Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djurens hår och. växternas fibrer till filt eller väfhader blifvit uppfunnen, började
sådant dertill användas, och snart påfann man att sönderskära och åter hopfästa
tygstyckena och sålunda få dem mer passande till kroppens former. Derefter
hafva klädedrägterna varierat i oändlighet, dels efter olika klimats fordringar,
dels efter särskilda folks smak. Bland mer framstående klädespersedlar nämna
vi här följande; Hattar nyttjades redan i äldre tider, dels af skinn, dels af tyger,
i olika former; när filthattar först uppfunnos, känner man icke närmare, än att
hattmakare funnos i Niirnberg 1360. På 1500-talet började svarta hattar att
komma i bruk; men de liknade till formen en spetsig mössa. — Handskar. Det
äldsta spår af händernas betäckning finner man i Jakobs historia, då Rebecka
öfverdrog hans händer med bockskinn; sedermera synes vapens håndtering hafva
fordrat en sådan betäckning. En kastad handske har sedan gammalt varit
utmaning till envig. — Skor. Redan Moses synes hafva nyttjat skor, som betäckte
hela foten; eljest begagnades i forntiden endast sulor af trä eller skinn, som
bun-dos fast med snören eller band. När våra nuvarande skor, stöflor m. m. först
kommo i bruk, kan ej uppgifvas, emedan de efter hand blifvit utbildade. På
1300-talet hade skorna ett bestämdt mått efter dens rang som bar dem: furstliga
personers skor voro fem qvarter långa, friherrars en aln och adelsmäns tre
qvar-ter. Från detta bruk härleder sig uttrycket “lefva på stor fot“.
Knifvar omtalas redan i Abrahams tid; men af hvad ämne de voro gjorda,
känner man icke; man vet blott, att så väl egyptierna som andra gamla folkslag
hade sådana af sten. De första stålknifvar i England gjordes 1563.
Kolbränning är en mycket gammal uppfinning och omtalas redan af Salomo
(Ordspr. b. 26: 21). Denna håndtering var i forntiden mycket hedrad.
Kompass, se sid. 202.
Kopparstick. Konsten att gravera i metaller och sten omtalas redan i
forntiden; men att aftrycka sålunda beredda plåtar började först på 1400-talet. Den
första tyska koppar*stickare, hvars namn man känner, är Martin Schän, kallad
SchongméT, död i Kolmar 1499. Några kopparstick, som tros vara äldre, sakna
årtal.
Koppympning. Den svåra sjukdomen Koppor anses omkring år 572 e. Kr.
hafva kommit från Abyssinien till Arabien och sedan 640 till Egypten samt
derefter genom korsfarama till Europa. Sedan under tidernas lopp många tusende
menniskor genom denna sjukdom dels förlorat sina lif, dels blifvit vanstälda,
började vid slutet af 1600-talet uti Cirkassien, Grekland m. fl. länder försök göras
att ympa koppor på friska personer, och då man fann, att sådana koppor blefvo
långt mindre svåra än de naturliga, gjordes detta skyddsmedel allmänt bekant
1731 af en grekisk läkare, Emanuel Timonus, och vann äfven bifall. I Sverige
verkstäldes sådan ympning första gången på Karl de Geers barn 1756, och
kronprinsen Gustaf lät 1768 påsätta sig sådana koppor. En engelsk läkare, Edward
.Tenner, född 1749, död 1823, hade observerat, att de, som mjölkade kor och
blefvo smittade af sådana koppor, som sutto på kojufver, icke voro utsatta för
andra koppor, hvilket föranlät honom att 1796 ympa kokoppor från en
mjölkflickas hand på en gosse, hvaraf han fann, att koppsmittan gjordes fullkomligt
oskadlig. Sålunda uppkom den allmänt bekanta och välgörande ko- eller
skydds-koppympningen, äfven kallad vaccination (af lat. vacca, ko).
Kortspel anses för en österländsk uppfinning, som genom kringvandrande
sigeuare blifvit allmänt bekant. Den äldsta underrättelse man känner rörande
kortspel är, att detsamma 1388 genom en polisförordning förbjöds i Niirnberg.
Krut, se sid 219.
Lack uppfans omkring 1515; men både uppfinnaren och stället äro obekanta.
Till sigiller begagnades först vax och i äldre tider ett slags lera, kallad sigilljord.
Likkista är en uppfinning af kineserna; ännu på 1500-talet var bruket att
i kistor begrafva sina döda icke allmänt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
