Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvars slutliga utgång detta rike betydligt bidragit genom sina utmärkta
fältherrar, bland hvilka den namnkunnigaste blifvit hertigen af Wellington. Georg III
dog den 29 Jan. 1820 och efterträddes af sin son Georg IV, hvilken slöt sig till
Tories och derfor blef föga älskad af folket. Yid sin död den 26 Juni 1830,
barnlös, efterträddes han af sin broder Vilhelm IV, en enkel, rättfram man, under
hvars regeringstid slafvame frigåfvos uti alla engelska kolonier, samt flera för
landet nyttiga reformer genomdrefvos i parlamentet. Han dog den 10 Juni 1837,
då hans brorsdotter Victoria erhöll Englands krona. Med undantag af Krimkriget,
1854, samt några utomeuropeiska krig har England under hennes regering njutit
lugn, och landets rikedom och välmåga hafva alltjemt ökats.
Nederländerna. Under Frankrike kallades dessa först “Bataviska
Republiken"; 1806 gjorde Napoleon deraf ett ärftligt konungarike, der han insatte sin
bror Ludvig Bonaparte till konung, men dennes milda regering behagade ej hans
kejserlige broder, hvarför Ludvig afsade sig regeringen och landet införlifvades
med Frankrike, den 9 Juli 1810. 1813 reste sig holländarne, slöto sig till de
allierade och utdrefvo fransmännen; vid freden i Paris den 16 Mars 1815
förenades Holland, Belgien och Luxemburg till en stat under namn af “Konungariket
Nederländerna"1, hvars förste konung blef Vilhelm I, prins af Oranien-Nassau.
Men belgierna, med annat språk och annan religion än holländarna samt dessutom
utgörande två tredjedelar af befolkningen, kände föreningen under huset Oraniens
spira som en förödmjukelse och, uppmuntrade genom den i Frankrike utbrutna
Julirevolutionen, reste de sig 1830, förjagade de holländska trupperna, förklarade
Belgien sj elfe tän digt, afsatte konung Vilhelm och valde prins Leopold af
Sachsen-Koburg under namn af Leopold I till konung. Det nybildade riket erhöll hjelp
från Frankrike och holländarne fördrefvos fullständigt. Leopold, utmärkt genom
alla en regents dygder, afled 1865 och efterträddes af sin son Leopold II. —
Vilhelm I, efter Belgiens affall konung i Holland och Luxemburg, öfverlemnade
1840 kronan åt sin ,son Vilhelm II, som dog den 17 Mars 1849 och efterträddes
af sin son Vilhelm III.
Spanien. Den svage Karl IV angrep Frankrike vid revolutionens början,
men blef tvungen att begära fred; en oenighet mellan honom och hans son
Ferdinand gaf Napoleon tillfälle att bemäktiga sig spanska tronen, på hvilken han
uppsatte sin bror Josef Bonaparte, men kunde aldrig fullständigt kufva folket.
Den katastrof, som slutade Napoleons krig i Ryssland, hade äfven till följd Josefs
samt alla fransmäns fördrifvande ur Spanien, då Ferdinand VII blef konung.
Han återstälde despotismen, munkväldet, jesuitismen och inqvisitionen. Då han
dog den 29 Sept. 1833, uppstodo två partier, det ena för Ferdinands gemål Maria
Kristina, som ville bibehålla tronen åt sin unga dotter Isabella, det andra
utropade Ferdinands bror don Carlos till konung under namn af Karl V. Genom
dessu partier, kallade Kristinos och Carlister, uppstod ett mångårigt inbördes krig.
i hvilket Kristinos 1839 segrade, men nya oroligheter uppstodo snart och fortforo
att länge sönderslita riket. 1843 förklarades Isabella myndig att tillträdu regeringen
under namn af Isabella II. Hon var en svag, af sina gunstlingar och jesuiterna
styrd qvinna; oppositionen mot henne blef i följd deraf dagligen starkare. I Sep-,
tember 1868 lyckades det derför också lätt för de missnöjde att göra uppror
och förjaga Isabella från tronen. Hon flydde till Frankrike och i Madrid bildades
en provisorisk regering med generalerna Serrano och Prim i spetsen. Efter långt
sökande fann man ändtligen en furste, prins Amadeus i Italien, som var villig
att emottaga den spanska tronen. Han ankom 1871 till Madrid, men måste
snart åter (1873) lemna Spanien, då han insåg sig ej kunna uträtta något mot
de rasande partierna. Republiken uti’opades åter, men dess bestånd hotades
allvarligt af det ånyo utbrytande Carlistupproret; för att göra ett slut på
förvirringen utropades (December 1874) Isabellas son Alfons till konung, Under hans
regering hafva partistriderna minskats och Carlisterna fullständigt besegrats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
