Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lärdoms- och Konst-Historia.
Det andliga väsende, som vi kalla gäl, livarigenom meimiskan skiljer sig från
alla andra på jorden befintliga varelser, har af Skaparen erhållit en
beundransvärd förmåga att fortgå i oupphörlig utveckling åt olika riktningar, och denna
förmågas verksamhet hafva vi att tacka för den ståndpunkt, vi nu innehafva i
vetande, dit menniskoanden liksom trappvis uppstigit och vidare alltjemt fortgår
på den bana, som mer och mer närmar sig till fullkomligheteus urkälla. Huru
förmätet det än skulle vara, att tro oss redan hafva kommit i denna källas
grannskap, kunna vi dock ej undgå att märka den höjd vi hunnit, om vi jemföra de
kunskaper, som kunde inhemtas endast genom en omedelbar åskådning af tingen
omkring oss, med dem, som vi ega om skapelsens verk, eller sätta de naturliga
produkterna i deras råa tillstånd vid sidan af den nytta, som vi af dem kunna
göra oss. Så väl det ena som det andra är ett alster af menniskosjälens
verksamhet under tidernas lopp, ofta väckt eller understödd af tillfälliga händelser.
Denna utveckling är till så väl tid som personer i många fall okänd, särdeles
för de äldre tiderna; men af hvad historien derom åt oss förvarat skola vi kär
anföra det mest anmärkningsvärda och dervid för mera redighets vinnande
sär-skildt framställa Lärdomen eller Litteraturen samt Konsten eller Industrien.
Att här upprepa alla de uamn, som lärdomshistorien omnämner, och alla dc saker, som i
konsthistorien förekomma, skulle rara utan ändamäl, emedan sådant skulle förorsaka en stor
vidlyftighet ntan något motsvarande intresse för den, som icke ämnar djupare intränga i lärdomens
mysterier, hvarför endast de mest namnkunniga i det följande anföras.
lärdoms-HistOria. De första på jorden lefvande menniskor stodo ganska
sannolikt på en ytterst låg bildningsgrad, föga höjande sig öfver djurets
ståndpunkt. Men vid den tidpunkt, der 4en egentliga historien kan sägas taga sin
början, hadc menniskoslägtet redan hunnit göra betydliga framsteg i bildning.
Att de äfven då ännu icke innehade några egentliga vetenskaper, kan man
emellertid taga för afgjordt, utan deras bildning yttrade sig påtagligen i en enkel
natur-poesi, det vill säga dc åskädliga tångens förklaring genom en liflig fantasis
skapelser, hvilka den ena efter den andra sammanlades och sålunda bildade
föreställningar om gudarna, verldens upphof ined mera dylikt. Personel1, som på ett
eller annat siitt utmärkt sig, ansågos mer omedelbart härstamma från ett högre
väsende, och1 deras bedrifter sammanblandades med do egenskaper och verkningar,
som tillskrefvos alltings upphof, hvars krafter visade sig såsom olika gestalter i
hvarjo synlig del af hela skapelsen. Sålunda uppstodo de gamles många
guda-väsendeu, och med sagorna om dem, de så kallade myterna, sammansmälte
historien till ett oskiljaktigt helt.
Från de äldsta tiderna framställcs af liistorien den högsta lärdomen hafva
egt sitt hemvist i Egypten och Eenicieu; den äldsta skriftställare, som man med
säkerhet känner, är Mose, en jude, som blef uppfostrad hos Egyptens prester och
lefde omkring 1560 år före Kristi födelse. Nyare tiders forskningar hafva dock
visat ännu äldre spår af hög bildning och kunskaper i Kina, Babylonien och
Indien; men till hvilken grad denna här har gått har ej kunnat närmare utrönas.
1 fall man, enligt några lärdas mening, får antaga Iudien såsom lärdomeus egentliga
moderland, torde man böra tillägga en der upptäckt, på sanskritspråket skrifven, litteratur en ganska
hög ålder. Indernas bibel kallas Vedas (lagbok) och innehåller deras religionsläror samt anses
vara först skrifven af Brahma (gud.) sjelf, ehuru dess spridda delar sedermera blifvit samlade
och ordnade af skalden Wyasa. Från Babylonien spridde sig till Mederna och Perserna en
litteratur, innehållande förnämligast religionsläror, hvars iunehull af en vis, vid namn Zoroaster,
omkring 660 år f. Kr. ordnades och sattes i sitt ännu befintliga skick i en bok med titel
Zend-Avesta (det lefvande ordet). Kineserna ega äfven en gammal litteratur i fem böcker, kallade Kings:
men dennes ålder, som uppgifves till många tusental af år, är alltför fnbelaktig att förtjena något
afseende. Hvilkendera af här nämnde litteraturer till sitt ursprung är den äldsta, kan icke afgöras;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
