Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den 17 september slöts fred ’med Ryssland i Fredi-ikshamn, hvarvid Sverige
formligen afträdde hela Finland med Torneå stad samt Aland. Med Danmark,
som efter gammal vana också hade hållit sig framme under Sveriges krig mot
Ryssland, slöts fred i Jönköping, hvarvid ullt staldes på samma fot som fore
kriget, och med Frankrike slöts fred i Paris 1810, då Sverige återfick Pommern
och Rugen. En annan hufvudfråga vid den pågående riksdagen var utseende af
tronföljare, då den ålderstigne konungen var barnlös. Den 28 augusti 1809 blef
till Sveriges kronprins utkorad prins Kristian August af
Holstein-Sonderburg-Augustenburg, hvilken af Karl XIII adopterades som son under namnet Karl
August. Hau kom till Stockholm 1810 och gjorde sig allmänt älskad under sin
härvaro, men dog helt hastigt af slag på Qvidinge hed i Skåne den 28 maj 1810.
Ett nytt tronföljareval blef således nödigt, och på en urtima riksdag i Örebro
utsågs den 21 augusti 1810 till svensk kronprins fraDska marskalken, fursten af
Ponte Corvo, Johan Baptist Julius Bernadotte. Den 5 november adopterades han
af konung Karl XIII under namnet Karl Johan, och från denna tid ledde han
mest riksstyrelsen, dels omedelbarligen under konungens ofta inträffade
sjuklighet, dels medelbarligen genom det stora inflytande han alltid utöfvade. — Ehuru
fred var vunnen, oroades dock Sverige på åtskilliga sätt af den öfvermäktige
Napoleon, som nu ville behandla det som ett lydrike; Pommern besattes af
franska trupper och franska kapare uppbragte svenska handelsfartyg. Svenska
kronprinsen, hvilken redan som fransk marskalk råkat i oenighet med Napoleon,
ingick dei’for förbund med ryska kejsaren mot Frankrike, och då Napoleon
återkommit från sitt nederlag i Ryssland, sattes Karl Johan till högsta befälhafvare
öfver en af de tre härar, nordarmén, bildad af svenskar, ryssar och preussare,
hvilka voro ämnade att ändtligen krossa Napoleons välde; genom segrarne 1813,
vid Gross-Beeren den 23 augusti, vid Dennewilz den 6 september ocli vid
Leipzig den 18 och 19 oktober, grundlädes Napoleons objelpliga fall. Men
hufvud-syftet för Karl Johan med förbundet med Ryssland hade ej varit Napoleons
besegrande, utan eröfrandet af Norge som ersättning för det förlorade Finland.
Efter fransmännens besegrande vände han sig derför mot Danmark, der han
snart intog den ena befästade orten efter den andra. Danska konungen fann
sig följaktligen föranlåten att begära fred, hvilken också afslöts i Kiel den 14
januari 1814. Danmark afträdde då hela Norge, men fick i utbyte svenska
Pommern. Men norrmännen funno sig icke härvid, förnekade danska konungen
rättighet att afträda deras land, förklarade sig sjelfständiga, antogo en egen
statsförfattning och valde der förut varande ståthållaren, , danska prinsen Kristian
Fredrik till sin konung. I augusti inföll en svensk krigshär under kronprinsens
befäl i Norge; naturligtvis kunde norrmännen med oöfvad här och inga
tillgångar icke göra något verksamt motstånd. Efter några mindre träffningar
in-gicks en konvention i Moss, hvari konung Kristian nödgades nedlägga kronan,
hvaremot svenskarne lofvade att godkänna Norges nya grundlag om föreningen
antoges, hvilket också skedde af det kort derpå sammanträdande stortinget den
4 november 1814. Från och med denna dag har Sverige haft lugn för yttre
fiender; rikets inre välstånd började förbättras, hvartill bidrog att det befriades
från sin utländska skuld, hvilken mot vissa vilkor öfvertogs af kronprinsen.
Karl XIII afled 1818. Hans gemål, Hedvig Elisabeth Charlotta, förmäld 1774,
dog 1818.
18. Karl XIV Johan, son till en advokat Bernadotte uti staden Pau i södra
Frankrike, föddes derstädes 1764, ingick först vid 16 års ålder i krigstjenst, var
vid 25 år endast underofficer, men steg efter utbrottet af den stora franska
revolutionen, som borttog alla ståndsskilnader, sedan hastigt, blef 1804 marskalk
af Frankrike och utnämndes 1806 till prins af Ponte Corvo, ett litet rike på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
