folket utan tillsättas af konsulerna;
andra och tredje konsulerna egde blott en rådgifvande röst; Lagstiftande korpsen,
af 300 medlemmar, fick rösta med ja och nej öfver af regeringen väckta frågor,
men icke derom öfverlägga; Tribunatet med 100 ledamöter, fick öfverlägga men
icke rösta. Så slutade franska republiken sin tioåriga, ärofulla men blodbestänkta
tillvaro, ehuru den till namnet fortfor ännu i fem år. — Utom Bonapartes segrar
i Italien hade andra franska härar i början af 1798 underkufvat Schweiz samt
intagit Kom, fört påfven Pius Yl fangen till Frankrike och förklarat Kyrkostaten
för en romersk republik. Påföljande året, 1799, förenade sig Ryssland med
Österrike, och dessa allierade, understödde af de med franska väldet missnöjda
Italienarne, återtogo fransmännens eröfringar uti Italien. När Bonaparte
emot-tagit värdighet af förste konsul och derom i bref underrättade England och
Österrike, samt föreslog fred med dessa makter, vägrade de att härpå ingå, hvarför
krig åter utbröt, hvari Frankrike ånyo segrade, så att då fred 1801 afslöts, var
denna stat utsträckt till alla länder vester om Rhen, herre öfver Italien,
äfvensom Spanien lydde dess vilja; men Egypten hade under tiden gått förloradt. De
gamla partierna sökte väl dels att störta, dels att mörda Bonaparte, men utan
framgång. Inom riket nedlade Bonapartes styr eke en odödlig ära; kanaler,
landsvägar, broar, hamnar och dammar anlades till förvånande mängd och utsträckning;
öfverallt lättades kommunikationerna, uppfinningsandan uppmuntrades genom
he-dersbevisningar, och undervisningen uti alla för allmänna lifvet gagneliga konster
och vetenskaper befordrades. För sina både inre och yttre förtjenster om riket
blef Bonaparte den 2 Augusti 1802 utnämnd till förste konsul på lifstid, hvarvid
han erhöll en så godt som oinskränkt makt. Härmed var likväl icke hans
ärelystnad mättad; i början af 1804 upptäcktes en konspiration mot förste konsulns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
