Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
flera af de tätbyggda gårdame blefvo räddade, fastän
det blåste starkt och elden tagit förfärligt uti innan
hjelp hann komma. Majken kunde ej nog beskrifva
huru det första hon fått se, när hon kom dit, "var
ryttmästarn högst uppe på ett brinnande tak, sotig
som en smed och stark som tio, rycka ner lågande
bjelkar, som hade de varit halmstrån, och ösa
strömmar af vatten i de fräsande flammorna.
— Och hans röst hördes öfver allt oväsendet så
klart som en kyrkoklocka, vet fröken, — fortfor
Majken. — Och ingen tordes mucka emot hvad han sagt,
om de än ville; för se det var säkert, att hvad han
befallte så var det reson med, och värsta görat tog
han alltid för sig sjelf. Nog trodde jag alltid, att
ryttmästarn var en duktig karl, men aldrig har jag
sett det så väl som i dag. Och så god som han är
sen! — När elden var släckt, så ville patron på
Krumlinge ha honom med sig hem; för, sa’ patron,
ryttmästarn behöfver få torra kläder och sköta om
sig och dricka ett glas på allt det här. Men
ryttmästarn skrattade och mente att han varit i värma
nog att bli torr, och att en militär dessutom får kunna
stå ut med mer, än rida en halftimmas väg i våta
kläder. Och när patron längesen satt derhemma och
mojade sig med sina fina viner, för se det gjorde han
nog, fast han inte gjort ett gudslån till nytta vid
branden, så gick ryttmästarn ännu omkring i eländet
derute, och såg till de stackars husvilla så ömt och
beskedligt som en Guds engel. Far mins granne,
Lars i Sörgåln, hade fått ena armen förderfvad på
sig, och Niklas Guntesons pojke hade en stor eldflaka
fallit ner på och brännt honom illa i hufvudet, och
dem skötte han om begge två så "rielt" som om han
varit en rigtig doktor. Och när han väl plåstrat om
dem, så var han sta’ och tittade till moster min, för
ser fröken, det var hos henne sgm elden bröt ut, och
hon miste allt hvad hon egde, gummestackarn!
Ryttmästarn talte så förbålt väl för henne, och gaf henne
pengar och lofvade tala vid patron för henne, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
