Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
förstås, som skenar öfver skacklorna, utan en sedig
med kufvad eldighet — hvars skönhet blott blir
lif-fullare, hvars dans stoltare genom det piquanta
ret-medlet. — Men till Ada hette det:
— Min söta lilla engel, det är bra ledsamt för
oss att sakna dig; och nog vet jag en isynnerhet som
så lider deraf, att det verkligen är stor synd om
honom. Mèn du har ett så vackert och talande skäl
att bli hemma, att jag ej kan säga ett ord deremot.
Ja, vore det ej för mina flickors skull, så gjorde jag
alldeles som du. Sällskapslifvet har varit mig en
plåga alltsedan min svärmors död, ty fastän jag aldrig
fick göra hennes personliga bekantskap, kände och
älskade mitt hjerta henne. Men, en mor måste göra
många offer och hålla god mine vid dem alla; det får
du nog sjelf erfara en dag, min lilla ros!
Härvid suckade öfverstinnan såsom ett lefvande
offer; och sedan Ada några gånger hört dylikt tal,
suckade också hon, men tystare. Hon började märka
att hennes stjufmor spelade en rol för henne, ehuru
hon ej kunde begripa hvarföre. Ju sötare orden föllo
sig, dess obehagligare och oklarare blef det henne till
mods. Hon visste ej hvad hon skulle säga, ty just
denna oklarhet tvang henne att tiga med en fråga
som hon eljest gerna velat göra: den, om man ej äfven
för de yngre döttrarnes skull någon gång borde göra
det offret att bli hemma. De hade nu på snart tre
veckor ingen enda afton sett sin mor.
Dessa små hade från början tagit första rummet
i Adas tillgifvenhet; ej så mycket derföre att de voro
hennes verkliga systrar, hennes fars döttrar, som för
det de voro barn, mindre förkonstlade, mera sig sjelfva.
Den inre tomheten i hennes nya omgifning skulle blifvit
förr märkbar och mera plågsam för henne, om ej det
friska nöjet att med småsystrarne återgå till den
barnaålder hon nyss lemnat fiägtat bort mycket qvalm ur
luften, och begäret att blifva dem nyttig gifvit ett
intresse som försonade henne med många obehag. Lätt
och fort hade det gått för henne att vinna deras för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
