Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varo och ihärdighet jemte, efter omständigheterna, hastig beslutsamhet. De vid
olika fall tjenligaste hjelpmedlen kunna väl bäst tillämpas af en läkare, men
oftast finnes ingen sådan nära till hands, och hvarje uppskof kan hafva verklig
död till följd, hvarför det är nödvändigt, att äfven icke-läkare ega noggrann
kännedom om dessa medel, på det de må så mycket hastigare kunna användas.
Skendöde. SS kullar man företrädesvis sådana, Bom vid eller ntan föregående svårare
sjukdom, utan någon synlig yttre orsak, falla i en dödlik dvala, men likväl ännu lefva, eliuru
kroppen till utseendet fullkomligt liknar ett lik. Många sådana hafva endast genom åderlåtning
kommit sig före, men detta medel är ej alltid tillämpligt, helst om deu sjuke varit klen oeh
kraftlös. När något skäl linnes att hos en afliden misstänka skeudöd, böra följande åtgärder
vidtagas : först göres kroppen fullkomligt ledig genom lossande af alla åtsittande klädespersedlar,
såsom halsduk, snörlif, strumpeband m. m.; mun och näsa frigöras från alla främmande ämnen,
kroppen afklädes, lägges på ett bord, med hufvndet något npphöjdt, och insvepes i varma lakan
och täcken. Under tiden tillredes ett bad, livari han nedsättas, först med fotterna och sedan efter
hand hela kroppen ända till halsen; här får han sitta en god stund, högst en timme, hvarunder
han beständigt gnides nedifråu uppåt med flanell, tagelbollar eller borstar, isynnerhet pä ryggen,
armarna och fotsniorna. Efter badet aftorkas han, lindas i torra dukar och gnides fortfarande
med varmt bränvin eller kamfcrt-spiritus; emellanåt drypes på bröstet i maggropen, med en
the-kanna eller butelj, från någon höjd, stora droppar af det kallaste vatteu som kan anskaffas.
Under badet och gnidningarna skakas kroppen sakta, och bröstet och buken tryckas varsamt fråu
sidorna uppåt och nedåt. Lavemanger sättas af såpa och vatteu, eller af tobaksrök, Några
floff-mans droppar kunna hällas i munnen, och man söke uppväcka nysning genom kittling i näsan
med en fjäder samt retning medelst ångor af stinkspiritns, som hålles under näsöppningen. Alla
dessa medel böra skiftevis användas och flere gånger förnyas innan man uppgifver allt hopp, ty
exempel finnas att skendöde efter 12—24 timmar och ännu längre tid kommit sig före.
Vid behandlingen och väckningsförsöken af en skendöd är den största försigtighet nödig, ty
ett våldsamt förfaringssätt kan lätt utsläcka den svaga lifsgnista, som möjligen finnes qvar. Man
börjar med de lindrigare medlen och, om dessa ej visa någon verkan, öfvergår man efter hand
till de starkare. En och annan kort stund lemnas den förolyckade i ro och observeras noga om
inga lifsyttringar synas; dessa visa sig vanligen först genom en lindrig darrning i ögonlocken eller
underläppen, en knappt märkbar höjning af bröstet o. s. v.; observeras något sådant böra
väckningsförsöken oafbrntet men varsamt fortsättas. De vanliga profven, att med en spegel, ljuslåga
eller dun framför munnen, eller ett vattenglas på bröstet, utröna tecken till lif, äro egentligen
onyttiga och kunna lätt hindra de ändamålsenligare räddningsförsöken. Lyckas dessa försök och
den skendöde uppllfvas, så behandlas han med yttersta varsamhet, hålles noga varm och ingifves
några Hoffmans droppar, vin eller bränvin i varmt melissthe. Ar andedrägten svår och rosslande,
så får han ett lindrigt kräkmedel; är hufvndet yrt och värkande, så användas kalla omslag
på tinningarne. Hafva deremot alla under några timmars tid fortsatta väckningsförsök blifvit
fruktlösa och kroppen derunder öfvergått till likstelhet, så kan i allmänhet antagas att han är
verkligen död; dock bör ett sådaut lik under de först påföljande dygnen bevakas och ingen
be-grafning ske förr, än tydliga dödstecken visa sig.
Ihjälosade. Den som blifvit vanmäktig af os, vare sig från brinnande kol eller andra
giftiga luftarter, utbäres ofördröjligen i fria luften, afkjädes och bestänkes med kallt vatten. Tid
efter annan aftorkas kroppen och lägges i en varm säng, hvorefter vattenbesprängningen åter
be-gynnes; har ansigtet ett uppdrifvet och blyfärgadt utseende, så gores åderlåtning. Är
vattenstänk-ningen icke tillräcklig för lifvets återkallande, så öfvergår man gradvis till de här ofvan nämnde
medlen, ljumma fotbad, gnidningar, nysmedel, lavemanger, svalgets kittling med en i olja doppad
fjäder m. m. Återkommer lifvet, så tillstöta ofta, särdeles hos dem som inandats kol-os, en
allmän darrning och uppkräkningar af en svart materia, hvarunder vattenbestänkningen fortsattes.
Då den $juke börjar kunna andas någorlunda ledigt samt börjar tala eller skrika, aftorkas han
med varma dukar, lägges i en varm säng och gnides under täcket med flanell eller annat mjnkt
ylletyg, samt gifves att dricka, litet i sänder, ättika blandad med 3 delar vatten, hvaraf den vid
sådana tillfällen vanliga häftiga hufvudvärken lindras.
Drunknade. En ur vatten upptagen kropp liknar vanligen fullkomligt ett lik, oftast
upp-sväldt och på det högsta vanstäldt; men huru tydlig dödens bild än framträder, bör detta icke
afhålla från allvarliga och ihärdiga väckningsförsök, hvilka i sådana fall ganska ofta krönas med
framgång. Det har förr varit brukligt att en drunknad rullades, lades framstupa eller stäldes på
hufvudet, i ändamål att det insupna vattnet sknlle utrinna; men detta behandlingssätt bör
alldeles öfvergifvas och följande åtgärder i stället vidtagas: Den drunknade afklädes så fort som
möjligt är, aftorkas med varma dukar och omhöljes med varma torra kläder; näsa, mun och svalg
rensas från vatten, slem och dylikt. Sommartiden lägges han helst ute, med hufvudet lätt
betäckt och ansigtet vändt mot solen; vintertiden införes han nnder tak. Sedan han blifvit
omlindad med torr och varm ylleklädnad, sättes honom ett tobaksklistir, hvilket tillgår på följande sätt:
en vanlig tobakspipa med stort hufvud stoppas och påtändes, hvarefter munstycket införes i stol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
