Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visdomsskatter. I dessa länder hade vid 600-talet f. Kr. den högre bildningen
redan utblommat; men dess frukter lågo som djupa hemligheter forvarade inom
prestemas för alla andra otillgängliga lärosalar! Många greker drogo till dessa
länder, för att vinna högre utveckling i vetande; bland dessa var Thales, en af de
sju visa, född i Miletus i Mindre Asien 620, död 543 f. Kr.: han lät intaga sig
i prestkasterna, och sedan han sålunda inhemtat deras kunskaper, återvände han
till Grekland och grundläde der ett lärdt sällskap, kalladt det Toniska, som
forskade öfver tingens ursprung, hvilket söktes i elementerna, vattnet, luften, elden
eller jorden, hvaraf dess anhängare kallades fysiologer. Pythagoras, född på ön
Samos 592, död 497 f. Kr., begagnade samma kunskapskällor som Thales: hans
skola blef kallad den Italienska, emedan dess hufvudsäte var Kroton i nedra
Italien. Denna grundade sina läror på aritmetiska tal, hvarigenom de blefvo mörka
för allmänheten. - - Xenophanes från Mindre Asien, 550, och Parmenides från Elea
i Aedre Italien, 560 f. Kr., stiftade den Eleatiska sekten, som lärde, att verlden
utbildat sig sjclf, och att alltså Gud och naturen voro ett. leucippus, 500 f. Kr.
utbildado en nyare Eleatisk skola, enligt hvilken allting uppkommit genom
atomernes eller de finaste grundämnenas tillfälliga förening; denna åsigt öfvergick
sedan till betydolselösa ordvrängningar, hvarigenom dess anhängare erhöllo
benämningen Solister. — Anaxagoras, född 500, död 428 f. Kr., lärde, att verlden
och dess upphofsman voro särskilda väsen. Sokrates, född 469, död 399 f. Kr.,
en af de visaste och dygdigaste menniskor som funnits, fortsatte denna lära, men
tillämpade don hufvudsalcligast pä menniskans pligter; genom sina visa men skarpa
satser mot solisternas meningslösa ordprål ådrog lian sig dessas fiendskap; genom
föregifvande, att hans öfvorsinnliga läror åsyftade att omstörta den gamla
gudatron och införa en ny religion, lyckades de uppreta det okunniga folket, sä att
Sokrates dömdes till döden och tömde lugnt giftbägaren i sin födelsestad Athen.
Han efterlemnade inga skrifter och stiftade ingen skola: men hans lärjungar
bildade så många flera. Aristippus frän Cyrene i Libyen, 400 f. Kr., stiftade
Cy-renaiska skolan, som lärde, att det högsta goda bestod i ett förståndigt och
måttligt njutande af lifvets fröjder och aflägsnandet af all oro. Antisthenes, född i
Athen omkring 422, bildade Cyniska sekten, som satte lycksaligheten i tarflighet
och umbäranden af alla icke rent nödvändiga behof; en hans efterträdare,
Diogenes, från Sinope, f. 414, d. 324 f. Kr., öfverdref dessa satser, klädde sig i
trasor och förnöjde alla sina naturliga behof offentligt; genom det förakt, han
sålunda visade för allmänna omdömet, gjorde lian sig sjelf och sin lära föraktlig.
Den berömdaste af Sokrates’ lärjungar var Flato, frän Athen, f. 429, d. 348 f. Kr.;
han utvecklade sin lärmästares satser om Gud, menniskosjälen och naturen
huf-vudsakligast i likhet med livad vi ännu tro härom. Hans lärosätei var en
trädgård, kallad Akademia, hvaraf hans anhängare benämndes akademiker, hvilka
sedan af någon skilnad i lärosatserna blefvo delade i äldre, mellersta och nyare
Akademien. Den ryktbaraste af alla forntidens filosofer är en Platos lärjunge,
Aristoteles, född i Stagira i Macedonien 384, död 322 f. Kr.: han var Alexander
den stores lärare och började efter Platos död egna offentliga framställningar,
hvartill Atheniensema upplåtit en täckt gång kring fäktarcplatsen, Lyceum, der
han framstälde sina lärosatser gående (peripatein), hvaraf hans skola blef kallad
den peripatetiska. De satser han framstälde ega än i dag sitt värde.
Det var naturligt, att grekernas bildning icke skulle stanna vid
deras.litteratur och andliga utveckling, utan att deraf måste födas äfven materiella
företräden. Också stego de sköna konsterna, såsom musik, målning, bildhuggeri m. m.,
här till en betydlig höjd, äfvensom många slags industrigrenar hos dem räknade
stora mästare i så väl uppfinning som utveckling och utöfning.
Sedan Grekland förlorat sin politiska sjelfständighet, fortfor dess
verksamhet i lärdom och konst ännu någon tid, men var ej längre stängd inom landets
gränser, utan spridde sig äfven till de öfriga länder, som hade furstar af grekisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
