Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tre års tid. Då rätta förhållandet upptäcktes, blef folket ej misslynt deröfver,
emedan den goda tiden fortfarit, och härefter begynte man obrända höglägga de
döda, ehuru deras brännande efter Odens lära derjemte ännu fortfor.
4. Fjölne, Frös son. Äfven under hans tid fortfor den goda årsväxten och
friden. Fjölne reste en gång till sin vän, konung Frode i Danmark, hvarest
han en natt skulle gå ut från sitt sofrum på ett loft, men tog miste om rätta
stigen och nedföll i ett derunder stående mjödkar, der han drunknade.
5. Svtgde, Fjölnes son. Han föresatte sig att resa till Asgård, för att
uppsöka Oden. På vägen såg han en dverg sitta under en stor sten och vinka åt
honom; då han gick ditin, tillslöts stenen, ock han syntes aldrig mera.
Svegde blef troligen mördad under sin resa eller, enligt sagans ordställning ännu
sannolikare. af falska vänner inlockad i en fiendtlig borg. der han sedan omkom.
(5. Vanlande, Svegdes son. Han for en vinter till Finland, der han blef
förmäld med Snö den gamles dotter Drifva. Då han om våren reste hem, lofvade
han komma tillbaka om tre år; men då han på tio år icke höll sitt löfte, skickade
Drifva deras son Visbur till TJpsala, der en trollqvinna, vid namn Huld, stälde
så till, att Vanlande dog. af längtan, då hans män hindrade honom att ditresa.
7. Visbur efterträdde då fadern; han tog äfven en finsk gemål, Öds den
l-ike dotter Öda, hvilken han lofvade trö byar och en guldkedja i morgongåfva.
Sedan hon födt tvänne söner, Gisl och Öder, blef hon jemte dessa förskjuten
och reste hem igen till Finland. Visbur tog då en annan gemål, som födde
honom sonen Domalde. Öda skickade sedermera sina söner till deras fader för
att utkräfva morgongåfvan, men då han vägrade utlemna den, vände äfven hon
sig till Huld, som då uttalade förbannelser öfver Yngliugaätten samt spådde, att
den mest beryktade man af denna ätt skulle erhålla döden genom samma
guldkedja. Visbur blef derpå öfverfallon och innebränd af sina söner Gisl och Öder;
men dessa vunno likväl ej hans tron, ty
8. Domalde tog riket efter fadern, livars död han sökte hämnas genom
blodiga krig mot Finnarna (Jotarna), samt fick doraf tillnamnet Jotadolg i (Finnarnas
dråpare). Vid en svår och långvarig missväxt, då först boskap och sedan
men-niskor blifvit offrade för att blidka gudarna, men utan önskad påföljd, blef
slutligen öfver-drotten sjelf dödad och gudabilderna öfvorstrukne med hans blod.
9. Domar, Domaldes son, regerade fredligt och blof sotdöd i TJpsala.
10. Dygve, Domars son, var den förste som lät kalla sig konuug. Före honom
hade regenterna kallats drottar ellor öfvor-drottar. Blef äfven sotdöd.
11. Dag, Dygves son, erhöll tillnamnet Jun Spake eller “den vise“ deraf, att
han bland annat äfven förstod foglarnas qvittor. Han hade en sparf, som flög
vida omkring och bragte honom tidningar från många land. Denne sparf
blef dödad på Beidgothaland, och då kungen eftor stora offer härom erhöll
kunskap, drog han med en väldig här dit, för att hämnas sparfvens död. En afton,
då han skulle rida öfver en å; kom en träl fram ur skogen och kastade en
hfi-tjufva, hvilken träffade kuugen i hufvudet så hårdt, att han föll af hästen och dog.
Kung Dags vishet bestod i hans förmägn att utforska och förebygga onda anslag, och hans
historia blir helt naturlig, om man antar det sannolika, att spnrfven varit en hans höfding, som
antingen hetat Sparf eller seglat pH ett skepp med det namnet.
12. Agne, Dags son och efterträdare, mod tillnamnet Skjafarbonde (rik på
skepp), var en väldig sjökonung och ansågs som don förnämsta hjelten i hela
Ynglingaätten. På ett af sina många härtåg kom han till Finland, der han
besegrade höfdingen Froste och tog dennes son Läge och dotter Skölf till fånga.
Då han med sitt byte kom till kusten af sitt eget land, ville han taga Skölf till
äkta, hvartill hon samtyckte mot vilkor, att han först skulle dricka arföl efter
hennes fader. Han gick då i land på ett skogbeväxt näs, der han uppslog sina
tält mellan träden och tillstälde ett stort dryckoslag. Då kungen och alla hans
kämpar blefvo druckne, lade sig hvar och en i sitt tält att sofva. Den
hämd-lystna Skölf tog då sin broder och sina finska följeslagare till hjelp, band ett tåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
