Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. Olof Skötkonung, som efterträdde fadern Erik Segersäll, antog kristendomen
ock lät år 1008 döpa sig i Husaby källa i Vestergötland af en engelsk prest
Tid namn Sigfrid*) samt blef alltså den förste kristne konung i Sverige. Den
bittills brukliga titeln af Upsala konung förändrade hau till Svea konung. Han
var en storsinnad regent, som böll frid ocb rättvisa vid makt; men ban var
derjemte af ett häftigt lynne och glömde ej en liden förnärmelse. Hans
trettioåriga regering var till största delen fredlig; i förbund med danska konungen
Svend Tjufvuskägg öfvervann ban norska konungen Olaf Tryggvesson ocb kom
sedan i tvist med norska konungen Olaf Haraldsson, hvarför han på allsbärjarting
af lagman Torgny fick uppbära skarpa förebråelser. Han dog 1024.
Sigrid Storråda, som önskade hamnas den raot henne begångna skymf, hade länge uppeggat sin
gemål Svend Tjufvuskägg och sin son Olof Skötkonung att anfalla Olaf Tryggvesson. Som denne
var känd såsom sin tids största hjelte, visade de andra föga lust att angripa honom; men
slutligen yppade sig ett tillfälle. Svend Tjufvuskäggs syster Tjrri, Styrbjörn Starkes forua maka, hade
en tid varit gift med en gammal vendisk konung, meu sedan utan broderns samtycke låtit förmäla
sig med Olaf Tryggvesson. Denne drog sedan med 60 väl bemannade skepp, bland hvilka var
Ormen Långe, det största och praktfullaste i norden, öfver till Venden, för att utkräfva lösen för
några Tyris der belägna egendomar. Danska konungen, som ansåg sig förnärmad af det utan
hans lof ingångna giftermålet, förenade sig med Olof Skötkonung, för att på hemvägen anfalla
sin svåger. De båda flottorna lade sig bakom ön Svolder (sannolikt nuvarande Rugen), medan
största delen of norska flottan seglade förbi och redan var ur sigte, då Ormen Långe kom, åtföljd
af blott tio andra skepp. Nu framkommo de fiendtliga flottorna, och ett sjöslag uppstod, som
blef ett af de skarpaste forntida historien vet omtala. Bland de mänga, som härvid utmärkte sig,
var äfven en adertonårig yngling vid namn Einar Tambaskjelfver, känd som den skickligaste
bågskytt i Norge. Sedan hau med sina säkra pilar nedlagt mänga af tienderna, träffade en tiendtlig
pil hans bågsträng, så att denne sprang af med en stark skräll; konungen frågade hvad som brast
så högt, hvartill Einar svarade: »Norges rike ur dina händer, kouung!» Slutligen blefvo norr-
männen öfvermunnade och Ormen Långe bestigen af tienderna, då Olaf Tryggvesson jemte hans
återstående kämpar sprungo i sjön; konung Olaf Tryggvesson syntes aldrig sedan.
Olof Skötkonungs och med honom folkets antagande af kristeudomen anföres enligt inhemska
berättelser sålunda: Konung Olof, som var vän och bundsforvandt till den dåvarande konungen i
England, begärde af honom lärare, som kunde meddela uudervisniug i den nya religionen. En
boklärd, gudlig och ansedd man vid namn Sigfrid, från York kom då hit, efter att någon tid
hafva uppehållit sig i Danmark. Åtföljd af fränder och tjenare drog han genom tjocka skogar
och obanade stigar till Småland, der han på ett ställe, som omgafs af skogar, ängar och fiskrika
vatten, uppslog sina tält. Hit samlades en mängd folk från trakten, och Sigfrid, iklädd en lysande
biskopsskrud, trädde ut ur tältet och började för dem predika evangelium. Tolf män af de
an-seddaste slagter i landet blefvo de första, som döptes. Snart förökades de omvändas antal, och
på samma ställe grundlädes staden Vexiö. Ryktet om den nybildade församlingen kom för
konungen, som då vistades i Vestergötland; han sände då bud till deu främmande läraren och bjöd
honom till sig. Sigfrid lemnade då församlingen åt tre anhöriga, Unamau, Sunaman och
Vinaman, reste till Hnsabv, der han han träffade konungen, hvilken då, år 1001 jemte allt hans
hoffolk blef döpt i den källa, som ännu bär Sigfrids namn. Med ifver och framgång fortfor Sigfrid
sedan att utbreda kristendomen i Vestergötland. Emellertid tillväxte församlingen i Vexiö under
de tre lärarnes tillsyn, till dess några giriga män, afundsjuka öfver deras egodelar, en natt
inträngde i deras boning och halshöggo den), släpade kropparna till skogen och öfvertäckte dem
med stenar, men lade hufvudena i ett ämbar som med stenar nedsänktes i den sjö, som ännu
heter Helgasjön. Då Sigfrid återkom och saknade sina vänner, bad bau Gud om upplysning hvart
de tagit vägen. En natt gick han sörjande utmed stranden, då han på sjön fick se tre ljus lika
blänkande stjernor nalkas honom; ban vadade dem till mötes, då de slocknade, men på samma
ställe fann han ämbaret med de tre hufvudena; till minne häraf har Vexiö domkapitel ännu tre
hufvudeu i sitt sigill. Brottet blef ej ohämnadt: konung Olof drog dit med en väldig här,
straffade mördarne, pålade landet dryga böter och anslog till kyrkans underhåll tvännc gårdar, Hoff
och Tjurby, hvilka under katolska tiden kallades Biskopsberg, men nu heta Kronoberg.
Efter slaget vid Svolder delades Norge mellan Danmark och Sverige. Den af Sigrid Storråda
dödade Harald Granske efterlemnade en sou, Olaf Haraldsson, hvilken blef en af de sista
vikingarne; för att hämnas faderns död härjade han Sveriges kuster, besegrade vikingen Sote utanför
Sotaskär, drog sedan in i Mälaren och uppbrände Sigtuna. Då detta kom för konungen lät han
*) Likasom vid dagningen efter en mörk natt ännu vid solens uppgång åtskilliga föremål synas
tydliga, såsom insvepta uti qvarvarande dimmor; sä råder ännu en viss otydlighet i de historiska
gelserua, så väl till tid, som personer. Olof Skötkonuugs dop t. ex. blef, enligt åtskilliga författ:
ning, verkstäldt af den öfvervuune Olaf Tryggvessons hof-blskop Sigurd. Sådana skiljaktigheter äi
för det hela af mindre vigt, hvarför de blott i förbigående anmärkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
