Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans namn Tar Jesus, af ringa börd, ty han ansågs såsom äldsta sonen till en
timmerman Joseph och dennes hustru Maria, båda af juda slägt och sannolikt
tillhörande esseernas sekt, hvilken var mycket svärmisk och troddo på
onglauppen-barelser. Om hans tidigare lefnad är föga kändt; allt hvad som berättats är,
att han föddes uti ett stall, vid en af föräldrarna företagen resa, samt att han,
tolf är gammal, vid ett besök i Jerusalem, stannade qvar bland de skriftlärde,
för att höra deras uttjrdningar. Först vid 30 års ålder uppträdde han som rabbin
eller offentlig lärare. Bcgåfvad med en utomordentlig själskraft och de mest klara
insigter i menniskans både verldsliga och andliga natur, hvartill kom en ffytande
vältalighet, väckte redan hans första uppträdande en oerhörd uppmärksamhet,
icke blott för hans ords olikhet med den tidens läror i allmänhet, utan fastmera
för deras lika enkla som djupa och höga sanningar, deras inverkan på både hjerta
och förstånd samt för den samklang, som dermed förefans i menniskans inre hos
alla dem, som anade något högre, något mer innerligt och kärleksrikt än hvad
en yttre gudstjenst med sina offerfester hade att erbjuda. Snart ökades antalet
af dem, som önskade höra don store lärarens ord; ehuru han bogagnado samma
framställningssätt, som do österländska lärarae i allmänhet, nemligen att mest
tala genom liknelser och i korta liksom afbrutna meningar, voro hans ord likväl
begripliga äfven för den okunnige.
Om någonsin en för jordens invånare förkunnad åsigt om ett alismåktigt väsende och de
skapade tingens andliga lif kan få namn af Guds egna ord, så är det den lära, som Jesus förkuunade
för sina landsmitu, judarna, och hvilken i vår bibel står förvarad hos de fyra evangelisterne. Då
alla andra rcligionsstiftarc, dcriblnnd äfven Moses, framställa den högste såsom eD sträng hämdens,
straffets och vredens gud, en lära, må hända mest tjenlig för dåtidens folk, så förkunnade Jesus
honom såsom en god himmelsk foder, en kärlekens, fridens och bnrmhertighetcns Gud, som älskar
menuiskornn såsom sina barn och vill draga alla till sig i herrlighetens rike, dit alla få komma,
som lefvn i sanningen och ljuset samt göra hans vilja; för att tjena honom behöfvas hvarken
blodiga offer eller andra yttre handlingar, utan endast att öfver allting älska denne himmelske fader
såsom goda, renhjertade och lydiga barn samt derjemte anse alla medmennukor såsom bröder och
systrar, hvilken kärlek bör uppenbara sig öfver allt och i hela lifvet; man skall aldrig hysa afund
eller hat till någon, ej en gäng mot den, som gjort oss skada, ntan vara älskande, förlåtande,
ödmjuk, fördragsam, tålig, undergifven, lugn och sjelfförsakande. Allt hvad han lärde bekräftade
han med sin egen lefnad, ty en mer ädel, kärleksfull och ödmjuk karakter an hans kan
verldshi-storien ej uppvisa, och ej heller någon lära så himmelskt skön, så trösterik och förhoppningsfull,
som den han uttalade.
Såsom en fattig arbetares son, hvilken mest uppehöll sig bland fattiga och
obemärkta i aflägse landsorter och mindre städer, blef han länge föraktad af de
skriftlärde och maktegande; men de rörelser, hans lärdomar och gerningar
förorsakade bland folket, väckte slutligen deras oro, emedan de fruktade, att deras
inflytande skulle minskas, om folket erhöll annan lärdom än det behagade dem
att bestå. Ehuru han endast var lifvad af sitt kall att förbättra och pånyttfödä
menskligheten, och ingen den ringaste antydning finnes, att lian ville åstadkomma
någon politisk förändring, utan tvärtom undvek alla yttre iirebctygelser, blef han
dock beskyld för revolutionära stämplingar och folkets förvillande samt dömd
till ett på den tiden vanligt dödsstraff, nemligen att fästas på ett träkors, med
spikar genom händerna och kroppens nedre del fastbunden med tåg. Utförlig
berättelse om hans lidande läsa vi i vår evangeliibok. Då han efter sex timmars
oerhörda plågor på korset förlorade allt medvetande, voro alla ögonvittnen
öfver-tygade, att han verkligen var död; men sedan han blifvit nedtagen och
ändamålsenligt behandlad, kom han åter till lif på tredje dagen dereftor. Bland de
många, som under hans vandring med välbehag lyssnat till hans lära, hadc hau
utvalt tolf, som kallades hans lärjungar, hvilka öfverallt åtföljde honom; med
dessa hade han natten före sin korsfästelse hållit en måltid, dervid han bjöd dem
med bröd och vin fira hans åminnelse, sedan han ej mera syntes hos dem. Då
han enligt allmänna tron var död, började lärjungarna misströsta om framgången
af den lära han förkunnat; men då han åtet visade sig lefvande, fingo de nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
