Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mytologi.
Uland do många läror om gudomsväsendet, som före kristendomens uppkomst
blifvit utvecklade, voro en del af så djup och poetisk skön uppfattning af
skapelsen och andeverlden, att deruti framstälde allegoriska figurer fortforo att
begagnas såsom sinnebilder, äfven sedan de ej mer egde någon religiös betydelse.
De gamla, för så väl hjeltobedrifter som snille och konstfärdighet högt berömda
grekernas gudalära, sedan med vissa namnförändringar fortsatt af romarne, är
den i förevarande afseende mest namnkunniga, hvartill kommer den för oss
nordbor mera nationela Asaläran. Dessa bada utgöra än i dag i ganska många fall
mönster för så väl litterära målningar som de bildande konsterna, och deras
kännedom är af dessa skäl både nöjsam och nyttig, för att ej säga nödvändig.
Vördnad för storhet och tacksamhet för välgerningar äro bland de
egenskaper, som i menniskans väsende blifvit af skaparen nedlagda; en förvänd
civilisation och andra yttre förhållanden kunna qväfva och förminska dessa böjelser; men
hos oförderfvade naturbarn framstå de i sin vackraste glans. Af dessa
egenskaper hafva gudalärans särskilda personer först uppkommit och sedan blifvit alltmera
utvecklade. Snart mäikte menniskan, att hon i mycket var beroende af
omständigheter, hvilka det stod öfver hennes förmåga att bestämma, och häraf
uppkom begreppet om väsen, mäktigare än hon; att ett- väsen kunde åstadkomma
alla de olika förrättningar, som varseblefvos, ansågs icke tänkbart, hvarför
särskilda styrelseandar antogos för hvarje sak eller tilldragelse. Menniskor, som på
något allmännyttigt sätt utmärkte sig, såsom genom fienders fördrifvande,
skadedjurs utrotande, tvistighoters biläggande, sjukdomars botande, nya redskapers bruk,
förut obekanta ämnens användande till föda, färdande på vågorna uti urhålkade
trädstammar o. s. v., blefvo först beundrade och sedan vördade. Der det ännu
outbildade förståndet ej längre kunde tjenstgöra vidtog inbillningskraften, och på
sådant sätt utvecklades under tidernas lopp den gudalära, som länge utgjorde
folkets trosformel och äfven sedan bibehållit sina allegoriska betydelser.
Ordet Mytologi, 90m användes till benämnande af denna retcuska|), är sammansatt af
.grekiska fiiåoå (gudasaga, dikt) och /.uyo? (lära, knnskap) och kan således pä svenska uttryckas med
"diktad gudalära"; naturligtvis har den för oss ingen betydelse i religiös mening; men dess djupa
och träffande målningar öfver skapelsen, natnren, menskliga passionerna in. m. göra henne till ett
värderikt cxperiinentalfält för skönhetssinnet och snillet.
Emedan Mytologiens nämnda tvenne afdelningar äro i vissa detaljer olika,
skola vi här livar för sig framställa en kort öfversigt af hvarderas innehåll.
Grekiska ock Romerska Jlytolosieii.
Likasom alla andra religionsläror, börjar äfven denna med beskrifning om
verldens skapelse, hvad som fans före denna och livad som af detta bildades.
Kaos kallas den från evighet befintliga verldsrymden, uti hvilken alla
ämnen funnos blandade om hvarandra; allt utgjorde en rå och oordnad massa, deri
intet särskildt ämne kunde åtskiljas från det andra. Den Evige befalde då de
olika ämnena att skiljas åt och hvar för sig förenas, och så uppstod jorden af
de gröfsta och tyDgsta delame, deromkring lade sig det af det mera rörliga vattnet
bildade hafvet, öfver allt detta stannade den lättare luften med sina skyar, och
högst upp samlades den finaste materien och bildade himlahvalfvet, hvarpå
stjer-norna intogo sådan ställning, att de bildade gudagestalter, som skickade glänsande
blickar ned till jorden, hvarest, lika väl som i vattnet och luften, sköna varelser
böljat röra sig. Ofvan stjernorna bygdes Olympen, der gudarna hade sina
hemvist och verldsherskarens tron var uppstäld. Vägen hit var den på
himlahvalfvet synliga mjölkfärgade strimma, som vi kalla vintergatan. *
Olympos är ett i landskapet Tessalien befintligt berg, på hvnrs spet9 tempel och altaren voro
uppförda, och häraf har den himmelska Olympen fått sitt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
