Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155’
— Pappa, pappa, hvad tänker du på! — Ooh
Adas lilla hand afbröt åter de afskydda ederna, som
vid minsta skymt af förargelse voro så färdiga att
störta från öfverstens läppar. De voro henne alltid
en plåga; men såsom morgonhelsning på juldagen,
fann hon dem dubbelt svåra; och med tungt sinne
tog hon vägen till sitt rum.
Öfversten fattade ej hennes bekymmer
annorlunda än som det misshag hans båda hustrur haft till
en ovana som förrådde brist på rätt fin
salongsfernissa. Han skulle skrattat henne upp i synen, så
framt han icke blifvit desperat öfver en sådan vantro,
som att det skulle betyda något om han åkallade
aldrig så många millioner onda andar och förbannade
sin själ in i djupaste afgrunden. Detta betydde ju
platt ingenting, ty han mente alldeles ingenting
dermed. Han höll sig för så god kristen som någon;
han gick i kyrkan hvarenda böndag, och någougång
dessemellan; ibland föll det honom till och med in att
läsa en predikan hemma för de sina. Han var en
man af heder; jngen kunde förevita honom en låg
handling, han hjelpte gerna en fattig stackare, hans
samvete förebrådde honom ingenting, och han lefde i
fred med Gud och hela verlden. Denna
trosbekännelse var öfversten färdig att aflägga när som helst,
och skulle ha gjort det på stående fot i tamburen,
om han anat sin dotters oro; men han anade den icke,
ehuru en aftonen förut väckt tanke var förnämsta
orsaken till hans missnöje med den tidiga kyrkogången.
öfverstinnan hade flera gånger, lent och i tonen
af den ömmaste kärlek, men desto mera
bekymmersamt, yttrat att Ada vore en svärmerska, och att det
vore väl om det stannade dervid; men nu hade hon
rent ut sagt: "Söta du, jag ser tydligt att flickan är
läserska!" — Öfversten var väl alltför intagen af sin
dotter att vilja tro något så förskräckligt; men
emellertid, Marianne hade sagt det; der måste ligga
någonting under. Hvem skulle ha satt barnet sådana
galenskaper i hufvudet? Hans mor och Adrian na*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
