- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
31

(1863) [MARC] Author: Emilie Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

studeradt sätt att vrida sin hals och kasta hufvud
och blickar, att jag blir sjuk hvar gång jag ser det.
Men för det jag inte har lust att göra mig till, som
hon, så behöfver jag inte tåla att bli omtalad, som
vore jag en dragon ändå, det skall jag låta dig veta.

Och sinnet, lika hett som blodet i Emerences
kinder, höll på att koka öfver i ännu skarpare
uttryck ; men vid den stilla bedröfvelse, som målade sig
på Adas ansigte, sjönk det hastigare än det stigit,
och innan Ada hann säga ut: "Förlåt, om jag sårat dig,"
tillslöt Emerence hennes mun mod kyssar.

— Söta Ada, jag mente ingenting ondt,
åtminstone är jag redan god igen, — försäkrade hon. —
Ja, jag skall tillochmed följa dig ut på Näset, om du
nödvändigt vill. Men, lilla hjertans unge, kan du
inte låta bli den der dumma promenaden?

Nej derpå var ej att tänka. Emerence befriades
dock från vänskapsprofvet att göra sällskap, och Ada
begaf sig af allena. En annan dag hade hon nog
vetat hvem som gerna blifvit hennes följeslagare, men
just i dag hade herr Adrian rest ut på landet för att
se på ett litet ställe, som var till salu; ty redan på
de första fjorton dagarne blef han ledsen vid att gå
som dagdrifvare i Sjöviksborg. Lifvet i broderns hus
behagade honom alltför litet; och efter vi kommit att
nämna hans resa, kunna vi ju fara tiden litet i
förväg och säga hvad följder den fick.

Vid framkomsten till det lilla Alralunda, fann
herr Stjernefält att Elmers ej sagt för mycket, då
han beskrifvit detta ställe såsom särdeles täckt och
väl beläget. Priset tycktes honom ej obilligt, och
be-talningsvilkoren lämpade sig förträffligt för
spekulanten; ty en del af köpeskillingen fick innestå tills
vidare. Egendomen var att tillträda den fjortonde
Mars, och låg så nära Sjöviksborg, att herr Adrian
lätt och ofta kunde se till sitt hjertas barn, jemte
det han finge njuta hemtrefnad och landtlig
verksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 22:54:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free