Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mjeltbrand är .en egendomlig sjukdom, som mest angriper hornboskap, men
stundom äfven hästar, får och svin. Den uppkommer ofta utan smitta, helst på
eftersommaren, men är äfven smittsam; mången gång visar han sig blott
enstaka, då ett och annat kreatur deraf angripes, men ofta förekommer han såsom
elakartad farsot och griper omkring sig på alla slags djur. Merändels visar sig
denna sjukdoms början på det sätt, att ett eller annat kreatur, vanligen bland
de starkaste, utan något föregående sjukdomstecken hastigt nedstörtar och dör;
någon gång utbrista först bölder vid bringan på bröstet och andra ställen af
kroppen, eller rinner blodig fradga ur munnen, nosen och ändtarmen, och
kreaturet dör under krampaktiga ryckningar. Få dagar derefter störtar åter några
kreatur, hvilka dock en half eller hel dag förut visat sig sjuka; vid sjukdomens
längre fortfarande och utbredning taga anfallen en långsammare gång, som ofta
räcker flera dagar innan döden följer. De synliga sjukdomstecknen äro: slöhet
och domning, skälfning i bakbenen och på några ställen af huden, en vacklande
rörelse på hela kroppen, stelt brinnande rödaktiga ögon, flämtande andedrägt stark
rörelse i veklifvet eller ljumsken samt svullnader på flera ställen af kroppen; i
dessa fall börjar vanligen sjukdomen med en märkbar frossa.
Ehuru mjeltbrand är en af de 9våräste krenturssjukdomar, och äfven smittsam, kan dess
hotande likväl ofta lyckas genom i tid vidtagna tjeuliga åtgärder. Så snart ett större »fäkreatur
visar tecken till sjukdom göres genast en åderlåtning ur halsådern, dervid uttömmes 6, 8, 12
till och med 16 skålpund blod, det vill säga ända till dess hjertats helt dolda slag åter blir
kän-bart och andedrägten friare. Strax derpå drages genom bröstlappen, på längden ofvanifrån nedåt,
en i terpentin .doppad och med pulver af spanska flugor starkt beströdd hank; om derefter nära
’ detta ställe en het svullnad uppstår, så är detta ett ganska godt tecken. Invärtes gifves hvar
3:dje eller 4:de timme infusion å 38 ii 50 gram rå vinsten och -j-idels skålp. kökssalt,
upplöst i 3 deciliter vatten, hvarjemte 3 å 4 gånger om dagen sättes klystir af 2A- å 3 liter varmt
vatten, hvari 75 å 100 gram kökssalt upplöses, hvarined fortsättes tills lösare spillning afgår.
Om det åderlåtna blodet synes segt, tjockt och mörkt samt hnstigt löpnar, så är inre braud att
befara, oeh då blandas i nämnde infusion 3 gram svafvellefver jemte 25 gram salpeter, i brist
hvaraf kan användas krut. Ar sjukdomen genom dessa medel bruten, kännes hjertats slag
tydligt, är andedrägten lätt och afgår spillningen lös och fuktig, så minskas småningom saltdoserna
och i infusionen blandas bitttra och flyktiga medel, såsom gentian-pulver 25 gram, angelikrot
pulver 12 gram, terpentinolja 2 gram jemte något kamfert; till klystir nyttjar man ett spad af
kamill- eller höfrö. Lindriga ingnidningar af terpentin och lagerolja vid ljumskarna, synnerligast
vid mjelt-trakten, äro mycket nyttiga Om deremot sjukdomen visar sig elakartad, med stor
kroppssvaghet, vattniga ögon, smutsigt utflöde från nos och mule samt slappt hängande hud, så
nnvändas inga försvagande medel, såsom åderlåtning och starka afföringar, utan genast vidtagas
fiyktigt-kryddrika och stärkande medel, såsom kamfert, valeriana, angelika, terpentin-olja och dylikt,
samt till klystirer tages afkok å häska, kryddrika örter, barker och rötter, såsom ekbark, pilbark,
kamillblommor, salvia, vinruta, mynta m. m. Af stor nytta är då äfven kreaturens öfvergjutning
med iskallt vatten, hvarefter de böra afgnidas med halmviskor öfver hela kroppen. Under het
väderlek bör sådan öfvergjutning göras flere gånger om dagen. De bölder och svulster som vid
denna sjukdom uppkomma på åtskilliga delar af kroppen och icke af sig sjelfva öppnas, böra
uppskäras med en hvass knif, så den deri varande materien får utlopp, hvarefter såren tvättas
med malörts-, isops- och salvievatten samt fyllas med blånor, fuktade med terpentin-olja. Bästa
sättet för sådana bölders öppnande är med ett glödhett jern, hvaraf de både få öppning och till
en del förstöras samt derjemte retas så, att de ej mera slå sig inåt, hvaraf döden alltid följer.
När hela lemmar äro svnllna ombindas de med i en påse inlagd varm aska. Ett sjukt kreatur
bör aldrig instängas i ett lågt och trångt stall, utan vårdas i ett luftigt skjul eller på skuggigt
ställe i fria luften. Om efter 4 å 5 dagars förlopp något lifligare matlust och en lätt hosta inställa
sig, kan detta anses som goda tecken; man ger då ett par gånger om dagen 25 gram gentiana-,
kalmus- eller ålaudsroispulver jemte något svafvel blandadt i vatten, samt i stället för vanligt
foder de första dagarne derpå kli eller mjöldricka och sörpe af rotfrakter.
Boskapspest. Denna är en af de mest elakartade och förhärjande
kreaturs-sjukdomar, helst den är i hög grad smittsam; den angriper endast hornboskap,
men också alla sådana, äldre och yngre, starka och svaga, välfödda och
utma-grade, på betet lika väl som i fähuset. Den är icke, såsom mjeltbrand, plötsligt
dödande, utan kan räcka 12 till och med 20 dagar från smittans emottagande
till dess döden följer. Den första tiden märkes föga tecken till sjuklighet, på siu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
