Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181’
till tröst for henne, stackars liten! Får slita en hund
nu — får’hålla till godo med mig och pillerburkar
i långan tid — godt om det hjelper! Lefversjuka är
inte att narras med. Dansat ut för i vinter
åtminstone, det svarar jag för. Bör tacka Gud ändå hon
inte dansat sig i grafven redan!
Man kan höra att det ej var sitt artiga sätt
doktor Tranung hade att tacka för sitt anseende
såsom första läkare. Men han var en hedersman, som
alla höllo af, oaktadt hans barska väsen, och öm som
en vän mot sina patienter, fastän han sade sanningen
ganska osminkad till deras omgifning under
sjukdomen och till dem sjelfva när den blifvit häfven.
Of-verstinnan Stjernetält hade fatt många bäska piller
af honom för sin förvända uppfostringsmethod under
de tio år han såsom familjens läkare besökt henne;
men hon hade ock så många bevis på hans
skicklig-Jiet och oförtrutna omsorg, att hon sväljde pillerna
och teg, hur illa de än smakade.
— Usch! han är en grobian, — sade Emérence,
som också ibland fick sin dosis med af bittra
ord-medikamenter. — Men han kan nog ha rätt ändå,
den besten! Jag skall beställa mitt nästa snörlif en
hel tum vidare, det lofvar jag! — Sjelfva
Wimmer-skantz skall kunna trolla om han efter detta får mig
att valsa mer än två hvarf å rad kring stora
balsalen. Och jag skall nyttja tjockare strumpor om
vintern, om fötterna än skulle se ut som klumpar.
Det är väl bättre det än få ligga och grimasera åt
pulver och smöija, som den stackars Thérese!
Sjelf grimaserade Emérence ofantligt så snart
hon satte foten inom den till sjukrum förvandlade
jungfruburen och fick känna lukten af
medikamen-terna. Och hundrade gånger om dagen pustade hon
nu, med mera skäl än under julhelgen: "Ack, så
tråkigt!"
Vintern bibehöll den tunga karaktär den då
börjat antaga. Thérèses sjukdom tilltog så, som ville
den trotsa doktorns skicklighet. Öfverstinnan var i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
