Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bart intryck på konung Karls for all falskhet så främmande sinne; såsom genom
ett slag förändrades hela hans väsende och från en på nöjen begifven yngling
blef han en allvarlig och oförskräckt hjelte. “ Välan,“ yttrade han vid forstå
krigsbudet, “jag hade föresatt mig att aldrig börja något krig, men nu vill jag
ej heller sluta det, förr än det skall ångra mina fiender. Gud skall lijelpa oss;
låt oss först helsa på den ena, så få vi sedan tala vid den andra." Skyndsamt
utrustades flottan, trupper sändes från Tyskland in i Holstein och Karl sjelf med
1*2,000 man landsteg vid Humlebæk på Seeland; då den långgrunda stranden
hindrade skeppen lägga i land sprang den adertonårige hjelten i vattnet med
värjan i hand. Fiendens kulor hveno omkring honom, och då han förundrad
frågade hvad den besynnerliga susningen i luften betydde, och upplystes derom,
sade han: “detta skall hädanefter blifva min musik.“ Snart voro danskarne
förjagade, och Karl beredde sig att både till lands och sjös innesluta
Köpenhamn, då underrättelse kom att fred blifvit afslutad i Traventhal mellan danska
konungen och Karls svåger hertigen af Holstein. Den förskräckta danska kungen
ej allenast återgaf hertigen de anfallna landen, utan äfven ersättning för
krigskostnaderna, och för Karl var derigenom fortfarande krigsanledning bortfallen.
Så var helt hastigt en af fienderna förödmjukad, och lika fermt affärdades snart
den andra. Med sina segerrika trupper inskeppade sig konung Karl i
Karlshamn och afseglade till sina östra land, hvarest ryssarna belägrat staden Karva,
som försvarades af generalmajoren Horn. Ryssarnes antal utgjorde mellan 40
och 50,000 man, men svenskarne voro blott 5,000 man fotfolk och 3,000
ryttare, medförande några och 30 kanoner. Med denna lilla styrka angrep |Karl
ryssarne den 20 november, och efter några timmars strid var hela hären
förstörd, kanoner, fanor och tross samt hela krigskassan i segervinnarens händer.
Ku återstod den tredje och mest förrädiska fienden, Polens konung, och några
månader efter slaget vid Karva stormade den segervane svenska konungen såsom
en svår .hamn are mot denna trolösa granne. Äfven här vanns den ena segern
efter den andra; på sommaren 1704 blef konung August afsatt och grefve
Sta-nislaus Leczinsky vald till konung i Polen. August försökte Jväl ännu en gång
återtaga tronen, men blef åter slagen och af svenskarne förföljd ända in i sitt
arfland, kurfurstendömet Sachsen, som blef strängt brandskattadt. Emellertid
hade ryska zaren inkräktat Sveriges östra provinser, framträngt ända till
Östersjön och der börjat anlägga Petersburg samt tillika inträngt i Polen. På hösten
1707 uppbröt konung Karl från Sachsen, jagade de plundrande ryssarna ur både
Polen och Litaven och inryckte i Ryssland. Yid Holovzin vågade ryssarne först
göra motstånd i ett väl förskansadt läger, men blefvo äfven här slagne och
skingrade, den 4 juli 1708. Ku begick Karl XII det felet att ej invänta en
från Livland kommande förstärkning under Lewenhaupt, utan drog med hären
till I TJkrajne, hvarest den snart genom brist, lidanden och köld
sammansmälte-mer och mer. På sommaren 1709, den 28 juni kom det ändtligen till ett
af-görande fältslag vid den lilla staden Pultava. Konungen hade kort förut blifvit
sårad i ena foten af en bösskula, så att han ej sjelf kunde föra befälet, livaraf
följden blef att slaget totalt förlorades och den hittills oöfvervinnerlige konung
Karl XII måste fly. Hela svenska hären måste gifva sig fången. Ku begaf
Karl sig till det närbelägna Turkiet, der han i staden Bender blef med alla
ärebetygelser mottagen. Hans beräkning var att Jkunna förmå Turkiet till krig
mot Ryssland, för att sålunda kunna kufva denna sin farliga fiende; detta var
också nära att lyckas efter två års bemödanden, ty på sommaren 1711 förklarade
sultanen Akmed III zar Peter krig. Härunder blef hela ryska hären vid
Prut-strömmen kringränd af en vida öfverlägsen turkisk styrka och hade lätt kunnat
tillfångatagas, då turkiska visiren lät muta sig att låta dem passera. Den
här-öfver med skäl förtörnade Karl sökte sedan förgäfves förmå sultanen till nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
